Thomas blogg

En släkting som undervisar svenska för invandrare efterlyste nyligen tips på svenska låtar där det ingick kläder i texten. Jag gissar att de ägnade sig åt att lära sig svenska namn på kläder. Mina tips var Chapeau Claque med Ted Gärdestad, Blåjeans med Kent och, främst för att liva upp stämningen på lektionerna, Vårdad Klädsel med punklegenderna Kriminella Gitarrer.
Inget av tipsen föll tyvärr i särskilt god jord.
Jag förstår inte varför.
OK jag förstår kanske varför det kan vara olämpligt att lära sig svenska av Kriminella Gitarrer.
Men i övrigt vet jag inte vad som felades.
Kanske man föredrog Min Hatt Den Har Tre Kanter?

Allt detta fick mig att göra en lista på de tio bästa låtarna som i någon mening handlar om kläder. Som alltid när jag gör en sån lista måste den föregås av ett försvarstal.
För det första är Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polkadot Bikini i M.A. Numminens version inte med. Den deltar liksom lite utom tävlan. På ett sätt är den ju klart bäst. På ett annat sätt kanske sämst. Den låter sig inte mätas på vanligt sätt och ingår alltså inte.
Blue Jeans med Blur är bra, men inte riktigt lika bra som Blåjeans med Kent. Två låtar om samma sorts byxor går inte att ha i en lista. Och ifall någon kreddpajas har problem med Kent på en lista som denna så ombedes vederbörande att dra sig tillbaka till ett mörkt rum med en samling postrockskivor och låsa dörren.
Listan fick också en viss övervikt gentemot skor. Ett flertal bra skolåtar fick väljas bort för att försöka åtgärda detta. Det sista tunga beslutet var att stryka (The Angels Wanna Wear My) Red Shoes av Elvis Costello. Trots att jag verkligen gillar låttitlar som inkluderar en parentes. Särskilt när parentesen ligger först.
I listan inkluderas endast låtar med klädesplagg i titeln dessutom. Bra låtar som t.ex. Sin City av The Flying Burrito Brothers går därmed bort. Vilket tragiskt nog innebär att ingen låt på listan kommer beröra gröna mohairkostymer.
En annan sorg var att jag inte fick med någon låt om vare sig underkläder eller kjolar. Det finns förstås flera såna låtar. Inte minst många bra blueslåtar där kjolar och det som döljs i dessa beskrivs och hyllas. Men trots allt är detta en blogg som sorterar under ”Familj” och många av de där sångerna har klar artonårsgräns.
Inte heller får man ta med accesoarer som t.ex. Solglasögon. En slöja (”veil”) får ändå vara med. Det tycker jag är en helt annan sak.
Här är iallafall listan: 

1. Famous Blue Raincoat, Leonard Cohen

2. Long Black Veil, bl.a. Lefty Frizzell

3. Favorite T, The Lemonheads

4. Who The Cap Fit, Bob Marley & The Wailers

5. Dress, PJ Harvey

6. Bad Sneakers, Steely Dan

7. Blue Suede Shoes, bl.a. Elvis Presley

8. Boots Of Spanish Leather, Bob Dylan

9. Blåjeans, Kent

10. Raspberry Beret, Prince

 Övriga förslag mottages gärna i kommentarsfältet.
Lyssna på listan? Självfallet. Klicka på länken: Dress

Lyssnade på en samling garagerock från 60-talet häromdagen. (Various Artists – MC5 & The Ultimate Garage Rock Collection)
Tänkte att det var rena rama instruktionsboken till rock. Essensen av den musikstilen. Bara det som är bra med allt dåligt bortkapat.
The Monks. The Sonics. The Cryan Shames. Question Mark And The Mysterians.
Det finns hur många band som helst man kan räkna upp.
Energin de har. Passionen och drivet.
Ska man spela rock måste det där finnas med i någon mån. Odiskutabelt. Annars är det något annat man spelar. Har man inte hört de här banden finns en veritabel skatt bara några klick bort på Spotify eller YouTube.

Dagen efter lyssnade jag på Elvis första LP.
Elvis Presley – Elvis Presley
Slogs av att man hittar samma sak hos Elvis som hos garagebanden som dök upp tio år senare. Och hos punkbanden ytterligare några år senare.
Jag vet att det förstås är rätt självklart. Men på sätt och vis tycker jag att det inte finns mycket att tillföra rockmusiken än vad man hittar på Elvis första skiva. Vissa låtar är fulländade rocklåtar. Man hittar liknande energi hos Little Richard och Jerry Lee Lewis. Men jag vet inte. Det är något visst med Elvis Presley, som hans första skiva heter. Jag tycker inte minst det är ett verk från en rockgrupp. Ett garageband. Inte en soloartist som t.ex. den också fenomenale Chuck Berry. Elvis är förstås frontfiguren. Men nästan lika viktig som hans röst och karisma tycker jag att Scotty Moores gitarr är på den här skivan. Och Bill Blacks ståbas. Slap-bas är så fruktansvärt bra. Heartbreak Hotel, uttjatad som den är, hade inte varit alls samma låt utan basen i början. Inledningen på Blue Moon likaså.
Det här är ett band som spelar. Ett garageband.

Jag vet inte hur sant det egentligen är, men legenden säger ju att bandet först försökte spela in diverse låtar men att det inte svängde särskilt bra. Så man gav upp. När man gjorde sig klara att gå hem hörde sedan producenten hur bandet lekte med That's Alright Mama och att det fanns något annat där. Det var med all säkerhet garagenerven som han, Sam Philips, hörde då.
Elvis Presley är då nitton år gammal och det är bara så fruktansvärt häftigt att han är det.
Skjut mig gärna, men jag tycker det spelar roll att han är tonåring. Hade han varit 38 hade det varit något helt annorlunda. Och sämre.
Det tog förstås inte lång tid innan Elvis ”förbättrades” med körer och stora instrumenteringar. Fortfarande bra ibland. Men inte som första skivan.

Brukar prata musik med en tonårskille på jobbet. Träffar på honom i gymmet lite nu och då. Jag spelar lite låtar som finns på skivorna som ligger och skräpar där. Han har alltid mycket åsikter. Han gillar Lars Winnerbäck, Britney Spears, Kiss och Crucified Barbara. Han har högst översiktlig koll på äldre musik. Kanske lite typiskt tonåringar idag? Hans intresse är inte att ta fel på hursomhelst. Jag beslöt mig för att sätta samman en bland CD med lite (med hans mått) äldre artister med lite mer...skavisäga...substans än Britney Spears? <
Fick verkligen hålla igen för att inte gräva ner mig i obskyra låtar. Tog några helt uppenbara men försökte också lägga in några mer ovanliga fast ändå kanonbra låtar. Målsättningen var litegrann att presentera musik från mitten av 50-talet till slutet av 90-talet. Litegrann utgick jag från det jag visste om hans smak. Men bara lite. En spännande uppgift för en praktnörd som undertecknad.
Spellistan?
Här är den:
Tåg, Jakob Hellman
Jumpin' Jack Flash, The Rolling Stones
Come As You Are, Nirvana
Uncle Johns' Band, The Grateful Dead
Heart Of Gold, Neil Young
Family Affair, Sly And The Family Stone
Teenage Lament 74, Alice Cooper
Heroe, David Bowie
Sweet Jane, The Velvet Underground
Losing My Religion, R.E.M.
A New England, Billy Bragg
Subterranean Homesick Blues, Bob Dylan
September Gurls, Big Star
Cannonball, The Breeders
And Your Bird Can Sing, The Beatles
Home Again, Carole King
Sparkys Dream, Teenage Fanclub
Let It Rock, Chuck Berry
Friday I'm In Love, The Cure
Let's Stay Together, Al Green
Little Wing, Jimi Hendrix
Tommy Gun, The Clash
There, There My Dear, Dexys' Midnight Runners
The Biggest Lie, Elliott Smith
Tell It Like It Is, Aaron Neville

Albert King - Crosscut Saw

Jag gillar verkligen hur de gamla bluesmusikerna lyckades sjunga om sex utan att göra det. Så snygga omskrivningar. T.ex.: squeeze my lemon 'til the jucie runs down my leg. Vad de egentligen menar är uppenbart. Men utan att proppa texten full med könsord. Förstås hade det varit otänkbart att göra just det ens i början av 60-talet. Speciellt inte för en färgad man som Albert King som dessutom bodde i sydstaterna (om man inte förstår vad jag menar rekommenderas att kolla in filmen Mississippi Brinner, baserad på en händelse 1964).
Många har senare försökt kopiera det här sättet att skriva på. Ibland är det lyckat. Som t.ex. Milkshake med Kelis. Ibland mindre lyckat: t.ex. nästan valfri låt som Ac/Dc gjort efter 1980.

Detta är the real deal:
I'm a crosscut saw, baby, drag me across your log.

Well, I'm a crosscut saw, gonna bury me in your wood.
Osv osv osv.

Santana - Samba Pa Ti

När man läser listor liknande denna brukar det ofta vara de bästa, dvs. mest erotik-framkallande, låtarna som listas. Flertalet låtar på den här listan kvalar som synes inte riktigt in under sådana kriterier. Men för ordningens skull så avslutar vi med de värsta och mest könshormonprovocerande låtarna jag vet.
Den ljudmässiga motsvarigheten till mortlad Viagra uppblandad med renhorn.
Musik som kan få vem som helst att bli röd om kinderna.
Som skulle kunna få Roine Carlsson (googla, ungdomar) att tvingas dölja sitt skrev bakom en pärm med promemorior, som skulle kunna tvinga Beatrice Ask att sitta på skumgummidyna för att dölja s.k. snigelspår på möblemanget.
Jag gissar att inte många under 45 har något speciellt förhållande till Santana. Inte jag heller för att vara ärlig. Den här låten kommer från plattan Abraxas och är instrumental. Titeln betyder kort och gott "samba år dig".
Hur vet jag att låten handlar om sex när den är instrumental? Bara lyssna.
Enligt Nick Hornby ska detta vara (typ) den låt som flest människor önskar att de tappat oskulden till. Vilket är begripligt.

Marvin Gaye - Let´s Get It On och Sexual Healing
Om Roine Carlsson och Beatrice Ask skulle haft svårt att hålla lustarna i styr under Samba Pa Ti så skulle de vara helt chanslösa om man följde upp med de här låtarna Nu snackar vi nämligen om låtar kapabla att kåta upp statyer, pappfigurer, kristdemokrater och andra föremål som normalt anses vara i avsaknad av könsdrift. Rekommenderas ej att spela för människor som redan från början är överladdade med hormoner. T.ex. för tjejgänget som just blivit dumpade av sina pojkvänner och åkt till Ayia Napa där de förfestar med stora kvantiteter Sambuca och Baileys. Eller för lumpare. Givetvis. Medicinsk expertis avråder att exponera den typen av populationer för Marvin Gaye. Det föreligger stor risk för överstimulering och kollaps av hypofysen, bitestklarna och andra hormoncentran.

Listan fortsätter:

Bruce Springsteen - Reno

Nu en nyhet enbart jag i hela den västra hemisfären insett: Springsteen är en jävulskt bra textförfattare. Hur många skulle klara att skriva en låt ur perspektivet han tar här? Textjaget har sex med en prostituerad. Fullständigt osexigt sex. Samtidigt som han tänker vad han haft och vad han, som det verkar, sumpat. Det funkar inte riktigt att läsa texten, man måste höra den frammumlas.
Dessutom: hur många bästsäljande artister (rapmusiker undantagna) skulle våga sig på en textrad som ""Two hundred dollars straight in, two-fifty up the ass," she smiled and said "?

The Divinyls - I Touch Myself

"I don´t want anybody else, and when I think about you I touch myself."
Måste ju säga att det är en rätt klassisk textrad.
Jag känner bara till ett fåtal låtar om att roa sig på egen (hrm) hand. Ofta har artisterna dessutom fegat ur och ägnar sig åt förskönande omskrivningar. See Emily Play med Pink Floyd kanske handlar om detta. Dancing With Myself med Billy Idol/Generation X likaså. Femtex med Therapy? är inte lika diskret som de tidigare nämnda låtarna: "masturbation saved my life, I was nervous as a child". Vad The Divinyls sjunger om här är heller inte svårt att lista ut. Jag tycker låten blir extra bra i och med att de har en kvinnlig sångerska. Och det inte bara av den uppenbara anledningen. Visst är det girl power över en tjej som gladeligen och skamlöst sjunger om att touch herself?

Elvis Costello - Hand In Hand
Det vimlar inte av låtar om onani. Tur det, kanhända. När det gäller den orala avdelningen är läget ett liknande. Den i Sverige mest kända låten i ämnet torde vara Kräm med Kent. Love Me Two Times med The Doors ska tydligen också göra det, men det är minst sagt oklart när man lyssnar på texten. Ac/Dc är däremot inte speciellt otydliga i vare sig Go Down eller Given The Dog A Bone (den sistnämnda är för övrigt en av de minst politiskt korrekta låtar jag vet).
Jag är inte helt 100% säker på vad Hand In Hand handlar om. Men den verkar i stort sett vara en diskussion ungefär i linje med att: "hade du tänkt att jag ska göra det där åt dig så ska tammefanken du göra det där åt mig". Återigen är vi relativt långt ifrån Leende Guldbruna Ögon. Bra är det, hursomhelst.

Duran Duran - Save A Prayer

Ja. Vaddå? Jag gillar den här låten. Ett guilty pleasure, kanhända. Jag tyckte Duran Duran var häftiga åtminstone till 1985. När jag var 12. Vilket väl var ungefär när jag tyckte den här låten var bra. Såhär i efterhand inser jag bättre vad den handlar om: some people call it a one night stand, but we can call it paradise. Sånt låg utanför min begreppssfär på mellanstadiet.
Texten är karaktäristiskt kass. När jag youtubar låten hittar jag live-versioner där sångaren Simon LeBon har enorma problem att hålla ton. Nick Rhodes, synth-killen, hade tydligen sifferlappar klistrade på tangenterna för att veta när han skulle trycka ner vilken. Man kan utan att överdriva slå fast att de inte var klassiskt skolade musiker. Vilket nog enbart bidrog till att göra låtar som denna bättre.
När det kommer till låtar om one night stands gillar jag även One Night Love Affair med Bryan Adams.
Ja? Vaddå? Bryan Adams sa jag. Bryan Adams. Har du problem med det? Va? Va!?

Fortsätter på den inslagna vägen. Som alltså var bra, eller åtminstone minnesvärda, låtar om sex.
Spinal Tap!

Så här börjar låten:

The bigger the cushion, the sweeter the pushin', that's what I said
The looser the waistband, the deeper the quicksand, or so I have read

My baby fits me like a flesh tuxedo
I'd like to sink her with my pink torpedo

Big bottom, big bottom
Talk about bum cakes, my girl's got 'em
Big bottom drive me out of my mind
How could I leave this behind?

Kommentarer i övrigt kanske överflödiga?

Blev nyligen ombedd att skriva, dvs blogga, lite för annan site.
Önskemålet var klart. De ville ha - och nu citerar jag - fotbollsorgasmer.
Jag förstår förstås vad de menar.
Men i praktiken kan kopplingen "orgasm" + "fotboll" vara lite knivig. Åtminstone på regelbunden basis.
Visserligen känner jag människor som påstår att de får stånd när de hör signaturmelodin till Champions League. Men sådana människor får sägas vara i minoritet.
Ärligt talat så ligger "magsäcksspasm" oftast närmare till hands än "orgasm" när det gäller fotbollsvärlden. Exempelvis kan man ju utsättas för Manchester U. på TV i stort sett varenda vecka. Sånt kan knäcka den starkaste av magar. Det ger inte precis en orgasmkänsla. Kväljningar, däremot.
Sverige tar inte brons i VM särskilt ofta.
Liverpool har i och för sig vunnit både Europacupen/Champions League och ligan flest gånger av alla engelska lag. Men det sker ändå för sällan för att man ska kunna se det som en källa till regelbundna orgasmer.
För att kunna leverera texter som (iofs. kanske bara) jag själv uppskattar måste fältet breddas.
Det kan inte bara vara fotboll.
Och snackar man orgasmer så snackar man musik.
Därav:

10. PJ Harvey - Dry
Inte alltigenom easy listening. Framförallt för den manliga, heterosexuella delen av allmänheten. Polly Jean "PJ" Harvey projicerar inte exakt en avspänd bild av sitt sexliv på sina första skivor.
Dry kommer från plattan Rid Of Me. På samma platta hittar man även låten Rub Til It Bleeds.
Vad som gnids tills det börjar blöda? Ställ inte den frågan tack.
Dry är ännu värre: "I´m sucking ´till I´m white, but you leave me dry.".
Brr... Detta är inte Leende Guldbruna Ögon.

Imorgon plats 9 på listan. Som alltså eventuellt också kommer dyka upp på annat håll.