Grymt Tungt
Vet inte ens varför jag skriver ut detta på den här platsen. Men någon enstaka som jag känner kanske tittar in ibland. Eller nåt. For your information: imorgon bitti sätter jag mig i bilen och åker till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Idag har jag skickat in yngste sonen, inte ens fyra månader gammal, och hustrun med helikopter samma väg.
Andra gradens brännskador på pojken. Blir i Uppsala några veckor, som det låter.
Kanske den värsta dagen i mitt liv.
Andra gradens brännskador på pojken. Blir i Uppsala några veckor, som det låter.
Kanske den värsta dagen i mitt liv.
The Kids Are Alright
Det är dom ju nu. Alla kidsen i min familj. Friska alltså. Tyckte det där var en rolig rubrik och dessutom en chans att referera till The Who.
Ja, ja. Jag vet. Ha ha. Ho ho.
Inte jättekul.
Men hur som haver.
Lekte diverse lekar med äldstpojken igår. Vi härjade framgångsrikt på vinden. Bland annat spelade vi ett intressant spel som kan beskrivas som en kombination mellan kurragömma, golf och squash. Till vår hjälp hade vi badmintonracket. Naturligtvis.
När vi varvade ner efter detta bad jag sonen hitta på en historia. En läskig historia, tillade jag, lite grann för att det inte skulle bli ännu en historia som handlade om hans favoritobjekt att berätta om. Nämligen bajskorvar. Det känns som jag fyllt min kvot med bajskorvshistorier nu. Istället hittade han på en historia om ett troll. Och inte vilket troll som helst. Det var så stort att naglarna var stora som berg. Till frukost varje morgon åt trollet 1000 barn.
Sonen varvade upp mer och mer. Och blev räddare och räddare.
Till slut grät han nästan - åt sin egen historia!
Han ville genast gå ner från vinden och vägrade senare på kvällen gå upp ensam.
Kanske hör det också till historien att jag, så att säga, dramatiserade delar av hans troll-berättelse genom att tillföra trovärdiga troll-ljud. Jag tyckte det tillförde en extra dimension. Kanske inte var helt genialiskt, dock.
Idag: luciatåg på dagis.
Jag skulle kunna utmana vem som helst att gå på ett luciatåg på dagis utan att bli lite grann rörd. Jag tror inte det är möjligt. Ni som varit där vet hur det är:
Samma sång som framförs i tre olika tempon samtidigt.
Ledsna lucior som gråtande springer ut till sina föräldrar.
Tomtar som tar till knytnävarna i interna uppgörelser.
Pepparkaksgubbar med fem storlekar för stor hatt.
Et cetera.
Vackert. Rentut.
6
4? Sa jag 4? HAHA! Nu har min försäljning med 50%! Till 6.
Jag har sålt 6 exemplar av min bok.
Och då hör det inte hit att de två senaste såldes till en kompis till en förtjänst av exakt 0 kronor per ex.
Sådeså.
Jag har sålt 6 exemplar av min bok.
Och då hör det inte hit att de två senaste såldes till en kompis till en förtjänst av exakt 0 kronor per ex.
Sådeså.
4
Nu har jag sålt fyra (4) exemplar av min bok. Julhandeln klirrar in sköna cash på mitt konto, ja faktiskt hela 20 kr såhär långt! Betyder detta att jag nu är en författare?
Eller?
Eller?
8 000 000 000
Jag kan inte riktigt släppa det här.
8 miljarder, så mycket har SSAB gått i vinst. Bara i år. Jag fick slå upp på wikipedia för att ta reda på exakt hur många nollor man ska skriva ut då man skriver en miljard med siffror. Det är väldigt många nollor.
Företaget har 10 000 anställda i Sverige, vilket innebär att vinsten per person är 800 000.
Låter bra? Så inte!
Det är rentav så illa att man måste varsla 1300 pers. På stubben. Bisarrt.
God jul och lycka till, grabbar och tjejer som jobbar åt SSAB!
Plannja ska sedan i princip lägga ner i Luleå och flytta till Småland av anledningar som väldigt få personer verkar förstå. Jag tänker inte analysera Plannjas företagsstruktur, men Plannja är ju förih-vete synonymt med Norrbotten! Det vore snudd på lika bisarrt att flytta Astrid Lindgrens värld till Hertsön. Eller Ulvöns surströmmingsproduktion till öfre Östermalm. Fjällbrynt flyttas till Botzwana och Gränna dräneras på jobb inom polkagristillverkning. Dessa flyttas till Neistenkangas.
Extra spyfärdig blir jag av någon anledning när jag ser hur börsnoteringarna för de här krisdrabbade (?) företagen omedelbart tar ett skutt uppåt som ett direkt resultat av att drygt tusen personer kastas ut i arbetslöshet på en stendöd arbetsmarkna.
8 miljarder, så mycket har SSAB gått i vinst. Bara i år. Jag fick slå upp på wikipedia för att ta reda på exakt hur många nollor man ska skriva ut då man skriver en miljard med siffror. Det är väldigt många nollor.
Företaget har 10 000 anställda i Sverige, vilket innebär att vinsten per person är 800 000.
Låter bra? Så inte!
Det är rentav så illa att man måste varsla 1300 pers. På stubben. Bisarrt.
God jul och lycka till, grabbar och tjejer som jobbar åt SSAB!
Plannja ska sedan i princip lägga ner i Luleå och flytta till Småland av anledningar som väldigt få personer verkar förstå. Jag tänker inte analysera Plannjas företagsstruktur, men Plannja är ju förih-vete synonymt med Norrbotten! Det vore snudd på lika bisarrt att flytta Astrid Lindgrens värld till Hertsön. Eller Ulvöns surströmmingsproduktion till öfre Östermalm. Fjällbrynt flyttas till Botzwana och Gränna dräneras på jobb inom polkagristillverkning. Dessa flyttas till Neistenkangas.
Extra spyfärdig blir jag av någon anledning när jag ser hur börsnoteringarna för de här krisdrabbade (?) företagen omedelbart tar ett skutt uppåt som ett direkt resultat av att drygt tusen personer kastas ut i arbetslöshet på en stendöd arbetsmarkna.
NEEEJ!
Kvalserien nästa för Luleå Hockey då.
Fan.
Fan.
Företagsledarliv
Jaha. 1300 varslade på SSAB, över 300 av dessa i Luleå. Alla jäkla företag varslar. Plannja lägger ner i Luleå och flyttar verksamheten till...Småland?
Varför?
Jo, på grund av att man förväntar sig att de företag man vill leverera till kommer gå på lågvarv nästa år. Därför går man på lågvarv själva. Och därför går nästa företag på lågvarv. Och därnästa. Et cetera.
Det är hysteri. Det är massuggstion.
Det påminner om internetsiten Föräldraliv.
Hustrun brukar läsa där. Olika frågor dryftas på diskussionsforumet. Utan att säga för mycket kanske man kan säga att små problem där kan ha en pyttans gnuttans tendens att överdrivas. Spädbarnets hosta är cystisk fibros. Nästäppa är dödligt RS-virus. Drägling är ett pålitligt tecken på neurologisk sjukdom. Barncancer är lika frekvent som influensa. Jag överdriver förstås (lite) men jag ser framför mig hur välvilliga och oroliga mammor hetsar upp sig runt om i landet när de sitter framför sin bildskärm och därefter stegar in hos sin distriktsläkare och i s.k. affekterat tonläge begär lungröntgen på sin förkylda tvååring. Bara utifall att.
Lite grann så känns det nu när man läser om alla varsel. Det är som att våra allra rikaste företagsmyspysare tänker för sig själva att: "alla andra varslar, hm...bäst vi också gör det! Utifall att."
Sorgligt.
Varför?
Jo, på grund av att man förväntar sig att de företag man vill leverera till kommer gå på lågvarv nästa år. Därför går man på lågvarv själva. Och därför går nästa företag på lågvarv. Och därnästa. Et cetera.
Det är hysteri. Det är massuggstion.
Det påminner om internetsiten Föräldraliv.
Hustrun brukar läsa där. Olika frågor dryftas på diskussionsforumet. Utan att säga för mycket kanske man kan säga att små problem där kan ha en pyttans gnuttans tendens att överdrivas. Spädbarnets hosta är cystisk fibros. Nästäppa är dödligt RS-virus. Drägling är ett pålitligt tecken på neurologisk sjukdom. Barncancer är lika frekvent som influensa. Jag överdriver förstås (lite) men jag ser framför mig hur välvilliga och oroliga mammor hetsar upp sig runt om i landet när de sitter framför sin bildskärm och därefter stegar in hos sin distriktsläkare och i s.k. affekterat tonläge begär lungröntgen på sin förkylda tvååring. Bara utifall att.
Lite grann så känns det nu när man läser om alla varsel. Det är som att våra allra rikaste företagsmyspysare tänker för sig själva att: "alla andra varslar, hm...bäst vi också gör det! Utifall att."
Sorgligt.
Läst: Bokhandlaren Som Slutade Bada av Fritjof Nilsson "Piraten"
Vad: Bokhandlare, eller egentligen snushandlare, Jakob, lever ett enkelt liv i Grimsby. Varje söndag badar han med sina kamrater och dricker öl. Men saker förändras. Som titeln antyder. Ska tydligen finnas en parallell till patriarken Jakob, som brottades med en ängel och skadade sitt ben. Bokhandlare Jakob kämpar å sin sida mot en något otypisk ängel och skadar då sin bakdel.
Jag tyckte: Köpte den här boken för nästan inga pengar alls när den enda bokhandeln här på orten la ner verksamheten. Inget ont som inte för något gott med sig skulle man kunna säga. Gillade verkligen detta. Komedi mot sorglig botten kan vara ett vinnande recept om man gör det bra.
Betyg: 4
Jag tyckte: Köpte den här boken för nästan inga pengar alls när den enda bokhandeln här på orten la ner verksamheten. Inget ont som inte för något gott med sig skulle man kunna säga. Gillade verkligen detta. Komedi mot sorglig botten kan vara ett vinnande recept om man gör det bra.
Betyg: 4
Olika Perspektiv
Samtal i fikarum:
-Fasen vad jag skulle vilja se Lule Hockey ikväll, sa jag
-Jamenvaddådå?, sa kollegan
-Blir ju omöjligt, suckade jag
-Jamen har ni inte två Tv-apparater, frågade barnlöse/barnfrie kollegan.
-Eh. Pja. Det är inte där skon klämmer...
Klockan är nu 21.58. Hockeyn är slut sedan länge. Yngstpojken har nyss gett sig och rest till John Blunds land. Vilket han iofs gjort två gånger tidigare de 2 senaste timmarna bara för att sova 20 minuter och därefter omedelbart och oförtrutet tjorva vidare.
Storpojken gav sig för ungefär en timme sedan. Tog en tupplur före Bolibompa - perfekt! Då orkar man vara vaken superlänge sen. Och detta orkade han: 1*Bambi (bok), 2*Nalle Puh (kasett), 1*Bambi (kassett), 1*Toys-R-Us (katalog). Efter den insatsen krävdes ändå att jag låg hos honom i 15 minuter utan att röra en fena. Innan han till slut gav sig. Nästan två timmars tjorv.
Segt virke i de där grabbarna.
Bitter? Jag?
Pja.
Ändå inte dumt att ligga med Storpojkens hand i ansiktet medan han somnar in.
Men. Nu grinar Yngstpojken igen. Dags för rond 4. Over and out.
-Fasen vad jag skulle vilja se Lule Hockey ikväll, sa jag
-Jamenvaddådå?, sa kollegan
-Blir ju omöjligt, suckade jag
-Jamen har ni inte två Tv-apparater, frågade barnlöse/barnfrie kollegan.
-Eh. Pja. Det är inte där skon klämmer...
Klockan är nu 21.58. Hockeyn är slut sedan länge. Yngstpojken har nyss gett sig och rest till John Blunds land. Vilket han iofs gjort två gånger tidigare de 2 senaste timmarna bara för att sova 20 minuter och därefter omedelbart och oförtrutet tjorva vidare.
Storpojken gav sig för ungefär en timme sedan. Tog en tupplur före Bolibompa - perfekt! Då orkar man vara vaken superlänge sen. Och detta orkade han: 1*Bambi (bok), 2*Nalle Puh (kasett), 1*Bambi (kassett), 1*Toys-R-Us (katalog). Efter den insatsen krävdes ändå att jag låg hos honom i 15 minuter utan att röra en fena. Innan han till slut gav sig. Nästan två timmars tjorv.
Segt virke i de där grabbarna.
Bitter? Jag?
Pja.
Ändå inte dumt att ligga med Storpojkens hand i ansiktet medan han somnar in.
Men. Nu grinar Yngstpojken igen. Dags för rond 4. Over and out.
Shake Dog Shake
Träff med Lule-kompisar i helgen. Lyckades få dem alla att komma till Ångermanland, ända från Stockholm, Småland och rena rama Alnön. En klassisk tvådagars. Och om man inte vet vad en klassisk tvådagars är så ids jag inte förklara. Försökte däremot förklara för hustrun vad vi egentligen gjorde under två dygn. Svaret är att vi bl.a. lyssnade på låtar som denna. Utsökt. Kanhända en och annan tycker det är lite mysteriöst att snart 40 åriga herrar träffas och sitter och grymtar till The Cure i flera dagar. Men jag ids inte förklara heller det närmare. Om man inte redan fattar.
Lilla Spöket Laban
Bio med storpojken igår. Lilla spöket Laban. Första gången på bio för honom. Vi fick låna en extra dyna att sätta under honom, så han skulle komma tillräckligt högt för att se bra. Hans fötter stack nätt och jämnt ut över framkanten på dynan. Mellan knäna var inkilat en popcornlåda. En vacker syn jag kommer bära med mig länge.
Salongen rymde för övrigt exakt två personer: jag och sonen. Bion i Kramfors har haft problem och igår fick vi en inte så diskret hint om varför. Trots spöregn och glashalka ute var vi helt ensamma i biografen.
Därefter skyltsöndag i Kramfors. Verkar finnas någon naturlag som säger att skyltsöndagen i Kramfors är lika med spöregn och täckbyxklädda barn som gör strömhopp i vattenpölarna. Därefter ställer sig de genomblöta barnen i kö för att träffa tomten. Och det är inte vilken kö som helst. Om man kanske misstänkt att det inte finns några barn i Kramfors när man letade på biografen så återfanns de i den 150 meter långa kön till tomten. Köbildningen började 40 minuter innan showtime. Vet inte om man egentligen kan kalla att få godis från en sparsamt maskerad tomte för "showtime" men likafullt.
Dessutom stod vi inte i kö i 150 meter. Vi trängde oss i kön till tomten. Nu när jag skriver det ser jag att det inte ser bra ut. Det ser inte alls bra ut att tränga sig före i tomtekön. Men det gjorde vi likafullt. Och när storpojken kom fram till tomten spelade det ju mindre roll att handskarna var blöta och att tomtens mask kanske inte var som hämtad ur scenografin till Sagan Om Ringen.
Hans lycka var ändå fullständig.
Salongen rymde för övrigt exakt två personer: jag och sonen. Bion i Kramfors har haft problem och igår fick vi en inte så diskret hint om varför. Trots spöregn och glashalka ute var vi helt ensamma i biografen.
Därefter skyltsöndag i Kramfors. Verkar finnas någon naturlag som säger att skyltsöndagen i Kramfors är lika med spöregn och täckbyxklädda barn som gör strömhopp i vattenpölarna. Därefter ställer sig de genomblöta barnen i kö för att träffa tomten. Och det är inte vilken kö som helst. Om man kanske misstänkt att det inte finns några barn i Kramfors när man letade på biografen så återfanns de i den 150 meter långa kön till tomten. Köbildningen började 40 minuter innan showtime. Vet inte om man egentligen kan kalla att få godis från en sparsamt maskerad tomte för "showtime" men likafullt.
Dessutom stod vi inte i kö i 150 meter. Vi trängde oss i kön till tomten. Nu när jag skriver det ser jag att det inte ser bra ut. Det ser inte alls bra ut att tränga sig före i tomtekön. Men det gjorde vi likafullt. Och när storpojken kom fram till tomten spelade det ju mindre roll att handskarna var blöta och att tomtens mask kanske inte var som hämtad ur scenografin till Sagan Om Ringen.
Hans lycka var ändå fullständig.
