Nya Jeans
Jag heter Thomas.
Jag är 34 år.
Jag har nyss köpt ett par jeans som har fickorna långt nere på lårens baksida.
Det ska tydligen vara "trendigt" rentav "inne" eller tillochmed "poppis". Och givetvis var det mellandagsrea.
Men det känns lite konstigt. Inte helt avspänt.
Inte som något man gör när man är 34.
Illspecko
Vi är båda en aning putt på vår arbetsledning. Detta gjorde honom illspecko.
För de som inte är bevandrade i piteortens tungomål, som kollegan talar vid högtidliga tidpunkter, så betyder det uttrycket (ungefär) att vara argsint och irriterad.
Har själv bott några år i paltens huvudstad och uppskattar deras dialekt. Även ifall pitebornas förkärlek för sin egen dialekt blir lite lustig/påfrestande i längden - det är faktiskt inte sååå extremt svårt för en utomstående att följa med i pitmål, inte så svårt som pitborna själva tror. Åtminstone inte om man jämför med riktigt svårbegripliga dialekter, som t.ex. överkalixmål, älvdalsmål eller AndersBorgska.
Jobbade en kort period med värmlänningar som drabbats av stroke. Att försöka hänga med i vändningarna när en person från Hagfors, som dessutom är drabbad av afasi, lägger ut texten är inte lätt. Det är mycket mycket svårare än att hänga med i t.ex. en taktikgenomgång i ett genomsnittligt fotbollsomklädningsrum i Piteorten.
Menhursomhelst.
Jag gillar pitmålet.
Mina favorituttryck, förutom illspecko, skulle kunna vara de nedstående. Ordförklarningarna inom parentes är mina egna tolkningar och ska tas med en liten nypa salt. Jag är ju trots allt en lulehasafot och har således inte språket riktigt i blodet.
* "Färdas" (uttalas snärtigt, i ett svep, inte med det mer rikssvenska fär-das uttalet) - Betyder alla olika sorters förflyttningar. Kan även vara bildligt talat. Man kan t.ex. "färdas omkring" och sprida rykten.
* "Kwedo" - att vara proppmätt. Det närbesläktade "schwiimen" (kraftig trötthet efterföljande stadig (palt-)måltid) är också bra.
* "Ha sterne" - dött, eg. "har stelnat"
* "Kreuma" att pjåska. Kan även ingå i uttryck som "kreum å kreus" som betyder ung. "att göra sig till".
Sko ve säj söjn?
Kviga Söker Gödselstack
Två av mina bäst utvecklade egenskaper är uthållighet och tålamod.
Bl.a. har jag genomfört två Vasalopp och ett marathon.
Och det är inte bara frågan om fysisk uthållighet. Om jag nu får ta tillfället i akt och skryta:
Trots allt har jag ett arbete som inte sällan innebär att jag får lyssna på 45 minuters monologer om vad den-och-den läkaren har sagt om den-och-den åkomman under tidsspann som inte sällan överstiger 40 år. Sådana utmaningar mot tålamodet kan jag klara med ett leende.
Jag kan till och med se klipp med en finsktalande Nalle Puh på YouTube med sonen i knäet utan att darra på manschetten. Ens ifall jag måste se klippet 25-30 gånger i rad.
Skulle också säga att min tålighet vad det gäller, så att säga, visuella prövningar är relativt hög.
Jag har bevistat obduktioner, vilket inte är en speciellt njutbar upplevelse (för något sinne)..
Jag har arbetat på ortopedavdelning och sett hur allehanda kroppsdelar på en människa kan inta en färg och konsistens som mest påminner om torkad pepparkaksdeg - och falla sönder i små bitar.
Men.
Trots alla dessa egenskaper står jag inte ut att se ens 30 sekunder av "Bonde Söker Fru".
Det blir för mycket.
Det är värre än att se hur någons kroppspulsåder klipps upp med sax.
Det har hänt att jag flytt in i sovrummet och stängt ute alla ljud från TV´n med P2.
P2!
Kli
Irritationen kan ha att göra med att jag VAB-at.
Frustrationen flåsar i nacken.
I de här lägena hjälper nästan bara att nörda in på något meningslöst projekt. Vanligen brukar internet kunna erbjuda mig hjälp med just detta.
Men inte idag.
Irriterande.
Ändå är det en bra dag idag.
Sonen sa att han tyckte jag var "så rolig" just innan jag bäddade ner honom. Han sa det efter ett av sina patenterade gapskratt, framkallat av ett försök till lustighet från min sida.
Livet blir inte mycket bättre än såna stunder, iallafall om man är lika fjesig som jag.
Inte blev det heller sämre av att ta in posten (klockan 20.05...) och inspektera julkort bestående av foton på våra vänners barn alternativt teckningar av de äldre av dessa barn. Kändes...stort?
Fjesig? Jag?
Javisst.
Keep Your Money In Your Shoes
R.E.M.?
Now we´re talking.
Första gången jag hörde talas om dem var ca. 1988. Som med mycket annat kom det genom min kompis Trummisen eller kanske mer exakt hans bror, som var ett fan av gruppen. Började på allvar lyssna in mig på dem ca 1990 och strax innan de släppte "Out Of Time" så kunde nog även jag kalla mig för ett "fan".
Antar jag.
Minns hur vi träffade gitarristen i Trummisens band samma dag som "Out Of Time" släpptes och hur han stolt höll fram skivan och kort och gott sa: "Jag HAR den".
Sen visade det sig förstås att många andra människor, inte bara på Storgatan i Luleå, ville kunna säga "Jag HAR den" om just den skivan. Förstås mycket beroende på hitsen som fanns på den skivan. Kändes lite märkligt, det där. Plötsligt var de ett av världens största band. Skivan efter ("Automatic For The People") var förstås ännu bättre. Och sålde också enorma mängder.
R.E.M. har gjort en hel del som jag skulle kalla "arty-arty". Dvs. de har ofta haft rätt höga s.k. konstnärliga ambitioner. Det är bland annat därför jag gillar dem.
Detta är trots allt ett band som låtit texten i en låt vara i det närmaste helt omöjlig att dechiffrera eftersom låten handlar om en rädsla att konversera...
Och det är ett band som vid mer än ett tillfälle spelat in sin stämsång helt separat från varandra. Dvs. man har lagt körer på en refräng utan att veta hur Michael Stipes lead vocals kommer låta. Och han i sin tur får inte veta hur körerna låter. Förän man spelat in klart. Märkligt att man kan gå i land med sånt, faktiskt.
Konstnärsambitionerna märks inte minst i deras videoproduktion.
De slog ju igenom på allvar med Losing My Religion där videon med rätta blev omtalad och berömd. Suggestiv så det räcker och blir över. Jag klarar inte att se den utan att, i likhet med Beavis och Butthead, mumla: "this means something". Och det menar jag på ett positivt sätt.
Sen så har vi ju också den berömda bilkö-videon till "Everybody Hurts". Kan sorteras in i samma suggestiva fack.
När jag kollade in bandets hemsida hittade jag en video till en av mina favoritlåtar, Country Feedback, som video. Hade inte sett den tidigare. Fantastiskt bra, den med. Och "arty".
R.E.M. har dessutom ett visst sinne för humor. Jag har en konsertvideo med dem från turnen till albumet "Green" som visar hur publiken får se en instruktionsfilm inför konserten. En av instruktionerna är "do not wait until the quietest moment in the quietest song to yell "RADIO FREE EUROPÉ" as Mike Mills doesn´t like that" - sånt tycker jhag är kul.
Sen har vi ju också videos som den till Electrolite. Där kombineras det konstnärliga med humor på ett svåröverträffat sätt.
Om man youtubar R.E.M. kan man följa bandits utveckling. Hittade en inspelning från 1984 med Michael Stipe i en Michael Hutchence-liknande pudelfrisyr. Där ser han närmast förskrämd ut. Men bara året efter börjar han växa in i kostymen som frontman i ett indieband med höga ambitioner, tycker man kan se det redan 1985.
Då har han plötsligt fe flesta av sina "moves" på plats.
Han är peroxidblond.
Och - inte minst - han har en clown fasttejpad på ryggen av sin kostym.
Tycker den där sista detaljen säger mycket om R.E:M. faktiskt.
(Titeln på inlägget? Ett gott råd, till oss alla, från R.E.M. från ett album vars titel man kan uttala på flera olika sätt! )
Extreme Home Makeover
Så här är det tydligen:
Ifall en människa har det riktigt svårt behöver hon ett nytt hus. Kanske t.o.m. ett nytt hus med swimmingpool.
Sen ordnar sig resten.
Speciellt ifall den utsatta människan får med sig några visa ord med sig på livets slingriga väg från Kung Salomo, förklädd till blond amerikansk programledare med silikontuttar.
Så är det. Jag har sett det på TV så det måste vara sant.
Mardröm
Inte så att man kan titta i topplistorna och hitta band som R.E.M. och Nirvana där. Inte heller att Luleå Hockey skulle befinna sig närmare toppen än botten av elitserien.
Nej.
De ovan nämnda ljuspunkterna från 90-talet är bortblåsta: topplistorna är gediget späckade med dynga och Luleå Hockey kan mycket väl åka ur elitserien till våren.
Däremot har vi en mauderat regering, precis som i början av 90 talet.
De norska skidåkarherrarna tog inte bara första och andra och tredjeplatsen i dagens världscuptävling; de tog även fjärde och femteplatsen.
Kräkningsframkallande. Precis som det var för 15 år sedan, när hysteriska Maranatakörer som skanderade "HEIA BJØRN!" gjorde sportsändningarna outhärdliga.
Och - värst av allt - Manchester United vann idag. På Anfield. Något som ger mig ännu fler fysiska symtom på ohälsa. Andnöd. Nervösa tics. Högt blodtryck. Yrsel. Magkatarr. Sannolikt sömnstörningar (men det är än så länge obekräftat förstås).
Enda ljuspunkten är att i dagens Manchester United ingår i alla fall ingen norsk.
Man får vara glad för det lilla.
Såg videokväll med Luuk idag. Var en repris tror jag. Gäst var Bodil Malmsten.
En märklig upplevelse.
Jag har alltid tyckt hon sett ut att vara bara några år äldre än mig. Så länge jag har vetat vem hon varit har jag tyckt hon sett exakt likadan ut. Runt 30. Typ.
Hux-flux ser hon nu ut att vara i sextioårsåldern.
Vilket visar sig vara hennes rätta ålder, när jag kollar på wikipedia.
Hon är äldre än farsan.
Förvirrande.
Läst: Slakthus 5 av Kurt Vonnegut
Jag tyckte: Gillade verkligen den torra humorn. Några formuleringar är för jäkla bra. T.ex. "Hon var trög i huvudet men hennes kropp inbjöd till barnalstrande på ett fantastiskt sätt". Är lätt att se hur en sån som Douglas Adams hittat inspiration till sin serie om Liftarens Guide TIll Galaxen, vilket nästan bara är positivt. Boken har kanske en lite komplicerad struktur, med ideliga hopp i tiden. Dessutom laborerar författaren med vilket tempus han skriver i flera gånger. Trots sådana trix är boken ändå lättläst.
En klassiker, på goda grunder.
Så kan det gå.
Betyg: 4,5
"You Wanted The Best - And You Got It! The Hardest Band In The World..."
Minst hälften av Dregens riff-repertoar är direkt hämtad från Ace Frehley.
Min kompis Peders bästa slips är den med Kiss-motiv.
Weezer mer eller mindre tillägnade Kiss en hel låt.
Et cetera.
Halkade in och började söka på Kiss idag på Wikipedia och det var intressant läsning för en musiknörd som mig.
Min första Kiss-platta och dessutom en av de allra första skivor jag köpte överhuvudtaget var "Creatures Of The Night".
En smått skrämmande skiva för en nioåring: låttitlar som "War Machine", "Killer" och "Saint And Sinner" och tordönsmullrande trummor. Jag minns hur trummorna lät i vår gamla och rätt usla stereo. Jag minns hur mitt exemplar av "Creatures Of The Night" luktade. Jag minns att jag spelade luftgitarr till ett stort antal av låtarna.
På Wikipedia kan jag läsa att "Creatures..." var en lite hopfuskad skiva. Gitarristen som är fotad på omslaget spelar nästan inte alls på själva skivan. Däremot spelade inte färre än fem andra gitarrister på skivan (om man inte räknar Paul Stanley). En av dessa hemliga gitarrister visar sig vara ingen mindre än Robben Ford (som senare blivit en av mina favoritgitarrister)!
Kiss var ett riktigt fuskband på det sättet, visar det sig. Massor av musiker har spelat "uncredited" på deras skivor, speciellt skivorna i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Kiss var också ett riktigt hårdjobbande band: mellan 1974 och 1986 släpper man 21 skivor! En studioskiva varje år!
Förutom "Creatures..." är mina egna Kiss-minnen mest förknippade med skivorna från första halvan av 80-talet som jag köpte (eller kopierade av mina kompisar) så fort de kom. En bonus var att skivorna alltid gick in på ena sidan av ett C90-kassettband!
Jag minns vilken stor nyhet det var när de gjorde sin första skiva utan att vara sminkade på omslaget ("Lick It Up"). Åtminstone var det en stor grej i "Okej!". Den tidningen körde en bildspecial från den första presskonferensen utan smink. Alla medlemmar i bandet hade stora namnskyltar framför sig. Som att det inte skulle gå att lista ut vem som var Gene Simmons...
"Lick It Up" var även ett stort samtalsämne på skolgården under mellanstadiet. Refrängen på titellåten lämpade sig bra att vråla tillsammans, även för småglin. Likaså låtar som "All Hell´s Breakin´ Loose".
Storfina låtar!
"Alive 1" hade jag på ett rödvitt Maxell kassettband. Där krävdes båda sidorna samt att jag valde bort några låtar för att det skulle gå in (måste ha varit ett C60). Den skivan håller riktigt bra än idag (det samma kan inte sägas om alla deras skivor från 80-talet).
Ska man bara ha en skiva med Kiss är det kanske den man får rekommendera. Den eller "Dressed To Kill".
Fast min favvo är nog ändå "Creatures Of The Night".
Det var något med lukten på den skivan.
Stars Inc.
På många sätt tankeväckande.
Till exempel att de som går tredje året på gymnasiet numera ser ut som de nyss lämnat blöjorna. När jag började gymnasiet såg treorna så innivassen vuxna och mogna ut.
Perspektiven förändras.
Sedan en sån sak att det kan finnas en musikallinje på gymnasiet i pyttelilla Kramfors. Imponerande.
Säkert finns det många som kraxar om att det är bortkastad tid att gå en musikallinje på gymnasiet. De som menar att ungarna borde hålla till godo till utbildningar som ger jobb. Det var bättre förr. Et cetera.
En tråkig inställning.
Man har ju ett helt liv på sig att jobba, kan omöjligt skada att få lägga mycken tid på sånt som man tycker är roligt när man är tonåring. Säkerligen utvecklande för dessa personer på ett helt annat sätt än vad det hade varit att lösa differentialekvationer.
Jag tycker inte det var bättre förr.
Jag tycker istället att det är synd att det inte fanns mer möjligheter till roligheter när jag gick på gymnasiet. Och löste differentialekvationer. Inget ont om ekvationslösandet i sig. Vissa personer, t.ex. jag själv, är bättre lämpade att lösa ekvationer än att sjunga "Hallå Hela Pressen" iförd rosa trikåer.
Men det passar inte alla.
På gymnasiet gjorde vi egna shower till terminssluten.
Inte alls på samma nivå som det jag såg ikväll. Men vi gjorde våra egna sketcher, skrev lite låtar osv.
Det var roligt. Jag tänkte tillbaka på det ikväll.
De som uppträdde ikväll känner sig förmodligen rätt nöjda med sig själva just nu. Det gjorde iallafall jag när jag var i deras ställe.
När de stod och tog emot våra applåder närmast strålade det om dem allihop, även de allra blygaste och tanigaste. Kanske strålade det mest om de som sett blygast ut under framträdandet faktiskt.
Skulle tro att jag gillat gymnasiet bättre om jag hade känt så lite oftare. Då.
Eviga Frågor, Del 2
*Var i Stockholm häromveckan. Min kompis som (har oturen att) bo där visade mig hur de hade fått utskick som beskrev hur man bäst skulle hjälpa fåglar som frusit fast. Stockholm ÄR förstås ett isigt och blaskigt ställe. Fåglar fryser säkert fast både nu och då.
Så långt inga konstigheter.
Men sen berättade han också om vilken policy som tydligen rekommenderas från politikerhåll i hans hemstad när det gäller tiggare. Då är det en lite annan visa som gäller än för frusna och kalla fåglar.
Inte mat, inte pengar, helst ingenting ska man ge till tiggare.
Men däremot gärna lite lämpligt kraftfoder till svanarna.
Ja just ja.
* Ser att Expressen nu kör en drive under parollen att vi ska "Rädda Planeten" eller något i den stilen. Ledsna valrossar blickar ut från tidningens förstasida. Visst var det samma tidning som för inte ens 2 år sedan drev det s.k. bensinupproret där folk skulle skriva på namnlistor etc för att kunna ha råd att köra mer bil?
Ja just ja.
Den Eviga Frågan
Efter att ha sett "Hos Musse" med sonen måste den eviga frågan ställas.
Återigen:
Om Långben är en hund (och det måste han anses vara) hur kan han då ha en annan hund (Pluto) som husdjur?
Telefonslussen har öppnat och vi ser fram emot era svar.
Läst: Förflutenhetens Landskap av Peter Englund
Jag tyckte: Som vanligt intressant. Mycket likt "Tystnadens Historia" av samma författare. Dock inte riktigt lika bra som hans senare essäsamlingar skulle bli (den här kom ca. 1991). Gillade några kapitel extra mycket. Som t.ex. "Den Vackra Naturens Historia", dvs när man började betrakta naturen, till skillnad från att bara leva mitt bland den. Gillade också att läsa om "Myten Om Fältherren" som handlar om i hur liten grad berömda fältherrar sannolikt påverkade skeendet under stora slag.
Betyg. 3,5
Peak Oil
De som gör den mest extrema kalkylen åt ena hållet säger att oljan tar slut 2025.
De som gör den mest extrema kalkylen åt andra hållet säger att oljan tar slut 2080.
Dvs. om inte under min livstid så kommer oljekällorna förmodligen sina under sonens.
Det kommer inte bli...en helt enkel omställning när man noterar hur svårt det är att minska förbrukningen av s.k. fossila bränslen en pyttans gnutta.
Var så god och ta hand om det sonen och dina jämnåriga. Grattis!
Där har man något att fundera på när man ska lägga sig och sova ikväll.
Mission Impossible
Det var förrförra helgen då vi hemsökte Stockholm. Min kompis Personalchefen hade fått instruktioner från sin sambo. Han skulle gå till en viss adress och "titta på en klänning" åt deras dotter. Sambon hade sett en klänning på internet och undrade nu tydligen ifall den röda färgen var "för orange".
Uppdrag blir sällan mer omöjliga än så.
Som att i smyg försöka smuggla en full elefant genom ett Systembolag med tusentals råttfällor på golvet.
Trots att alla vi andra försökte förklara för honom att han omöjligt kunde ro iland sitt uppdrag ville Personalchefen ändå försöka
Han skulle till varje pris försöka.
Han visade en vilja som skulle hedrat en genomsnittlig kamikazepilot.
Han tycker också mycket om sin fru och sin dotter och...tja...han ville väl.
Antar jag.
Vi gick till en adress på Söder. Där var fullproppat med puttinuttiga barnkläder.
Personalchefen stålsatte sig och frågade efter klänningen ifråga.
Den var röd. Det eventuellt orangea stod inte att se.
Personalchefen analyserade och hämtade in fakta. Vi övriga suckade i ett hörn.
På kvällskvisten lämnade han rapport till sin sambo per telefon. Klänningen beskrevs ingående.Personalchefen kunde dementera att det röda var för orange.
-Jasåvadbra, sa hans sambo. Visst köpte du den?
-Köpte? sa personalchefen ytterligt förvånat.
Hans instruktioner hade ju varit att titta. Inte köpa.
Men det ansåg ju hans sambo som något så självklart att man inte ens behöver säga det.
Det är vanskligt att säga alltför mycket om vad som är "kvinnligt" respektive "manligt". Ämnet är ett veritabelt minfält. Om man säger det ena sätter sig det ena lägret och slipar sina machetes - om man säger det andra tar det andra lägret fram sina vodoo-dockor och en blåslampa.
Men trots riskerna. Så skulle jag vilja kalla det ovanstående för ännu ett exempel på när kvinnlig kommunikation krockar med manlig kommunikation.
Romanfigur
Om jag någon gång mäktar med att skriva en riktig roman så ska där ingå en figur som ibland sköter sina inköp på snabbköpet genom att sno någon annan kunds kundvagn. Jag tänker mig en person som går in i affären och sedan direkt sätter kurs i riktning mot kassan. Vid godisdisken, eller någon annan avdelning som ligger strax före själva kassan, snappar så min tilltänkte romanfigur åt sig en lämplig shoppingvagn, hopplockad av någon som tillfälligt brister i uppmärkssamhet, betalar varorna och går hem.
Man kan tänka sig flera skäl att göra en sån grej.
Exempelvis sparar man tid (det var så mina egna tankegångar var på Hemköp strax innan stängningsdags igår).Man slipper själv gå det tröttsamma varvet i affären, där man sjavar runt och studerar en fantsilös shoppinglista nedkrafsad på baksidan av ett gammalt fönsterkuvert.
Man kan också tänka sig att göra så ifall man gillar nya infallsvinklar på sitt dagliga liv: man tar en shoppingvagn fylld med saker man själv troligtvis inte skulle valt. Lite grann som "Tärningsspelaren" light.
Att kapa en shoppingvagn skulle också kunna ses som ett sätt att stjäla utan att stjäla.
Ett sätt att öka spänningen i vardagen utan att bryta mot några lagar.
Och då tänker jag såhär: när jag handlar känns varorna som mina varor i samma ögonblick jag lägger dem i min kundvagn. Fast de tillhör förstås inte mig förän jag betalat dem. Ändå känns det som jag vill bevaka min kundvagn inne på affären. För att ingen ska sno något från den. Det vore roligt att utmana just den irrationella stöldfobin jag känner i miljöer som t.ex. Hemköp. .
Det vore roligt att nysta lite i vilken typ av person som vill - och vågar - sno någons kundvagn.
Jag tror han (för det känns verkligen som en "han") skulle kunna heta "Kjell" i en roman.
Begravning
Begravning i fredags. Det liv som mormor inledde 1917 tog slut en tidig morgon 2007 på Sunderbyn sjukhus. Vi träffade henne för några veckor sedan och att slutet närmade sig var tydligt.
Morfar, 95 år gammal nästa månad, höll tal vid mormors kista.
Han hade förhört sig med prästen ifall det kunde anses passande att gå ner på knä invid kistan.
"Ja", hade prästen sagt. "Förutsatt att du tar dig på fötter igen."
Kanske en kommentar som kan tolkas på flera sätt?
När det kom till kritan valde han hursomhelst att stå upp och han levererade ett tal som till stora delar var omöjligt att dechiffrera på grund av hans gråt.
En mycket sorglig stund
Har nu sett både min mor- och farfar begråta sina fruar.
Farfar i sin trånga hall när farmors döda kropp bars förbi honom och ut till en väntande ambulans. Morfar alltså i Gammelstads kyrka.
Det är två minnen som nog aldrig kommer blekna.
Tiden den går. Med följder som de ovan beskrivna.
Farsan har nu bestämt sig för att ta pension om två år.
Jag minns (tydligt) när min egen farfar pensionerade sig. Och jag minns (svagt) när min mormorsmor dog.
Det är således lätt för mig att placera in min son i mina egna minnen. Typ.
Tiden går och man blir äldre. Vilket är tur, eftersom det bara finns exakt ett enda alternativ till att bli äldre. Och det alternativet är inte speciellt tilltalande.
Kom att tänka på en gammal fotbollstränare jag hade. Han brukade alltid predika att man skulle utnyttja alla sina fördelar direkt. Dvs. om man fick välja sida vid avspark skulle man välja så man fick spela första halvlek med solen i ryggen och medvind. För man visste ju aldrig säkert hur det skulle bli senare i matchen. Lika bra att ta ut det bästa på en gång.
Det där är applicerbart på livet i stort.
Man vet aldrig vad som kommer hända framöver. Rätt vad det är ligger man på en bår med adress patologen. Och då har man ju ingen nytta av någon eventuell framtida medvind.
På tal om död och döda människor.
Har fått upp ögonen lite mer på allvar för åttiotals-nihilist-goth-kungarna Killing Joke. Och kan konstatera att det inte bara är jag som skriver låtar som låter som andra artisters låtar. Lyssna på Eighties med Killing Joke och det är inte svårt att hitta likheter till en låt av det kanske mest betydelsefulla 90-talsbandet. Ett band som för övrigt själva säger att deras största hit är "mycket inspirerad" av Debaser med The Pixies.
Vilket bandet är?
Tja, det är inte Spice Girls.
