Paul Scholes - Större Än Zlatan
Jag är en stor fantast av Text-TV. Jag gillar det avskalade, det kortfattade och det sakliga.
På senare tid har tyvärr även Text-TV drabbats av svag TV4-ism. Åtminstone på sportsidorna.
Ett bra, eller egentligen dåligt, exempel på detta fick man häromdagen. Paul Scholes la skorna på hyllan och Text-TV reducerade detta till en artikel med den fenomenalt obegåvade rubriken: ”Nu Har Scholes Kapat Färdigt”.
För de som inte kan just någonting om engelsk fotboll är nämligen Scholes enbart liktydig med hans för svenskar välkända sågning av Håkan Mild i en landskamp.
För mig är han en av Premier Leagues största spelare någonsin. Så Liverpoolsupporter jag är. Scholes har spelat hela sin seniorkarriär i Manchester U. Att se det laget spela är för mig lika njutbart som att bevittna obduktioner eller plågsamma djurförsök.
Ändock.
Han är en spelare som är lätt att respektera.
Han borde vara en förebild för unga spelare. Jag tycker han är en större spelare än t.ex. Zlatan.
Varför?
Jo, för det första är han självklart en oerhört begåvad spelare. De titlar han varit med och vunnit talar litegrann för sig själv. Men jag utvecklar gärna vad jag gillar med hans spel.
Han kan allt. Han kan spela offensivt. Han kan spela fysiskt. Han är teknisk. Han kan skjuta.
När han spelade högre upp i planen gjorde han många mål. Han missar sällan en passning.
Men hans kanske största förtjänst som spelare är speluppfattningen.
Han vet alltid, alltid, vad han ska göra av bollen innan han får den. Detta borde unga spelare tvingas studera i närbild: hur Scholes huvud nästan snurrar runt sin egen rörelseaxel momenten innan han får en passning och hur han sedan lägger en till synes enkel bredsida till rätt medspelare. Det är fotboll när den är som vackrast enligt mig. Det är stort spel utan att glänsa för glänsandets egen skull.
För det andra är han en spelare som lyckats utveckla sitt spel med åren. Han är nu en bra bit över 30 och ändå en helt central spelare i ett lag som vann titeln i England och spelade final i Champions League.
Det är jäkligt bra gjort.
Många spelare peakar vid 27-28 och sedan går det utför i den svarta pisten.
Inte Scholes.
Han har istället anpassat sitt spel till sina åldrande ben och gjort det fenomenalt. Inte många lyckas med detta. Jag tänker Henrik Larsson, Ryan Giggs och sen vete fasen.
Det är kort och gott imponerande.
För det tredje gjorde Scholes alltid sitt. Han var alltid på jobbet, som man säger numera.
Han var kanske inte alltid bäst. Han gjorde inte alltid mål.
Men han uppträdde alltid engagerat och koncentrerat.
Han knallade inte omkring med händerna i shortsen när han inte var på humör.
Av någon för mig totalt obegriplig anledning har detta att ibland ge fan i att försöka upphöjts till genistatus.
Det är det inte.
Det är inte att ”vara en artist” att ibland vara oengagerad. Man är kort och gott slö.
Man kan tänka sig vilken spelare man fått om man kombinerat Scholes inställning med Zlatans talang. Det skulle bli världens genom alla tider bästa spelare.
Det fjärde och kanske viktigaste skälet, vad gäller att vara en förebild, är att Scholes inte uppträder som en total idiot. Det allra häftigaste nuförtiden är ju annars, som alla vet, att leva ett skandalomsusat liv och strö säkerligen jättehäftiga och hånfulla kommentarer omkring sig i pressen. Inget sånt för Scholes. Jag känner givetvis inte Scholes personligen. Lika lite som jag känner Zlatan. Men det är ändå tilltalande med Scholes respektfulla stil.
Det är något vi borde uppmuntra.
Inte allt kalla radiokommentatorer för ”trädgårdsmästare”, vifta med skarpladdade revolvrar eller uppträda som en bäbis som tappat sin napp ifall ett domslut går emot.
Som Zlatan gör.
