Fotboll I Ångermanland
Ångermanland är en vit fläck på kartan för många. Hörde en gång en äldre kvinna i Norrbotten lägga ut texten enl. följande:
"Ja, tänk att finns dom som säger Sollefteå. Men jag säger då Skellefteå."
Just detta brukar leda till förvirring.
Så här är det:
Sollefteå - Skellefteå: två helt skilda orter.
Marie-Helen Westin - Jonathan Hedström: inte samma sak.
I Sollefteå har man numer ett fotbollslag i Div. 2. Det är bra gjort. Inte bara för att vi snackar om en rätt liten ort. Utan också med tanke på de usla förutsättningar som finns för bollspel. Ångermanland är ett landskap på 19800 kkm, 140 188 innevånare, fyra lag i Div. 2 och ett stort antal i lägre serier. Till detta finns en (1) konstgräsplan. Dvs. exakt lika många planer som det finns i Arjeplog (3089 innevånare, ett fotbollslag en bit ifrån yppersta eliten).
I Ångermanland tvingas man lösa problemet med dåliga träningsförhållanden så gott man kan. Junseles Div. III lag har (tidigare) löst inte bara det problemet genom att värva nästan hela laget från östeuropa. De senaste åren har man inlett serien med att rada upp brakförluster. Sedan har utlänningarna anlänt varpå man hux-flux blivit ett av seriens bästa lag. Utan nästan någon försäsong alls. T.ex. spelade man inga träningsmatcher öht. inför säsongen 2007. I samma serie spelade Ytterhogdal från Jämtland med ett liknande upplägg. Enda skillnaden att utlänningarna i det fallet kom från Brasilien (!). Etta och tvåa i denna lite sällsamma Div. III ifjol var IF Älgarna från Härnösand och Sollefteå GIF. Älgarna kommer spela i Div. 2 Norra Svealand, men Sollefteå samt Övikslagen (nåja...) Anundsjö och Friska Viljor kommer vara i samma serie som de norrbottniska lagen i tvåan. Bra facit utifrån gällande förutsättningar.
Sollefteå har valt att köra den del av försäsongen man nu är inne i nu nästan helt utan boll. Har inte mycket till val. Härnösand, Sollefteå, Övik har alltså samtliga lag i Div. 2. Finns ytterligare en stad i Ångermanland och det är Kramfors där anrika Alliansen finns. Dock en klubb som haft problem. För tiotalet år sedan höll man rentav sådan låg klass att jag själv spelade mot dem. Nu har man ändå höjt sig betydligt och har inte minst några yngre spelare som kan bli riktigt bra. Finns ändå en del problem för fotbollen här på min nuvarande hemort. Under min föga minnesvärda "karriär" i Div V Ångermanland spelade vi ofta här i kommunen. Minns en bortamatch mot ett lag som får förbli anonymt. När vi kom till planen satt motståndarnas spelare utanför omklädningsrummet och rökte. De låg absolut sist i serien. Man tänkte att det nog ändå inte var en helt omöjlig match som väntade.
Så började matchen med att de tog ledningen...
Läst: Faller Fritt, Som I En Dröm av Leif GW Persson
Jag tyckte: Förstås gjorde jag mig inga tjänster när jag läste hur boken skulle på wikipedia redan innan jag börjat läsa den. Den är bra. Men inte lika bra som de två föregående i trilogin. Det roligaste är att läsa om de olika spåren. Känns onekligen som man skulle vilja slå sig ner med Persson och be honom reda ut begreppen. Men inte speciellt spännande. Vilket kanske är mitt eget fel, alltså.
Betyg: 3,5
Vi Tar De Sista Också
Jag gillar verkligen hur de gamla bluesmusikerna lyckades sjunga om sex utan att göra det. Så snygga omskrivningar. T.ex.: squeeze my lemon 'til the jucie runs down my leg. Vad de egentligen menar är uppenbart. Men utan att proppa texten full med könsord. Förstås hade det varit otänkbart att göra just det ens i början av 60-talet. Speciellt inte för en färgad man som Albert King som dessutom bodde i sydstaterna (om man inte förstår vad jag menar rekommenderas att kolla in filmen Mississippi Brinner, baserad på en händelse 1964).
Många har senare försökt kopiera det här sättet att skriva på. Ibland är det lyckat. Som t.ex. Milkshake med Kelis. Ibland mindre lyckat: t.ex. nästan valfri låt som Ac/Dc gjort efter 1980.
Detta är the real deal:
I'm a crosscut saw, baby, drag me across your log.
Well, I'm a crosscut saw, gonna bury me in your wood.
Osv osv osv.
När man läser listor liknande denna brukar det ofta vara de bästa, dvs. mest erotik-framkallande, låtarna som listas. Flertalet låtar på den här listan kvalar som synes inte riktigt in under sådana kriterier. Men för ordningens skull så avslutar vi med de värsta och mest könshormonprovocerande låtarna jag vet.
Den ljudmässiga motsvarigheten till mortlad Viagra uppblandad med renhorn.
Musik som kan få vem som helst att bli röd om kinderna.
Som skulle kunna få Roine Carlsson (googla, ungdomar) att tvingas dölja sitt skrev bakom en pärm med promemorior, som skulle kunna tvinga Beatrice Ask att sitta på skumgummidyna för att dölja s.k. snigelspår på möblemanget.
Jag gissar att inte många under 45 har något speciellt förhållande till Santana. Inte jag heller för att vara ärlig. Den här låten kommer från plattan Abraxas och är instrumental. Titeln betyder kort och gott "samba år dig".
Hur vet jag att låten handlar om sex när den är instrumental? Bara lyssna.
Enligt Nick Hornby ska detta vara (typ) den låt som flest människor önskar att de tappat oskulden till. Vilket är begripligt.
Marvin Gaye - Let´s Get It On och Sexual Healing
Om Roine Carlsson och Beatrice Ask skulle haft svårt att hålla lustarna i styr under Samba Pa Ti så skulle de vara helt chanslösa om man följde upp med de här låtarna Nu snackar vi nämligen om låtar kapabla att kåta upp statyer, pappfigurer, kristdemokrater och andra föremål som normalt anses vara i avsaknad av könsdrift. Rekommenderas ej att spela för människor som redan från början är överladdade med hormoner. T.ex. för tjejgänget som just blivit dumpade av sina pojkvänner och åkt till Ayia Napa där de förfestar med stora kvantiteter Sambuca och Baileys. Eller för lumpare. Givetvis. Medicinsk expertis avråder att exponera den typen av populationer för Marvin Gaye. Det föreligger stor risk för överstimulering och kollaps av hypofysen, bitestklarna och andra hormoncentran.
Vi Tar Tre På En Gång
Listan fortsätter:
Bruce Springsteen - Reno
Nu en nyhet enbart jag i hela den västra hemisfären insett: Springsteen är en jävulskt bra textförfattare. Hur många skulle klara att skriva en låt ur perspektivet han tar här? Textjaget har sex med en prostituerad. Fullständigt osexigt sex. Samtidigt som han tänker vad han haft och vad han, som det verkar, sumpat. Det funkar inte riktigt att läsa texten, man måste höra den frammumlas.
Dessutom: hur många bästsäljande artister (rapmusiker undantagna) skulle våga sig på en textrad som ""Two hundred dollars straight in, two-fifty up the ass," she smiled and said "?
The Divinyls - I Touch Myself
"I don´t want anybody else, and when I think about you I touch myself."
Måste ju säga att det är en rätt klassisk textrad.
Jag känner bara till ett fåtal låtar om att roa sig på egen (hrm) hand. Ofta har artisterna dessutom fegat ur och ägnar sig åt förskönande omskrivningar. See Emily Play med Pink Floyd kanske handlar om detta. Dancing With Myself med Billy Idol/Generation X likaså. Femtex med Therapy? är inte lika diskret som de tidigare nämnda låtarna: "masturbation saved my life, I was nervous as a child". Vad The Divinyls sjunger om här är heller inte svårt att lista ut. Jag tycker låten blir extra bra i och med att de har en kvinnlig sångerska. Och det inte bara av den uppenbara anledningen. Visst är det girl power över en tjej som gladeligen och skamlöst sjunger om att touch herself?
Elvis Costello - Hand In Hand
Det vimlar inte av låtar om onani. Tur det, kanhända. När det gäller den orala avdelningen är läget ett liknande. Den i Sverige mest kända låten i ämnet torde vara Kräm med Kent. Love Me Two Times med The Doors ska tydligen också göra det, men det är minst sagt oklart när man lyssnar på texten. Ac/Dc är däremot inte speciellt otydliga i vare sig Go Down eller Given The Dog A Bone (den sistnämnda är för övrigt en av de minst politiskt korrekta låtar jag vet).
Jag är inte helt 100% säker på vad Hand In Hand handlar om. Men den verkar i stort sett vara en diskussion ungefär i linje med att: "hade du tänkt att jag ska göra det där åt dig så ska tammefanken du göra det där åt mig". Återigen är vi relativt långt ifrån Leende Guldbruna Ögon. Bra är det, hursomhelst.
Del Tre: Save A Prayer, Duran Duran
Duran Duran - Save A Prayer
Ja. Vaddå? Jag gillar den här låten. Ett guilty pleasure, kanhända. Jag tyckte Duran Duran var häftiga åtminstone till 1985. När jag var 12. Vilket väl var ungefär när jag tyckte den här låten var bra. Såhär i efterhand inser jag bättre vad den handlar om: some people call it a one night stand, but we can call it paradise. Sånt låg utanför min begreppssfär på mellanstadiet.
Texten är karaktäristiskt kass. När jag youtubar låten hittar jag live-versioner där sångaren Simon LeBon har enorma problem att hålla ton. Nick Rhodes, synth-killen, hade tydligen sifferlappar klistrade på tangenterna för att veta när han skulle trycka ner vilken. Man kan utan att överdriva slå fast att de inte var klassiskt skolade musiker. Vilket nog enbart bidrog till att göra låtar som denna bättre.
När det kommer till låtar om one night stands gillar jag även One Night Love Affair med Bryan Adams.
Ja? Vaddå? Bryan Adams sa jag. Bryan Adams. Har du problem med det? Va? Va!?
Del 2
Fortsätter på den inslagna vägen. Som alltså var bra, eller åtminstone minnesvärda, låtar om sex.
Spinal Tap!
Så här börjar låten:
The bigger the cushion, the sweeter the pushin', that's what I said
The looser the waistband, the deeper the quicksand, or so I have read
My baby fits me like a flesh tuxedo
I'd like to sink her with my pink torpedo
Big bottom, big bottom
Talk about bum cakes, my girl's got 'em
Big bottom drive me out of my mind
How could I leave this behind?
Kommentarer i övrigt kanske överflödiga?
Extraknäck
Blev nyligen ombedd att skriva, dvs blogga, lite för annan site.
Önskemålet var klart. De ville ha - och nu citerar jag - fotbollsorgasmer.
Jag förstår förstås vad de menar.
Men i praktiken kan kopplingen "orgasm" + "fotboll" vara lite knivig. Åtminstone på regelbunden basis.
Visserligen känner jag människor som påstår att de får stånd när de hör signaturmelodin till Champions League. Men sådana människor får sägas vara i minoritet.
Ärligt talat så ligger "magsäcksspasm" oftast närmare till hands än "orgasm" när det gäller fotbollsvärlden. Exempelvis kan man ju utsättas för Manchester U. på TV i stort sett varenda vecka. Sånt kan knäcka den starkaste av magar. Det ger inte precis en orgasmkänsla. Kväljningar, däremot.
Sverige tar inte brons i VM särskilt ofta.
Liverpool har i och för sig vunnit både Europacupen/Champions League och ligan flest gånger av alla engelska lag. Men det sker ändå för sällan för att man ska kunna se det som en källa till regelbundna orgasmer.
För att kunna leverera texter som (iofs. kanske bara) jag själv uppskattar måste fältet breddas.
Det kan inte bara vara fotboll.
Och snackar man orgasmer så snackar man musik.
Därav:
10. PJ Harvey - Dry
Inte alltigenom easy listening. Framförallt för den manliga, heterosexuella delen av allmänheten. Polly Jean "PJ" Harvey projicerar inte exakt en avspänd bild av sitt sexliv på sina första skivor.
Dry kommer från plattan Rid Of Me. På samma platta hittar man även låten Rub Til It Bleeds.
Vad som gnids tills det börjar blöda? Ställ inte den frågan tack.
Dry är ännu värre: "I´m sucking ´till I´m white, but you leave me dry.".
Brr... Detta är inte Leende Guldbruna Ögon.
Imorgon plats 9 på listan. Som alltså eventuellt också kommer dyka upp på annat håll.
Olof Palme
Intressant att läsa om Christer Pettersson. Jag har trott det varit ganska klappat och klart att han var den skyldige. Trots allt var han ju tvärsäkert utpekad av Lisbet Palme, även om man nu lyckades sjabbla något helt osannolikt med just det utpekandet. Men efter läst en Perssons resumé av åtalet mot Pettersson har jag svårt att hålla fast vid min gamla åsikt om att det var han som sköt statsministern.
Men. Det verkligt intressanta är en fråga som GW Persson låter sin figur Anna Holt ställa. Nämligen:
Om det inte varit Olof utan Lisbet Palme som hade skjutits ihjäl och Olof Palme sedan tvärsäkert pekat ut en gärningsman under mycket diskutabla former, hade den gärningsmannen i så fall blivit frikänd?
Verkar inte speciellt troligt. Tyckte det var intressant att tänka den tanken. Kändes som den sa en hel del.
Den Yngre Generationen
Kom hem från Uppsala idag. Skulle lägga storpojken. Han var oerhört bestämd över att vi skulle läsa Bamse. Så blev det. I ett avsnitt lurade Husmusen Katten Jansson att försöka gå ut till honom när han stod ute i ett vattendrag. Det fantastiska skämtet var att Husmusen stod på en stor sten under vattenytan, vilket fick Katten Jansson att ta sig vatten över huvudet i bokstavlig bemärkelse.
Följande konversation utspann sig därefter:
"Jo, du pappa. En så där stor sten kan väl ingen lyfta? Inte ens du?"
"Nej det kan jag inte. I och för sig är jag väldigt väldigt stark och kan lyfta hela vårat hus och sådär...
[Sonen nickar här instämmande på ett intelligent och trevligt sätt]
..men inte ens jag kan lyfta den stenen, avslutar jag. Den sitter ju fast i marken under vattnet. "
"Ja. Ingen människa kan lyfta den stenen, eller hur?"
"Ja", instämde jag.
"För att kunna lyfta den stenen måste man först gå in på Bamse-webben", fortsatte sedan sonen. "Så kan man gå in där och gräva bort all jorden. SEN kan man lyfta stenen."
"Eahhee....", avslutade jag.
Olle blir förresten allt bättre. Med lite tur skrivs han ut till ett sjukhus närmare hemmet till helgen. Och med ännu mer tur kommer han hem sådär måndag-tisdag nå´n gång.
Då blir det fest.
Mellanlandning
För övrigt. Håller lite halvhjärtat på att "marknadsföra" min bok. Skickat ut lite material till olika tidningar och bibliotek och sådär. Funderar på ett nytt bokprojekt. Upplägget ska vara som följer:
Vårdcentral någonstans i Norrland hotas av personalneddragningar. Den heliga budgeten är dessvärre inte i balans och man måste därför justera sina kostnader. Dvs. säga upp personal. Motåtgärder vidtas. Delar av personalen hittar "alternativa inkomstkällor" och med dessa alternativa inkomster mutar man en strategiskt placerad ekonom. Så att budgeten hux-flux befinner sig i balans. Allt går finfint. Tills ekonomen i fråga höjer sina krav. Kanske inte låter såå imponerande, men jag tror det kan bli kanon. Återkommer i frågan. Om 3-4 år. Typ.
Läst: Den Som Dödar Draken av Leif GW Persson
Jag tyckte: Gillar Perssons stil. Även ifall man kan störa sig på att han använder vissa uttryck gång på gång på gång. Kommissarie Bäckström kan helt enkelt inte tänka "sug på den" varannan sida, med någon sorts egentligt trovärdighet. Just själva porträttet av herr Bäckström speciellt roligt. Delar av boken känns som ren komedi. Ibland blir det lite trött, som när en polsk gästarbetare får heta nästan exakt det samma som Perssons kollega Jerzy Sarnecki och en TV-höjdare nästan heter Hasse Aro. Gäsp. Men jag gillar likafullt boken en hel del, även om den inte är riktigt lika bra som de första böckerna han gjorde efter författarcomebacken 2002. Tycker det känns som Persson spänner bågen för nya böcker då han här introducerar ett nytt persongalleri som skulle kunna tänkas ta över efter Jarnebring och Johansson. Det ser jag i så fall fram emot.
Betyg: 3,5
Läst: Svensk Historia av Alf Henriksson
Jag tyckte: Mycket bra! Men utmattande. Har haft boken som ett projekt jag ägnat mig ått till och från sedan i somras. Jag får mängder med tankar och jag får många uppslag på saker jag vill sätta mig in i mer. T.ex. skulle det vara intressant att läsa en bra biografi om Karl XI eller Erik XIV. Jag har blivit ännu mer sugen på att hitta någon källa som lite mer sammanhållet skriver om 1800-talets historia, gärna på ungefär samma sätt som Peter Englund skriver om 1600-talet. Men framförallt slås jag av hur annorlunda tillvaron blivit för människor bara de sista 80-90 åren. I alla år dessförinnan har den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning levt av vad naturen ger, av jordbruk etc. Demokrati, som man kan luras att tro har funnits för alltid, är inte äldre i Sverige än att det tillkommit fullt ut under mina mor- och farföräldrars livstid. Det är bra att få perspektiv på sådana saker, inte minst när man sitter här och knappar på en dator, uppkopplad mot internet. Sedan hade jag nog inte riktigt insett hur lång gemensam historia Sverige och Finland verkligen har, att Finland var svenskt tills alldelens alldelens nyligen i ett historiskt perspektiv.
Betyg: 4
Så Här:
Det var alltså i söndags som lill-pojken gjorde illa sig. Olle heter han för övrigt. Kokhett vatten åsamkade honom första- och andra gradens brännskador. Ambulanspersonalen bedömde skadornas utbredning till ungefär 25%. Själva skadetillfället kan vi hoppa över här, finns liksom ingen anledning att teckna ner något jag bara behöver blunda för att se.
Sonen och hustrun packas in i ambulans och åker iväg. Jag följer efter en stund senare, när vi ordnat med barnpassning åt storebror och packat lite grejer. Ringer hustrun gång på gång, men givetvis inget svar. Hon har förstås annat att göra än att prata i mobiltelefon i det här skedet. Sticker i riktning mot närmsta akutmottagning som ligger Sollefteå.
Den värsta bilresan någonsin. Dittills.
När jag väl är i Sollefteå ringer hustrun tillslut. De är i - Sundsvall, dvs. 10-12 mil från Sollefteå. Bara styra in bilen på den smala vägen från Sollefteå till Sundsvall via Graninge. Hamnar bakom en timmerbil som håller en hastighet av ca 15 km/h. Omöjligt att köra om. Hustrun ringer igen. Säger att man kommer flyttas till brännskadeenheten på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Jag har auskulterat på den avdelningen. Det är en upplevelse jag kommer ihåg väl. De svåraste brännskadefallen från Uppsala och norröver flygs dit. Det känns verkligen när jag inser att sonen, inte ens fyra månader gammal, nu alltså räknas in i den kategorin. Den värsta bilresan någonsin blir ännu lite värre.
När jag tillslut kommer fram till Sundsvall ligger Olle i en sorts spjälsäng av metall och en smärre stab av läkare och sköterskor cirkulerar kring honom. Han har kateter. Det har slagit upp blåsor på huvudet. Överkroppen, som är mer skadad än huvudet, är helt omlindad. Ögonen är halvöppna men oseende av det morfin han fått. Det är helt fruktansvärt. Jag har gråtit i bilen, gråter nu ännu lite mer.
Det kommer helikopter från Uppsala. Vi går ut och sonen och hustrun åker iväg. Möter några brandmän på vägen ut. Tänker först inte mer på detta, eftersom brandmän troligtvis ofta är i trakten av akutmottagningar. När jag sitter i bilen och ser helikoptern lyfta inser jag att brandmännen, två stora brandbilar, är utkommenderade för vår skull. Man har stängt av vägen vid Sundsvalls sjukhus när vi ska lyfta och de övervakar skeendena. Det känns oerhört märkligt.
Nästa dag är även jag i Uppsala, Brännskadeintensiven. Blåsorna på Olles huvud är nu till viss del sår. Ögonen är helt igensvullna. Han försöker förgäves öppna dem. Jag gråter igen. Redan nästa dag får vi byta avdelning till en mer normal vårdavdelning. Det känns skönt. Vi börjar lära oss hur man gör för att bäst hålla honom när man ska lyfta och bära honom. Vi får höra att läkningsförloppet kommer vara så såren delvis förvärras till en början, för att därefter börja försvinna efter en vecka. Det visar sig stämma. Jag tänker flera gånger hur märkligt det är att Olles hur kan ha skadats på det här sättet av vanligt vatten, det ser mer ut som resultatet av något frätande.
När vi börjar kunna hålla honom upprät lite mer minskar svullnaden ganska snabbt. Inom bara någon enstaka dag kan han öppna ögonen och det är återigen dags för mig att gråta. Av glädje denna gång. Och det är inte slut med det. Jag tror det är på nyårsafton Olle skrattar för första gången efter han gjort illa sig och resultatet av det är återigen våta kinder på mig, som normalt gråter lika ofta som Halleys komet passerar inom synhåll från jorden.
Nyårsafton 2008 kommer vi aldrig glömma. Vi står och tittar ut över slottet och kyrkan vid tolvslaget medan jag håller Olle. Dagarna på avdelningen går sin gilla gång. Medicindelning, sårtvätt, matning, tröstning etc.
Igår åker jag alltså hem. Det känns som den andra sonen också behöver sina föräldrar. Olle är markant förbättrad, men givetvis är det fortfarande lång väg kvar. På onsdag fattas slutgiltigt beslut ifall han behöver hudtransplantation på de mest utsatta ställena. Om inte kanske han kan lämna Uppsala om en vecka.
Så där. Det var väl i stort sett det hela.
Blir så oerhört imponerad av min familj i allt detta. Framförallt av Olle förstås. Ingen lätt start på livet.
Han gör det så otroligt bra.
