Thomas blogg

Vad: Kommissarie Gunnar Barbarotti jagar psykopat som avrättar människor efter att först förvarnat polisen meddelst brev hem till just herr Barbarotti.
Jag tyckte: Som vanligt när jag läser Håkan Nesser tycker jag det är väldigt välskrivet. Och mycket mer än en deckare. Men likafullt: detta är en deckare. Klurig. Slutet är snyggt. Men samtidigt drabbas jag av en mild lust att örfila upp författaren! Tror det är ett bra tecken.
Betyg: 4

...ja alltså föräldraledig. Är just vad jag är. Stack ner med smågrabbarna på stan igår och Kramfors var sig likt. Storpojken åkte lite rutschkana på lekplatsen som strategiskt placerats ut invid bänkarna där ortens olycksbarn gillar att inta sina berusningsmedel. Igår noterades speciellt ett gäng killar i tjugoårsåldern. De rörde sig nervöst och ryckigt. Lite svårt att stå stilla, vilket förmodligen är helt naturligt med tanke på mängden amfetamin de hade i sitt cirkulationssystem. Gissar jag. De halsade öl och såg generellt instabila ut. Såg även en liten tjej på lekplatsen. Jag gissar att hon var omkring 3 år. Hon lekte ensam. Hennes ömma moder kom förbi. Hörde efter om hon ville "följa med och handla". Det ville hon inte, utan lekte ensam kvar. Bredvid de nervösa unga blandmissbrukarna. På väg hem lite senare träffade vi modern ifråga. Då dignande under två välfyllda påsar från Systembolaget.

Augusti är en av de bästa månaderna. Noga räknat den näst bästa, efter juni.
Det är fortfarande varmt på dagarna, men inte så där grymt och påträngande varmt som under högsommaren. Vissa dagar är höstruskiga, med regn och storm, men de är inte så brutalt höstiga som de kommer vara om några veckor. Då kommer träden vifta surt med alltmer avlövade grenar i en resultatlös protest mot att det snart är vinter. Nu är det fortfarande sommar. Nästan. När det regnar är det mysigt. Inte tragiskt. Stor skillnad. 
Det allra bästa med augusti är nätterna. Kolmörka och lite småkalla. För den totala augustikvällsupplevelsen ska man ta sig till norra hamnen i Luleå och blicka ut över det svarta vattnet medan man lyssnar på The Smiths. Vinden ska piska i ansiktet och temperaturen ska vara sådan att man fäller upp kragen.
Helt beautiful.

Juni och augusti är alltså mina två favoritmånader. Kanske beroende på att de är månader för förändringar. Sommaren föds och dör. Och sånt svammel. De värsta månaderna är nog oktober och november. Karga månader i väntan på vintern. Februari är en annan favoritmånad. Inte bara för att jag fyller år då. Det är tilltalande med en månad som är extra kort tycker jag. Månadernas motsvarighet till en hit-singel, där oktober är månadernas motsvarighet till en livedubbel med jazzfusion. Februari, gnistrande klar och vit. Högvinter. Om det funnits något sådant uttryck?

Kollar gamla kort på familjen. Alltså den egna familjen, så att säga. Min fru och barn. Kan inte undgå att notera hur fina de är. Vackra. Dessutom blir de bara vackrare och vackrare. Man kan följa utvecklingen när man bläddrar bland korten; från början så bra att man inte trodde det gick att bli bättre. Men ändå blir de finare.
Hur är sådan utveckling möjlig? Borde ju vara omöjligt.
Jag tror svaret på den frågan är att summan av skönhet i vår familj ändå hållits konstant. Tack vare undertecknad. I de tidigaste korten på mig själv jag hittar i mappen "Foton Från Digitalkameran" ser jag inte bra ut. Sedan blir det bara värre och värre. Succesivt allt mer anskrämligt till dagens häpnadsväckande bottennivåer. "Ramsned" är en beteckning på en sorts krockskada på bilar, men det skulle även passa rätt bra som beskrivning av mitt anlete. Lägg till att jag på de allra flesta kort dessutom ser tjock och/eller svettig och/eller mentalsjuk ut så får ni en fingervisning. Och kan man verkligen ha acne när man snart fyller 40? Uppenbarligen.

Återigen står det klart - jag saknar en viktig attiralj i verktygsförrådet.
Inte en tigersåg. Inte en röjsåg. Inte centrumborr, extralångt vattenpass eller spade. Utan istället en uppsättning stora skynken som döljer mig när jag arbetar med dessa redskap. Jag tänker mig en design ungefär liknande den man kan se på vissa sjukhus; skynken som hålls upp på hjulförsedda metallställningar som kan placeras för att dölja det man inte vill visa upp för omvärlden. På sjukhus kan sånt vara stomipåsar, sårdränage eller kanske analfistlar. I min trädgård är det när jag arbetar med maskiner. Som sällan eller aldrig gör som jag vill.
Jag är inte stolt över mig själv när jag får utbrott på en trilskande grästrimmer. Skulle gärna undvika att bjuda grannarna på den föga imponerande synen när jag röd i ansiktet spelar Wayne Rooney mot grästrimmerns Mike Riley (fotbollsreferens, googla). Enda skillnaden är att grästrimmern, till skillnad från Mike Riley, inte viker sig och belönar mig för mitt patetiska utbrott.

Vad: "Grafisk novell", vilket innebär en lång serie med insprängda stycken av text. Börjar med en superhjältes död, förefaller sluta med jordens undergång. Enormt detaljerat, såväl tecknings- som berättelsemässigt. Utspelas i ett alternativt 80-tal, där superhjältar finns med i terrorbalansen.
Jag tyckte: Var nyfiken på denna, då den ju är en klassiker inom modern kultur. Blev inte besviken. Så mycket finns att ta in att det nästan blir lite svårt att smälta. Älskar när jag får känslan av att det finns enormt mycket tankeverksamhet nedlagd på detaljer och flera underliggande teman som sedan sätter fart på fantasin. Alltså min egen fantasi. Ändå inte sååå enormt bra som vissa vill ha det till. Men ändå ett
Betyg: 4

Vad: Förre väckelsepredikanten Olof Helmersson återvänder till Västerbottens inland, många år efter att han frälst stora delar av befolkningen där. För att ställa saker till rätta.
Jag tyckte: Typiskt Lindgrenskt, vilket är positivt värdeladdat för min del. Han återanvänder gamla miljöer och figurer från tidigare böcker. Skriver som alltid grymt bra, vilket gjorde att jag för första gången på oerhört länge orkade läsa ut en hel bok. Men kanske är det inte lika inspirerat som när han är som bäst, som i t.ex. Pölsan. Gillar när han skriver in sig själv i handlingen, lite i förbigående. Vilket han också gjort förr.
Betyg: 3,5