Thomas blogg

Jag är ledsen, men nu blir det dess värre ett sånt där lite smygpolitiskt inlägg igen. Och rätt långt, dessutom. Kanske lite småtrist. Går du inte igång på sånt rekommenderas istället att läsa t.ex. inlägget om snoppar från förra veckan.

Jag läste häromdagen en intressant debattartikel på DN. Artikeln blev snabbt omdiskuterad på diverse bloggar. Inte många gjorde vågen av glädje. Jag tyckte som sagt det var intressant läsning, även om en del saker verkade så självklara att det är konstigt att det sedan blivit diskussion. Kan man tycka. Men det finns förstås fler lager på den löken. Återkommer till det.
I stora drag går artikeln ut på att en majoritet av parförhållanden har en ojämlikhet inbyggda i sig från början. Mannen är oftast några år äldre än kvinnan och har således jobbat några år mer - och tjänar således lite bättre. Studier visat att i de flesta parförhållanden står männen stadigare på arbetsmarknaden än vad kvinnan gör. Det vill säga:  

”Hon är kanske rektor för en skola men han är professor och  ledande forskare. Eller är hon kanske professor i litteraturvetenskap men det är han som bestämmer vem som skall få världens främsta litteraturpris” (”hö, hö” skulle man kanske kunna tillägga)

Varför det är så är det ingen som säkert vet, men forskning pekar tydligt mot att när kvinnor söker partner för att bilda familj så är ”framtida intjäningsförmåga” en faktor man väger in. Fråga mig inte hur en sån studie genomförts. Men allt detta får till resultat att kvinnan stannar hemma med barnen i större utsträckning än vad mannen gör. Man förlorar helt enkelt för mycket ekonomiskt på det omvända.

Allt detta kan tyckas okontroversiellt, även om åtminstone jag inte lyckats knyta ihop allt innan jag läste artikeln. Jag kände igen verkligheten nästan precis som den beskrivs.
Men inte då.
Artikelförfattaren angrips från två håll.
Från ena hållet (röda laget) ger man tummen ner åt honom utan att egentligen angripa hans resonemang. Istället anser man att han genom tidigare artiklar ”förbrukat sin rätt att uttala sig i feministiska frågor” (citerar där en blogg jag läste).

Från andra hållet (blå laget) håller man med i stora drag. Även om vissa vill dra det ett (eller snarare kanske närmare 2000 steg) längre; läste t.ex. i en blogg där man drev teorin om att kvinnan ”av biologiska skäl” var mer lämpad att ta hand om hus och hem! Däremot angriper den här sidan alla former av kvotering av föräldraförsäkringen, vilket föreslås som en möjlighet att göra något åt det här problemet. Som man kunde vänta sig så anser dessa personer att sådant ”inskränker friheten” i för hög grad.

Jag håller med artikelförfattaren om det mesta han skriver, men tycker det finns några dimensioner som missats. Exempelvis det faktum att det ger så oerhört mycket mindre i plånboken att arbeta med människor (som fortfarande är en kvinnodominerad syssla) än att arbeta med t.ex. att bocka plåt eller skruva fast förgasare (som är mansdominerade sysslor). Då jag tagit min akademiska examen tjänade jag mindre än vad brorsan gjorde. Han började på en verkstad direkt efter gymnasiet. Skillnaden förstås att han körde travers medan jag hjälpte folk som hade diverse krämpor. Det är intressant att ju mer mitt arbete kommit att handla om apparater och datorer, ju högre lön har jag fått.
Mitt förslag, för att åtminstone minska de problem som beskrivs i DN, är att nu genast, i årets lönerörelse, ge ett rejält lönepåslag till Kommunalarna. Ös pengar över vårdbiträden och dagisfröknar!
Inte bara för att de är värda lönelyft på tusentals kronor för det faktiska arbete de utför.
Inte bara för de positiva effekter det skulle få på jämställdheten.
Utan även för att vi måste locka fler människor till dessa yrken. Och det måste ske nu. Om några år är det faktiskt för sent.

Vad: Åtta porträtt av de mest framgångsrika svenska skidåkarna under de senaste 60 åren, från Jernberg till Elofsson. Luftigt skriven bok med mycket bilder och insprängda faktarutor. Klämde alla 250 sidorna på två kvällar.

Jag tyckte: Väldigt läsvärd för alla, som i likhet med mig, är förtjusta i skidåkning och som gillar historier om riktiga jäkla tjurskallar. Den kvarstående bilden är att alla som intervjuats är just extremt viljestarka människor, vilket krävs om man ska lyckas i en sport som skidåkning. Man kan dessutom inte undgå att märka att de mest framgångsrika är också de mest extrema; Jernberg och Svan framförallt. De båda framstår som balanserande på gränsen till den madrasserade cellen.

Betyg: 4

I dagens tidningar får vår försvarsminister, som man säger, sina fiskar varma. Och han får skäll från, som engelsmännen säger, left right and centre.
Givetvis kritiseras regeringens avlyssningsförslag från vänsterhåll. Ett sådant fläskben kan man förstås inte ignorera. Exempelvis har Lena Melin i AB flera gånger skrivit om förslaget. Sossarna och Tomas Bodström hakar självfallet också på. Han pratar om "rekord i hyckleri", vilket möjligen kan vara sant. Även ifall man förstås ska komma ihåg att det lades liknande förslag även av personer som satt i den förra regeringen. Bodström själv var ju förresten ansvarig för den nya s.k. terrorlagstiftning som kanske inte har rättsäkerhet som främsta kännecken. Vem som egentligen hycklar mest kanske är en rätt öppen fråga? 
Känner att jag håller på att slå rekord i länkning här.
Men det bästa är ändå kvar.
Försvarsminister Odenberg får nämligen också kritik från annat och lite mer oväntat håll.
Mega-moderata Norrbottenskuriren går det inte att länka till, av någon märklig teknisk anledning som jag inte begriper (kanske de är rädda att deras åsikter ska registreras?). Men de skriver bland annat så här på sin ledarsida idag:
"När polisen ska avlyssna någon så krävs det ett beslut i domstol först. Men när Försvarets Radioanstalt inte längre bara ska spana mot radiotrafik utan telefoner och internet behövs inget sådant. Här blir det
fråga om ett väsentligt större godtycke och klart ökade risker för mer omfattande integritetsintrång. Ska vi bara gapa och svälja det? "
Tror aldrig jag läst något mer träffande på den sidan.
Tidningen Ångermanlands liberala ledarskribent står dock för det roligaste inlägget som jag läst.
Citerar bästa biten rakt av:
"Sökbegreppen ska utformas så att de begränsar intrånget i den personliga integriteten. Försvarets underrättelsenämnd fungerar som kontrollinstans. Nämnden måste godkänna FRA:s uppdrag. Vad kan gå fel? Idiotsäkert, om man ska tro Odenberg. Försvarets underrättelsenämnd har också uppgiften att kontrollera att otillåten information förstörs (!). Det hela påminner om Astrid Lindgrens bok Rasmus, Pontus och Toker. "För det första hade jag ingen läxa. För det andra har jag redan gjort den. För det tredje ska jag göra den på frukostrasten", säger Rasmus när hans föräldrar frågade honom om läxan. "För det första är avlyssningen idiotsäker, för det andra tänker vi förstöra den otillåtna information vi får in.""

Till att börja med läste jag idag om hur vi i morgon äntligen kommer att få se den positiva sidan av Anders Borg. En stor upplevelse, med all säkerhet. Det finns ju nämligen en anledning till att det ska bli ännu otrevligare att vara sjuk,  dyrare att vara med i facket och i största allmänhet jävligare att vara arbetslös. Den anledningen är förstås att vi som har jobb ska kunna betala mindre skatt. Och det får vi nu prova på januarilönen. Läser en tabell i AB. De som tjänar 15000 i månaden får en femhundring mer i månaden. De som tjänar dubbelt så mycket får också dubbelt så mycket extra, dvs en tusing.
Ta från de fattiga - ge till de rika. Hallelulja i samfälld kör!
Läste en bra krönika om detta på DN.

Om man läser vidare i tidningarna är nästa heta potatis ökade befogenheter att avlyssna kommunikation som sker via kabel- och fiberoptik. I klartext: internet och telefoni. Förslaget har sågats av SÄPO, som anser det som alltför integritetskränkande. Utan att veta alltför mycket om förslaget i sig eller om exakt hur det ska genomföras praktiskt så borde väl att just SÄPO gör en sådan bedömning vara jämförbart med att Keith Richards tycker att du dricker oroande mycket? Det kan finnas anledning att lyssna noggrant, om man säger så.
Man ska bara få spana på sådant som har "sin utgångspunkt utomlands" och som rör "utländska förhållanden". Återigen så vet jag ju inte i detalj hur det här funkar, men är det inte svårt, gränsande mot omöjligt, att se exakt varifrån ett mail kommer och hur det färdas? Hur ska man bestämma det exakt? Internettrafik passerar gränser hur som helst. Hand upp alla som inte tror förslaget bara är ett sätt att få ökad rätt att godtyckligt avlyssna organisationer och personer med namn som låter oroväckande arabiska. Naturligtvis som ett led i det berömda Kriget Mot Terrorismen.
Jag tycker att allt har en distinkt lukt av "1984". Jan Guillous krönika från i söndags klickar i det här på ett utmärkt sätt.

Jag har funderat på gårdagens inlägg (det om snoppar). Mänsklighetens könsorgan har alltså växt till mer än fem gånger den storlek som vore rimlig, jämfört med liknande däggdjur. Anledningen till denna tillväxt var att våra hjärnor, genom evolutionen, växt extremt mycket (se snopp-inlägget för en lite längre förklaring).

Det här passade bra ihop med vad jag läst tidigare i super-smartisen Stephen Hawkings bok ”Universum I Ett Nötskal”. Där skissar han på hur mänskligheten kommer att se ut och fungera om hundratusentals år. Våra hjärnor kommer fortsätta att växa, tror Hawking. Till slut kommer mänskliga foster att ha så stora huvuden att de inte längre kan födas på normalt sätt.
Istället kommer mänskliga foster att växa utanför moderns kropp.
Detta passar in i teorin om storleken på våra könsorgan: ifall våra könsorgan växt på grund av att barn med stora huvuden ska kunna födas, är det inte orimligt att det omvända sker ifall barn inte längre föds på normalt sätt. Ifall barn hux-flux börjar födas utanför kvinnokroppen verkar det inte finnas någon speciell anledning till att våra könsorgan alls ska se ut som de gör idag.

Om några hundra tusen år kanske människor fortplantar sig på samma sätt som fiskar gör. Eller som vandrande pinnar.

Hur kul låter det på en skala?

Det är här som Kanal 5 kommer in i bilden.

En snabb titt på dagens tablå:
”Dejta Min Morsa”
”Extreme Makeover”
Och inte minst ”My Bare Lady”. Det sistnämnda programmet bygger på en idé om att fyra porrstjärnor åker till London för att ”bevisa att de kan agera”. Lägg till detta program som ”Outsiders” eller (från gårdagens tablå) ”Hjälp Jag Onanerar För Mycket” och jag känner mig helt lugn.

Kanal 5 ger mig ett lugn eftersom att en art (dvs. människan) som högst frivilligt tittar på Kanal 5 aldrig kommer riskera att få en så stor hjärna att det blir aktuellt med några födslar utanför kvinnokroppen. De förödande konsekvenser som en stor tillväxt av mänsklighetens hjärna skulle ge kan man alltså strunta i.

Tack Femman!
Inte bara Roligare TV utan även ett stort ansvarstagande i utvecklingen av vår art.

Vi har nu kommit till den punkt då det inte längre går att undvika att skriva en text om snoppar även här på min blogg.
Jag har inget val.
Inte bara för att jag noterat vilken fascination ämnet orsakar. Den fascinationen är berättigad, har det visat sig (återkommer till vad jag menar med det).
Inte heller för att varje dagstidning och en uppsjö bloggar verkar ha som sitt främsta syfte att  skriva om allehanda könsorgan på daglig basis.
Nej.
Anledningen till denna snopp-text är att jag läst vidare i min bok av Peter Englund. Nu har jag avverkat kapitlet som rör kroppens historia och skillnader i hur mänskligheten betraktat den ideala kroppen allt sedan antiken. Det kapitlet innehöll många, i mitt tycke, intressanta detaljer. En sådan detalj är (och jag citerar):
”En av de saker i vår [mänsklighetens] anatomi som skiljer oss från andra däggdjur är formatet på våra könsorgan. Särskilt den manliga apparaten är märkvärdigt stor, åtminstone om man jämför den med motsvarande utrustning hos andra primater. En genomsnittlig man har en penis som i retat tillstånd är nära fem gånger större än den som återfinns hos en 200-kilos gorillahanne”

Jösses i havet!

Varför det förhåller sig på det här sättet är oklart. Det finns olika teorier. En teori är att människans hjärna vuxit så mycket i förhållande till kroppen i övrigt att våra barn föds med ovanligt stora huvuden. Detta har i sin tur lett till en förstoring av den (hrm…) pipeline som barnet färdas genom vid födseln. Vilket i sin tur har gett vad som bara kan kallas för en finurlig spinoff-effekt på könsorganen hos män. Som alltså växt.

Hur den idealiska penisen anses se ut har varierat under årens lopp. Grekerna ansåg det lite extra aristokratiskt och stilrent att ha en spenslig, kort snopp medan t.ex. Romarna föredrog det omvända. De första kända plastikoperationerna utfördes på just snoppar. Det var då frågan om att försöka återställa det som gått förlorat vid omskärelse. Detta ägnade man sig åt redan under antiken, det vill säga långt före begrepp som ”skalpell” eller ens ”lokalbedövning” var påtänkta. (Förmodligen kände man dock till begrepp som ”kallbrand”, ”inflammation” och ”otroligt smärtsamma variga sår på känsliga lokalisationer”. Om inte annat hade man troligen grundliga praktiska erfarenheter av dylikt.)

Plastikoperationer fanns så småningom tillgängliga för allehanda kroppsdelar. Även för ansikten. Peter Englund berättar historien om den åldrande skönhetsdrottningen som på 1930-talet beslutar sig för att ta en chans att återfå sin ungdoms glans. Botox och silikon fanns inte tillgängligt vid den tidpunkten. Man provade istället att injicera paraffin på strategiska ställen i skönhetsdrottningens ansikte. Dvs. man injicerade ett ämne som skidåkare använder som glidvalla och som inte så lite påminner om stearin. I hennes ansikte. Experimentet föll inte väl ut. Förstås. Paraffinet klumpade ihop sig och började vandra omkring i stora sjok i ansiktet på den stackars kvinnan. Hon drog sig sedermera tillbaka och tillbringade de sista 30 åren av sitt liv mer eller mindre i självvald ensamhet, på grund av sitt vanställda anlete.

Jösses i havet, en gång till!

Sonen blir allt bättre på att prata. Han snappar upp och härmar diverse ord som vore han värsta diktafonen. Oftast är det bra och jag blir imponerad av hans förmåga att lära sig saker. Ibland är det lite mindre lyckat. Som exempelvis då vår tvättmaskin utan förvarning började cirkulera runt i badrummet samtidigt som jag befann mig i samma rum i en särskilt utsatt sittande ställning. Med byxorna vid fotknölarna försökte jag sedan, så gott det nu gick, att hindra tvättmaskinen från att ödelägga sin omgivning. Min förhoppning är att de ord som sonen lärde sig av mig medan denna incident utspelade sig kommer att försvinna ur hans minne snarast.

Utan tvekan är en helt ny tid här.
Man får tänka sig för innan man pratar.

Ikväll försökte jag, på mitt allra mest pedagogiska sätt, att förklara för sonen att syftet med bord inte främst är att fungera som klätterställning.
”Man ska inte klättra på bord”, sa jag och lyfte ner honom för 124:e gången. ”Bord ska man använda för att äta på”.

Varefter sonen givetvis försökte ta en rejäl tugga av vardagsrumsbordet.

Igår slog han mig med häpnad då han räknade till tio. Jag måste erkänna att jag var stolt när han upprepade samma bedrift idag på dagis. Jag försöker lite i smyg lära honom lite dialekt från mitt hemlän. Kan behövas, som moteld till den sjungande och bräkande dialekt han på daglig basis exponeras för där vi nu bor (Västernorrland). Försöker lära honom att säga ”tjourvat, dvs. ”tjorvigt” med Norrbottensdialekt. Och jag kan intyga att ifall man inte hört en 1,5 åring försöka säga ”tjourvat” så har man verkligen gått miste om något.

Jag brukar titta in på Michael Moores hemsida ibland. Då och då finns det roliga och läsvärda grejer där. Som till exempel detta, ett öppet brev till allas vår GW Bush. Föga förvånande är Mr. Moore inte imponerad av beslutet att skicka ytterligare 20.000 soldater till Irak. Han konstaterar att det bara återställer bemanningen till samma nivå som under förra året. Och då gick det ju inte heller så bra.

Moore har istället ett mer radikalt förslag. För att vinna i Irak, ett land som har en befolkning på 27 miljoner människor, bör man skicka 28 miljoner soldater. De första 27 miljonerna amerikaner går in i landet och dödar en irakier var.
Job done.
Den återstående miljonen amerikaner bygger sedan upp Irak igen.

Frågan blir då var GW ska hitta 28 miljoner amerikaner som är beredda att åka till Irak. Givetvis har Moore några förslag för det med:

1. 62 miljoner amerikaner röstade på GW i förra valet. Åtminstone en tredjedel av dessa borde vara beredda att även praktiskt ställa upp på den politik de stödjer.
2. Starta värvningsmöten runt om i amerika under parollen ”Kill An Iraqi”. Kanske kan ordna fram ytterligare sisådär 5 miljoner soldater.
3. Skicka samtliga personer från de etablerade medierna i USA som hjälpt GW att starta kriget. Ifall man då ändå inte kommit upp i 28 miljoner soldater: skicka samtliga som tittar på FOX News.

Så här avslutar sedan Moore:

Världens sorligaste ljud:
1. Inspelade skratt från TV som man hör på avstånd. Speciellt till avlägsen pianomusik.
2. Ljudet av regn som slår mot ett fönster under januari månad.
3. Tonåringar. På bussar eller i s.k. växa-upp filmer.
4. Cello.
5. Jublande moderater.