Läst: Hårda Killar Dansar Inte av Norman Mailer
Vad: Om Raymond Chandler hade gjort romaner om marijuanarökande swingers på Cape Cod kanske man hade fått något likande detta. Eller...kanske man får lägga till lite (både bildlig och faktisk) hjärnsubstans till Raymond Chandler för att bäst beskriva den här historien. Handlingen utspelas alltså på Cape Cod, där Tim Madden vaknar upp efter en s.k. glad kväll med en tatuering han inte minns att han låtit göra. Hans bil är nedsmetad med blod. Och dessutom ligger ett avhugget huvud i hans marijuanagömma.
Jag tyckte: mycket om detta. Smått perverst bitvis. Men på ett underhållande sätt. Och skickligt. Man får intrycket av att Norman Mailer är i besittning av en skarp hjärna. Bra, bra!Snåriga förvecklingar, där alla figurer som dyker upp på ett mystiskt vis verka känner alla andra figurer vanligen på ett mycket intimt sätt. Många minnesvärda figurer dyker upp, som t.ex. den imponerande "Big Mac" Madden från vilken boktiteln är hämtad.
Betyg: 4
Jag tyckte: mycket om detta. Smått perverst bitvis. Men på ett underhållande sätt. Och skickligt. Man får intrycket av att Norman Mailer är i besittning av en skarp hjärna. Bra, bra!Snåriga förvecklingar, där alla figurer som dyker upp på ett mystiskt vis verka känner alla andra figurer vanligen på ett mycket intimt sätt. Många minnesvärda figurer dyker upp, som t.ex. den imponerande "Big Mac" Madden från vilken boktiteln är hämtad.
Betyg: 4
Examensdags
Hustrun har grymtat gutturalt vid köksbordet de senaste kvällarna.
Detta kan betyda två saker. Och eftersom jag inte längre spelar fotboll aktivt så kan det bara betyda att hon håller på att sätta betyg på sina elever.
Känns lite grann som att jag ska få mitt terminsbetyg på lördag. Eller åtminstone som jag ska tentera.
Läste någonstans att man inte ska tänka så inför tävlingar, speciellt inte tävlingar man genomför som motionär.
Det är likafullt min känsla inför det marathonlopp som ska genomföras.
Nästa (vrickade) mentala bild:
När jag tränat i vår har det ibland känts som jag har blivit utsläppt i ett gigantiskt snabbköp där jag har på mig en begränsad tid att rafsa åt mig varor gratis.
Har sett något sånt TV-program, vill jag minnas.
Alltså. Tanken jag får är att rafsa ihop så mycket träning som möjligt på så kort tid som möjligt för att stå ut sista 10 km på lördag.
Skruvat? Kanske.
Men likväl.
Och det är just sista 10-12 km av loppet som man tränar för.
Det står fullt klart efter förra årets duvning.
Helt oberörd vid 25 km, trött vid 30 km, halverst död vid 35.
Ska verkligen bli kul detta!
Detta kan betyda två saker. Och eftersom jag inte längre spelar fotboll aktivt så kan det bara betyda att hon håller på att sätta betyg på sina elever.
Känns lite grann som att jag ska få mitt terminsbetyg på lördag. Eller åtminstone som jag ska tentera.
Läste någonstans att man inte ska tänka så inför tävlingar, speciellt inte tävlingar man genomför som motionär.
Det är likafullt min känsla inför det marathonlopp som ska genomföras.
Nästa (vrickade) mentala bild:
När jag tränat i vår har det ibland känts som jag har blivit utsläppt i ett gigantiskt snabbköp där jag har på mig en begränsad tid att rafsa åt mig varor gratis.
Har sett något sånt TV-program, vill jag minnas.
Alltså. Tanken jag får är att rafsa ihop så mycket träning som möjligt på så kort tid som möjligt för att stå ut sista 10 km på lördag.
Skruvat? Kanske.
Men likväl.
Och det är just sista 10-12 km av loppet som man tränar för.
Det står fullt klart efter förra årets duvning.
Helt oberörd vid 25 km, trött vid 30 km, halverst död vid 35.
Ska verkligen bli kul detta!
Nedräkning
9 dagar kvar till den så kallade Stockholmsmaran.
Några kom ihåg jag läst mig till:
* Sista veckorna före maran ska man dra ner träningen markant (check!)
* Fett innehåller mer energi än kolhydrat (check!)
* Börja inte ladda mentalt för tidigt, lätt att bli överladdad (check!)
* Sa jag att man skulle träna mindre? Och gärna fläska till sig? Och koncentrera sig på annat? (triple check!)
Kan inte bli annat än succé detta.
3.52 i mål och farsans gamla rekordtid från 80-talet till skamvrån!
(Sa jag hur viktigt det var att vila sig i form?)
Några kom ihåg jag läst mig till:
* Sista veckorna före maran ska man dra ner träningen markant (check!)
* Fett innehåller mer energi än kolhydrat (check!)
* Börja inte ladda mentalt för tidigt, lätt att bli överladdad (check!)
* Sa jag att man skulle träna mindre? Och gärna fläska till sig? Och koncentrera sig på annat? (triple check!)
Kan inte bli annat än succé detta.
3.52 i mål och farsans gamla rekordtid från 80-talet till skamvrån!
(Sa jag hur viktigt det var att vila sig i form?)
Saker Jag Inte Tänker Göra När Jag Springer Stockholm Marathon
Ja herregud.
Vad ska man tycka om sånt här? Hittade följande reportage från årets Göteborgsvarv på www.puls.se
Läs först texten. Se sedan bilden nedanför. Observera speciellt "missfärgningen" på benen.
På sätt och vis imponerande. På sätt och vis inte. Vill inte kommentera ytterligare.
Referat ur tidning:
"Mikael Ekvall slog till med ett riktigt topplopp i Göteborgsvarvet. Med nytt personligt rekord sprang han i mål på 21:a plats som bästa junior och som 5:e bästa svenska löpare. Mickes målsättning innan loppet var att springa på under 1.10 och öppna första milen på ca 32 minuter. Trots oerhörda problem med kramp i magen som varade mellan två och tolv kilometer!! lyckades Micke med sin målsättning. Milen öppnades på ca 32 minuter och sluttiden blev mycket imponerande 1.09,43. Mickes insats har en bragdstämpel över sig med tanke på magproblemen. Det är inte många löpare som hade visat den järnvilja och sprungit i mål på ett så imponerande sätt efter sådana problem som Micke hade. På köpet blev det ett nytt personligt rekord med 1 minut och 21 sekunder."
Vad ska man tycka om sånt här? Hittade följande reportage från årets Göteborgsvarv på www.puls.se
Läs först texten. Se sedan bilden nedanför. Observera speciellt "missfärgningen" på benen.
På sätt och vis imponerande. På sätt och vis inte. Vill inte kommentera ytterligare.
Referat ur tidning:
"Mikael Ekvall slog till med ett riktigt topplopp i Göteborgsvarvet. Med nytt personligt rekord sprang han i mål på 21:a plats som bästa junior och som 5:e bästa svenska löpare. Mickes målsättning innan loppet var att springa på under 1.10 och öppna första milen på ca 32 minuter. Trots oerhörda problem med kramp i magen som varade mellan två och tolv kilometer!! lyckades Micke med sin målsättning. Milen öppnades på ca 32 minuter och sluttiden blev mycket imponerande 1.09,43. Mickes insats har en bragdstämpel över sig med tanke på magproblemen. Det är inte många löpare som hade visat den järnvilja och sprungit i mål på ett så imponerande sätt efter sådana problem som Micke hade. På köpet blev det ett nytt personligt rekord med 1 minut och 21 sekunder."
Norman
Finns ju ett par Norman jag gillar. Ej att förväxla med "ett par Norrmän". Ur den norska manliga populationen uppskattar jag nog bara Erlend Loe.
Men.
Norman.
Jag tänker på bl.a. Norman Blake (Teenage Fanclubs bäste låtskrivare), Norman Cook (eller Fatboy Slim), Norman Hunter (brysk fotbollsspelare) och Norman Bates (motellägare).
Till den listan kan nu läggas Norman Mailer.
Det visar sig att lösningsmedlet jag använt för att förbereda huset för ommålning inte bara löst upp alger, mögel och smuts som grott in i vår fasad. Även den teflonhinna som har täckt min hjärna sedan ganska lång tid tillbaka och förhindrat mig från att läsa böcker verkar ha släppt.
Läser Norman Mailer. "Hårda Killar Dansar Inte". Och gillar det.
Kollar upp honom på wikipedia. Läser att han var gift 6 gånger (det kortaste äktenskapet varade en dag). Att hans debutroman, som han skrev vid 25 års ålder, blev hans mest kända verk ("De Nakna Och De Döda"). Att han tjänstgjort i krig. Att han (självklart) hade en massa problem med sprit och droger.
Gillar stilen. Tänker på Raymond Chandler och noir-deckare, fast i någon sorts halvmodern, dekadent tappning.
Det är bra.
Ska dra mig tillbaka med Norman strax. Allt som håller mig från Champions League finalen är av godo.
Men.
Norman.
Jag tänker på bl.a. Norman Blake (Teenage Fanclubs bäste låtskrivare), Norman Cook (eller Fatboy Slim), Norman Hunter (brysk fotbollsspelare) och Norman Bates (motellägare).
Till den listan kan nu läggas Norman Mailer.
Det visar sig att lösningsmedlet jag använt för att förbereda huset för ommålning inte bara löst upp alger, mögel och smuts som grott in i vår fasad. Även den teflonhinna som har täckt min hjärna sedan ganska lång tid tillbaka och förhindrat mig från att läsa böcker verkar ha släppt.
Läser Norman Mailer. "Hårda Killar Dansar Inte". Och gillar det.
Kollar upp honom på wikipedia. Läser att han var gift 6 gånger (det kortaste äktenskapet varade en dag). Att hans debutroman, som han skrev vid 25 års ålder, blev hans mest kända verk ("De Nakna Och De Döda"). Att han tjänstgjort i krig. Att han (självklart) hade en massa problem med sprit och droger.
Gillar stilen. Tänker på Raymond Chandler och noir-deckare, fast i någon sorts halvmodern, dekadent tappning.
Det är bra.
Ska dra mig tillbaka med Norman strax. Allt som håller mig från Champions League finalen är av godo.
Dagens Gåta
Dagens (alla dagars) gåta:
Hur kan det finnas människor som tycker det är roligt att skruva i t.ex. bilar?
Jag kan förstå att man kan känna sig nöjd med slutresultatet. Ungefär som man är nöjd när man målat något eller byggt något.
Men själva skruvandet? I sig självt?
För min del innebär slitande i kärvande skruvar alltid skinnflådda fingrar och knogar.
Och vari ligger det roliga i sånt?
Answers on a postcard....
Hur kan det finnas människor som tycker det är roligt att skruva i t.ex. bilar?
Jag kan förstå att man kan känna sig nöjd med slutresultatet. Ungefär som man är nöjd när man målat något eller byggt något.
Men själva skruvandet? I sig självt?
För min del innebär slitande i kärvande skruvar alltid skinnflådda fingrar och knogar.
Och vari ligger det roliga i sånt?
Answers on a postcard....
Tuppen
Kommer ni ihåg den? Tuppen?
Ja, filmen med Magnus Härenstam som tidsstudieman som åkte omkring på landsbygden i en gengasbil.
Minns att jag såg den för länge sen. Och trodde tidsstudier var något man slutat med för länge sen.
Ungefär samtidigt som med gengasbilar, kanske.
Så icke.
Inom den moderna (?) privata vården t.ex.
Fick för ett tag sedan ange vad jag gjorde var tionde minut under en hel vecka. Fyllde i ett formulär som sedan analyserades. Dessutom hemsöktes vårdcentralen av tidsstudiepersoner som följde oss i fotspåren.
Idag följde återkoppling och s.k. förbättringsförslag.
På ett sätt bra förstås. Aldrig fel att ögon utifrån får komma med tips.
Många av de åtgärder vi diskuterat idag kommer säkert göra det bättre för de som besöker vårdcentralen.
Men annat är lite mindre bra.
Hela detta Magnus-Härenstam-projekt har sjösatts för att förbereda företaget för att det s.k. Vårdvalet införs i hela landet. Man räknar med att detta kommer ske under 2009. Redan nu finns det t.ex. i Stockholm.
Hörde för en tid sedan vår VD berätta att man uppskattar att vårdcentralerna i Stockholm måste ta emot bortåt 50% fler patienter jämfört med idag bara för att bibehålla dagens intäktsnivå.
50%!!
Många många fler patienter ska strömma igenom, samtidigt som utgifter för olika prover och undersökningar helst ska minska. En klurig ekvation, inte minst om man vill bibehålla kvaliteten på det man gör. Hörde talas om en läkare i Stockholm (dock ej i mitt företag) som fått reprimand för att ha gjort för många röntgenundersökningar. Alltså att han varit alltför noggrann. Däremot har jag aldrig hört talas om någon läkare som fått någon bestraffning från sin arbetsgivare för att ha gjort för få undersökningar.
Bestraffningar för sånt hamnar istället hos Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd. Och drabbar den enskilde läkaren. Inte den arbetsgivare som eventuellt smäller honom på fingrarna om han är "för noggrann".
Trist.
Återstår dock att se vad det i slutändan blir av detta. Densomleverfår.se
Annars då? Jotack. Stockholm Marathon närmar sig, träningen ska nu trappas ner.
Vad blir´e till helgen då? Jao, det blir väl å skrapa på huset, grilla och hälla i sig lådvin och fulöl.
Å fan. Jajjamen, serru. Så att...
Ja, filmen med Magnus Härenstam som tidsstudieman som åkte omkring på landsbygden i en gengasbil.
Minns att jag såg den för länge sen. Och trodde tidsstudier var något man slutat med för länge sen.
Ungefär samtidigt som med gengasbilar, kanske.
Så icke.
Inom den moderna (?) privata vården t.ex.
Fick för ett tag sedan ange vad jag gjorde var tionde minut under en hel vecka. Fyllde i ett formulär som sedan analyserades. Dessutom hemsöktes vårdcentralen av tidsstudiepersoner som följde oss i fotspåren.
Idag följde återkoppling och s.k. förbättringsförslag.
På ett sätt bra förstås. Aldrig fel att ögon utifrån får komma med tips.
Många av de åtgärder vi diskuterat idag kommer säkert göra det bättre för de som besöker vårdcentralen.
Men annat är lite mindre bra.
Hela detta Magnus-Härenstam-projekt har sjösatts för att förbereda företaget för att det s.k. Vårdvalet införs i hela landet. Man räknar med att detta kommer ske under 2009. Redan nu finns det t.ex. i Stockholm.
Hörde för en tid sedan vår VD berätta att man uppskattar att vårdcentralerna i Stockholm måste ta emot bortåt 50% fler patienter jämfört med idag bara för att bibehålla dagens intäktsnivå.
50%!!
Många många fler patienter ska strömma igenom, samtidigt som utgifter för olika prover och undersökningar helst ska minska. En klurig ekvation, inte minst om man vill bibehålla kvaliteten på det man gör. Hörde talas om en läkare i Stockholm (dock ej i mitt företag) som fått reprimand för att ha gjort för många röntgenundersökningar. Alltså att han varit alltför noggrann. Däremot har jag aldrig hört talas om någon läkare som fått någon bestraffning från sin arbetsgivare för att ha gjort för få undersökningar.
Bestraffningar för sånt hamnar istället hos Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd. Och drabbar den enskilde läkaren. Inte den arbetsgivare som eventuellt smäller honom på fingrarna om han är "för noggrann".
Trist.
Återstår dock att se vad det i slutändan blir av detta. Densomleverfår.se
Annars då? Jotack. Stockholm Marathon närmar sig, träningen ska nu trappas ner.
Vad blir´e till helgen då? Jao, det blir väl å skrapa på huset, grilla och hälla i sig lådvin och fulöl.
Å fan. Jajjamen, serru. Så att...
Mattias Alkbergs Begravning
Det är som det är.
Man sitter och hänger vid datorn medan hustrun kollar på sjukhusserier.
Läser att Mattias Alkberg BD lägger ner verksamheten med omedelbar verkan.
Synd. Riktigt synd.
Deras tre skivor tillhör mina mest spelade senaste åren. Till och med att jag köpt dem. På det traditionella gå-in-i-skivaffär-och-betala-sättet. Har inte annars tillhört vanligheterna att jag skaffat musik på det sättet.
Deras bästa skiva var nog den första (hört det förut?) men de enskilt starkaste låtarna finns på de två efterföljande skivorna, som jag tycker är lite ojämna.
"Ta Helg" på "Jag Ska Bli En Bättre Vän" stöper om världshistoriens äldsta riff och kombinerar med en text jag gillar. Vilar en distinkt Lulekänsla över den låten; "vad säger du, ska vi ta helg?". Känns som man hört det förut.
I "Fotografiskt Minne" får jag förmånen att rysa till när det - för en gångs skull - namedroppas platser och händelser jag känner till rätt bra.
"Ragnar" är en kanonlåt. Även om jag inte vet vem Ragnar Strömberg är.
"Stockholm" som inleder sista skivan ("Ditt Hjärta Är En Stjärna") är ett tvättäkta mästerverk. Vettifanken när jag senast hörde en bättre låt på svenska.
Är ju själva f-n att man inte ska kunna livnära sig på att göra låtar och skivor som de ovan nämnda.
Kolla själv i nedstående YouTube-länkar:
Don Quixote
Politix
Reevolution
(Titeln på inlägget? Har för mig MABD hette just så ett tag. Tills man bytte. Tror någon släkting till MA hade synpunkter.)
Man sitter och hänger vid datorn medan hustrun kollar på sjukhusserier.
Läser att Mattias Alkberg BD lägger ner verksamheten med omedelbar verkan.
Synd. Riktigt synd.
Deras tre skivor tillhör mina mest spelade senaste åren. Till och med att jag köpt dem. På det traditionella gå-in-i-skivaffär-och-betala-sättet. Har inte annars tillhört vanligheterna att jag skaffat musik på det sättet.
Deras bästa skiva var nog den första (hört det förut?) men de enskilt starkaste låtarna finns på de två efterföljande skivorna, som jag tycker är lite ojämna.
"Ta Helg" på "Jag Ska Bli En Bättre Vän" stöper om världshistoriens äldsta riff och kombinerar med en text jag gillar. Vilar en distinkt Lulekänsla över den låten; "vad säger du, ska vi ta helg?". Känns som man hört det förut.
I "Fotografiskt Minne" får jag förmånen att rysa till när det - för en gångs skull - namedroppas platser och händelser jag känner till rätt bra.
"Ragnar" är en kanonlåt. Även om jag inte vet vem Ragnar Strömberg är.
"Stockholm" som inleder sista skivan ("Ditt Hjärta Är En Stjärna") är ett tvättäkta mästerverk. Vettifanken när jag senast hörde en bättre låt på svenska.
Är ju själva f-n att man inte ska kunna livnära sig på att göra låtar och skivor som de ovan nämnda.
Kolla själv i nedstående YouTube-länkar:
Don Quixote
Politix
Reevolution
(Titeln på inlägget? Har för mig MABD hette just så ett tag. Tills man bytte. Tror någon släkting till MA hade synpunkter.)
Joggare
Står och gräver i gammalt skräp i trädgården när en joggare glider förbi på cykelvägen. Inget ovanligt med det. Häromdagen var det t.ex. en orienteringstävling i trakterna och ett antal Annichen Kringstad look-alikes knattrade fram längs asfalten med för ändamålet till synes mycket olämpliga orienteringsskor.
Hursomhelst.
Igår:
Då sprang (eller åtminstone framskred) en kvinna förbi vår tomt. Hon såg för jäkla kul ut.
Och då menar jag inte som någon sorts lyteskomik. Det var inte hennes löpstil, hastiget eller annat som var roande. Gudarna ska veta att jag själv verkligen inte har löpstil som en ung Henry Rono (för att inte tala om hastighet).
Det som var roligt var istället hennes ansiktsuttryck.
Skulle tro hon lyssnade på en talbok i sin mp3-spelare. Hon såg ut som någon just berättat någon klokskap hon kände igen sig i.
Som att hon ville säga "jamen, preciiiis".
Som att hon tänkte att "ja, det är exakt så där det är!"
Hon såg ut att ha nått upplysning.
Och hon såg ut att gilla det. Underhållande.
Först tänkte jag att det var förekomsten av mp3-spelare som orsakade beteenden som det ovan beskrivna.
Sen tänkte jag på hur jag själv (förmodligen) brukar se ut ibland, speciellt när jag springer lite längre pass. Det blir lätt att tankarna far iväg. Även helt utan mp3-spelare.
Mer än en gång har det hänt att jag skrattat för mig själv ute på någon gudsförgäten raksträcka.
Tur att det då inte stått någon och grävt i gammalt skräp i sin trädgård precis vid just de tillfällena.
Vad jag vet.
Brittiska Musiktidningar Igen
Min hjärna verkar just nu ha en koncentrationsförmåga som en guldfisk drabbad av ADHD.
Det får till följd att jag har svårt att läsa böcker.
Istället är det lådan med gamla brittiska musiktidningar som gäller.
Väldigt bra kvällsläsning.
Hustrun har protesterat en del. Och det kan man förstå. Det sista hon såg innan hon somnade i förrgår var en närbild på Elvis Costello. Hon sa att det skrämde henne.
Det sista hon såg innan hon somnade igår var Elton John. Jag tror det var en bild på honom i Kalle Anka-dräkt.
Jag förstår om hon känner sig lite missbelåten.
Men bra läsning. För mig.
Kul att titta tillbaka på de nya artister som Q Magazine presenterat.
Vissa har lyckats. Andra inte.
Babylon Zoo?
The Seahorses?
Ocean Colour Scene?
Åandrasidan:
I det ovan nämnda numret (numret där Elton John bl.a. berättar om när han fått kokain inblåst i den s.k. stolgången) presenteras tre nya artister under rubriken "New To Q"
Dessa tre är Radiohead, Live och Slowdive. Inte illa.
Iofs gillar jag inte Live, men det gör ju många andra. Slowdive var fantastiska i åtminstone ett album (Souvlaki) och Radiohead vet ju alla det mesta om.
Dessa tre presenterades samma månad.
Inte illa.
Numer kommer det inte fram tre artister av den kalibern på tre år.
Här skulle en mindre nogräknad person kunnat lägga till: "det var bättre förr."
Det får till följd att jag har svårt att läsa böcker.
Istället är det lådan med gamla brittiska musiktidningar som gäller.
Väldigt bra kvällsläsning.
Hustrun har protesterat en del. Och det kan man förstå. Det sista hon såg innan hon somnade i förrgår var en närbild på Elvis Costello. Hon sa att det skrämde henne.
Det sista hon såg innan hon somnade igår var Elton John. Jag tror det var en bild på honom i Kalle Anka-dräkt.
Jag förstår om hon känner sig lite missbelåten.
Men bra läsning. För mig.
Kul att titta tillbaka på de nya artister som Q Magazine presenterat.
Vissa har lyckats. Andra inte.
Babylon Zoo?
The Seahorses?
Ocean Colour Scene?
Åandrasidan:
I det ovan nämnda numret (numret där Elton John bl.a. berättar om när han fått kokain inblåst i den s.k. stolgången) presenteras tre nya artister under rubriken "New To Q"
Dessa tre är Radiohead, Live och Slowdive. Inte illa.
Iofs gillar jag inte Live, men det gör ju många andra. Slowdive var fantastiska i åtminstone ett album (Souvlaki) och Radiohead vet ju alla det mesta om.
Dessa tre presenterades samma månad.
Inte illa.
Numer kommer det inte fram tre artister av den kalibern på tre år.
Här skulle en mindre nogräknad person kunnat lägga till: "det var bättre förr."
Det Är Mycket Nu
Javisst.
Det ÄR mycket nu. Mycket av allt, känns det som.
Det är t.ex. mycket barn just nu. #2 väntar i Hustruns mage och vi har börjat på s.k. föräldrakurs. Varför väljer man egentligen att gå en sådan utbildning när man redan har ett (alltmer bångstyrigt) barn?
Pja, pja.
Tycker faktiskt det är bra, om än det kändes lite krystat att diskutera om "den stora omställningen i livet" det innebär att få barn. Känns som man vet det. Liksom.
Iallafall:
Det känns bra att gå föräldrakurs som en sorts mental uppladdning inför Sonens syskon. Som ett sätt att ställa in sig mentalt. För i övrigt har tiden bara swischat förbi utan att man egentligen reflekterat.
Sen visar det sig också att man glömmer hur det är den där allra första tiden, även ifall det bara var 3 år sedan det sist begav sig. Hur mysigt det kunde vara. Hur jobbigt det kunde vara.
Dessutom ska det bli kul att följa de övriga i gruppen under veckorna som kommer. Upplägget var ett helt annat förra gången.
Gick in på en annan blogg där man ägnade sig åt att lista de fem bästa albumen av svenska artister genom tiderna.
Alla musiknördars ultimata diskussionsobjekt! Tänkte lite på avsnittet i High Fidelity (boken) där huvudpersonen ombeds göra något liknande, vilket nästan leder till overload i hjärnkontoret.
Jag valde följande fem skivor:
* Ripp Rapp av Ulf Lundell
* Family Affair av Bear Quartet
* We´re Only In It For The Drugs av Ebba Grön
* Laquer av Popsicle
* Kanoner Och Små Små Saker av Perssons Pack
Pja. Många man fick utelämna. Men skulle tro att det där är mina fem favoriter. Perssons Pack kivan kan diskuteras. bob hund, Håkan Hellström och Reeperbahn har starka kandidater till den platsen. Men vafan...Per Persson är ju Bandyhelvetets Joe Strummer!
Jakob Hellman? Bra, men inte nog bra.
Det ÄR mycket nu. Mycket av allt, känns det som.
Det är t.ex. mycket barn just nu. #2 väntar i Hustruns mage och vi har börjat på s.k. föräldrakurs. Varför väljer man egentligen att gå en sådan utbildning när man redan har ett (alltmer bångstyrigt) barn?
Pja, pja.
Tycker faktiskt det är bra, om än det kändes lite krystat att diskutera om "den stora omställningen i livet" det innebär att få barn. Känns som man vet det. Liksom.
Iallafall:
Det känns bra att gå föräldrakurs som en sorts mental uppladdning inför Sonens syskon. Som ett sätt att ställa in sig mentalt. För i övrigt har tiden bara swischat förbi utan att man egentligen reflekterat.
Sen visar det sig också att man glömmer hur det är den där allra första tiden, även ifall det bara var 3 år sedan det sist begav sig. Hur mysigt det kunde vara. Hur jobbigt det kunde vara.
Dessutom ska det bli kul att följa de övriga i gruppen under veckorna som kommer. Upplägget var ett helt annat förra gången.
Gick in på en annan blogg där man ägnade sig åt att lista de fem bästa albumen av svenska artister genom tiderna.
Alla musiknördars ultimata diskussionsobjekt! Tänkte lite på avsnittet i High Fidelity (boken) där huvudpersonen ombeds göra något liknande, vilket nästan leder till overload i hjärnkontoret.
Jag valde följande fem skivor:
* Ripp Rapp av Ulf Lundell
* Family Affair av Bear Quartet
* We´re Only In It For The Drugs av Ebba Grön
* Laquer av Popsicle
* Kanoner Och Små Små Saker av Perssons Pack
Pja. Många man fick utelämna. Men skulle tro att det där är mina fem favoriter. Perssons Pack kivan kan diskuteras. bob hund, Håkan Hellström och Reeperbahn har starka kandidater till den platsen. Men vafan...Per Persson är ju Bandyhelvetets Joe Strummer!
Jakob Hellman? Bra, men inte nog bra.
Jag - En Syskonvagn
Genom årens lopp har man blivit kallad både det ena och det andra.
En upprörd (äldre) herre kallade mig en minnesvärd gång för "fullvuxen sportfåne". Är nästan säker på att han menade det som en sorts förolämpning, även om jag i själva verket gillade just det epitetet.
Däremot är jag helt säker på att den (unge) herre som kallade mig "gubbjävel" när jag var i övre tonåren inte uppskattade mina göranden och låtanden.
Men iallafall:
Sonen har länge kallat mig för olika saker. Typ: "din gamla bajskorv". Eller "du din gamla pruppare". Är osäker på exakta graden av förolämpning även i dessa uttalanden. Inte minst eftersom de alltid följs av gapskratt från oss båda. Allt som har med ändor, avföring och tarmgas att göra är ju roande för sonen. Vilket inte är så konstigt, då han inte riktigt är tre år gammal ännu.
Desto konstigare med hans nya variant på ovanstående tema.
Det började häromdagen då han kallade mig för "du din gamla torktumlare". Sedan dess har jag liknats vid allehanda redskap. Bland annat elvisp och diskmaskin. Så i eftermiddags, roligast hittills: "du din himla syskonvagn!"
Om det är sant att ett gott skratt förlänger livet inkasserade jag nog 2-3 extra dagar när sonen kläckte ur sig detta.
En upprörd (äldre) herre kallade mig en minnesvärd gång för "fullvuxen sportfåne". Är nästan säker på att han menade det som en sorts förolämpning, även om jag i själva verket gillade just det epitetet.
Däremot är jag helt säker på att den (unge) herre som kallade mig "gubbjävel" när jag var i övre tonåren inte uppskattade mina göranden och låtanden.
Men iallafall:
Sonen har länge kallat mig för olika saker. Typ: "din gamla bajskorv". Eller "du din gamla pruppare". Är osäker på exakta graden av förolämpning även i dessa uttalanden. Inte minst eftersom de alltid följs av gapskratt från oss båda. Allt som har med ändor, avföring och tarmgas att göra är ju roande för sonen. Vilket inte är så konstigt, då han inte riktigt är tre år gammal ännu.
Desto konstigare med hans nya variant på ovanstående tema.
Det började häromdagen då han kallade mig för "du din gamla torktumlare". Sedan dess har jag liknats vid allehanda redskap. Bland annat elvisp och diskmaskin. Så i eftermiddags, roligast hittills: "du din himla syskonvagn!"
Om det är sant att ett gott skratt förlänger livet inkasserade jag nog 2-3 extra dagar när sonen kläckte ur sig detta.
