Standing By The Escalator With Your Leatherjacket On
MSN-ade med min gode vän i Tullinge. Helgen närmar sig snabbt och då är det dags för ett antal norrbottningar i exil, dvs. jag och mina vänner, att återförenas för några dagar. I Kramfors. Jag är fortfarande lite chockad över att de andra gick med på att komma hit. Men kul ska det bli, hursomhaver.
Tullinge-Per gnetar på. Är med i ett nytt band och sådär. Spelar in låtar. Lägger ut på myspace. Verkar roligt.
Vi pratade lite om våra egna alster och det slog mig att de första låtarna vi spelade gjorde jag 1991. Det är snart 18 år sedan.
Tanken svindlar.
18 goddamn år.
Jag var typ 18 när jag skrev de där låtarna, insåg jag och det kändes overkligt.
Tvingade ikväll mig själv att läsa några texter från början av 90-talet. Det är inte lätt att göra det helt oberörd. Mest blir det lite rodnade kinder. Men det finns en del tendenser till något som skulle ha kunnat bli bra.
Alla texter är naturligtvis på engelska. Svenska hade varit för pinsamt. Flertalet låtar tillkom när jag försökte lista ut hur jag skulle spela andras låtar Om någon av dessa mina alster någonsin ser dagens ljus kommer Evan Dando från The Lemonheads ha en del att säga mig. Eller åtm hans advokater. Och de kommer helt klart ha en poäng. Den låt jag själv är mest nöjd med från de åren är i stort sett ett misslyckat försök att ta ut början på Rudderless av Lemonheads kombinerat med ett försök att skriva en text om en helt okänd person jag såg vid rulltrappan på gamla Domus i Luleå.
Det vore roligt att ha ett band igen. Ska försöka lobba in den idén i helgen.
Tullinge-Per gnetar på. Är med i ett nytt band och sådär. Spelar in låtar. Lägger ut på myspace. Verkar roligt.
Vi pratade lite om våra egna alster och det slog mig att de första låtarna vi spelade gjorde jag 1991. Det är snart 18 år sedan.
Tanken svindlar.
18 goddamn år.
Jag var typ 18 när jag skrev de där låtarna, insåg jag och det kändes overkligt.
Tvingade ikväll mig själv att läsa några texter från början av 90-talet. Det är inte lätt att göra det helt oberörd. Mest blir det lite rodnade kinder. Men det finns en del tendenser till något som skulle ha kunnat bli bra.
Alla texter är naturligtvis på engelska. Svenska hade varit för pinsamt. Flertalet låtar tillkom när jag försökte lista ut hur jag skulle spela andras låtar Om någon av dessa mina alster någonsin ser dagens ljus kommer Evan Dando från The Lemonheads ha en del att säga mig. Eller åtm hans advokater. Och de kommer helt klart ha en poäng. Den låt jag själv är mest nöjd med från de åren är i stort sett ett misslyckat försök att ta ut början på Rudderless av Lemonheads kombinerat med ett försök att skriva en text om en helt okänd person jag såg vid rulltrappan på gamla Domus i Luleå.
Det vore roligt att ha ett band igen. Ska försöka lobba in den idén i helgen.
Lärargatan, Luleå
Vi har just gått av scen. Det var ett bra gig. Vi har gett allt.
Jag stod för manus och regi.
Jag har en docka som ser ut som en fågel, en annan som ser ut som en björn.
Farmor och farfar har betraktat oss andlöst.
Det var stort artisteri.
Snön faller sakta, singlar lika mycket upp som ner.
De gula fasaderna ser oss sparka hem.
Ljuvligt
Aaah.
Helg. Förmiddag Världscupen i skidor. Jacob och Anders bakom mikrofonen. Bara med de ingridienserna är livet gott.
Lägg till resultat som dagens så blir livet rent ljuvligt.
Kalla krossar och det är fantastiskt. Såg knappt ut att ta i och vinner med drygt 20 sekunder.
Ännu roligare med Hellner. Fick stryk av Anders Södergren med drygt 40 sekunder förra helgen, vinner nu över hela världseliten. Och hur gör han det? Jo, genom att pressa sig en bra bit över sin egentliga kapacitet. Man kan inte annat än älska sånt.
Anders Södergren förresten. Hade han varit 10 år äldre och åkt världscupen innan man var tvungen att vara bra på att spurta för att vinna, hade han kunnat se tillbaka på framgångar åtminstone i nivå med Mathias Fredriksson och Torgny Mogren. Han har länge kännts som en av världens 2-3 bästa skidåkare, men tyvärr inte en av världens bästa spurtare vilket han fått sota rejält för. Han verkar rent allmänt ha otur. Måste säga att jag mådde oerhörd bra när han vann femmilen i Holmenkollen i våras. Det var han värd. Och så nu hans nya sjukdom... Bara att hålla varenda tillgänglig tumme för att han frisknar till.
Helg. Förmiddag Världscupen i skidor. Jacob och Anders bakom mikrofonen. Bara med de ingridienserna är livet gott.
Lägg till resultat som dagens så blir livet rent ljuvligt.
Kalla krossar och det är fantastiskt. Såg knappt ut att ta i och vinner med drygt 20 sekunder.
Ännu roligare med Hellner. Fick stryk av Anders Södergren med drygt 40 sekunder förra helgen, vinner nu över hela världseliten. Och hur gör han det? Jo, genom att pressa sig en bra bit över sin egentliga kapacitet. Man kan inte annat än älska sånt.
Anders Södergren förresten. Hade han varit 10 år äldre och åkt världscupen innan man var tvungen att vara bra på att spurta för att vinna, hade han kunnat se tillbaka på framgångar åtminstone i nivå med Mathias Fredriksson och Torgny Mogren. Han har länge kännts som en av världens 2-3 bästa skidåkare, men tyvärr inte en av världens bästa spurtare vilket han fått sota rejält för. Han verkar rent allmänt ha otur. Måste säga att jag mådde oerhörd bra när han vann femmilen i Holmenkollen i våras. Det var han värd. Och så nu hans nya sjukdom... Bara att hålla varenda tillgänglig tumme för att han frisknar till.
Gästskribent
Ja hej, Olle här. Det vill säga Thomas yngste pojk. Har fått äran att bli den förste gästskribenten här. Fick ta över tangentbordet. Pappa gick iväg någonstans. Han bar på en snara och mumlade något om att "nu får det f-n räcka". Jag vet inte vad han menade med det. Möjligen var det något om min sömn. Mina föräldrar pratar en hel del om just det.
Min sömn.
Mamma har många olika teorier om varför jag sover så oroligt och så lite. Pappa å sin sida säger att det bara beror på att jag är tjorvig. Helt enkelt. Båda har fel. Jag vill helt enkelt inte sova. Och då blir det så.
Inte så att jag inte är trött. Det blir jag. Fast det är lite som hur de vuxna tänker när de vill gå ner i vikt; självklart är de sugna att tappa några kilon precis som jag ibland blir sugen att sova. Men bara för att de vill minska sin vikt är de uppenbarligen inte beredda att äta mindre. Och jag tänker tamigfan inte sova bara för att jag är trött!
Roligast är det under senare delen av natten. Då är mamma och pappa så lättretade. Mamma påminner i de lägena inte så lite om den där gröna seriefiguren storebror pratar om ibland, Hulken tror jag han heter. Pappa är kanske mer lik en hålögd Basil Fawlty. Stor underhållning.
Stor underhållning är även deras försök att söva mig. Pappa försökte ikväll med att spela Leonard Cohen för mig. HAHAHA! Tror han att jag är en klimakterietant? Igår lyckades han söva mig när han spelade Teenage Fanclub. Tror han drabbades av storhetsvansinne när det gick hem och därav dagens löjliga försök. Jag låtsades somna och satte sedan igång att vråla när mamma släckte läslampan. Plättlätt.
Mitt största trumfkort är annars nappen.
Utan napp i munen kan jag hålla mig vaken hur länge som helst. Ergo: ifall jag håller på att somna spottar jag ut nappen. Helst på golvet. Då är det lugnt igen och jag kan utan problem gnöla vidare. Skulle det knipa kan jag alltid lägga en pizza på min pyjamas. Då får jag energi för att orka minst 15 minuter lattjolajbans till.
De bästa gångerna är då pappa försöker söva mig, men jag trotsar hans försök och orkar inte bara hålla mig vaken utan även skrika i 10 minuter. Då blir mamma så där festligt grön i ansiktet. Kanske frågar hon vad pappa egentligen sysslar med. Då blir pappa också rolig, fast mer röd i ansiktet än grön. Och då blir mamma ännu grönare. Har jag riktig tur träder i det läget storebror in i bilden och säger "mammamammamammammamamma".
Inte mycket slår den situationen. Faktiskt.
Min sömn.
Mamma har många olika teorier om varför jag sover så oroligt och så lite. Pappa å sin sida säger att det bara beror på att jag är tjorvig. Helt enkelt. Båda har fel. Jag vill helt enkelt inte sova. Och då blir det så.
Inte så att jag inte är trött. Det blir jag. Fast det är lite som hur de vuxna tänker när de vill gå ner i vikt; självklart är de sugna att tappa några kilon precis som jag ibland blir sugen att sova. Men bara för att de vill minska sin vikt är de uppenbarligen inte beredda att äta mindre. Och jag tänker tamigfan inte sova bara för att jag är trött!
Roligast är det under senare delen av natten. Då är mamma och pappa så lättretade. Mamma påminner i de lägena inte så lite om den där gröna seriefiguren storebror pratar om ibland, Hulken tror jag han heter. Pappa är kanske mer lik en hålögd Basil Fawlty. Stor underhållning.
Stor underhållning är även deras försök att söva mig. Pappa försökte ikväll med att spela Leonard Cohen för mig. HAHAHA! Tror han att jag är en klimakterietant? Igår lyckades han söva mig när han spelade Teenage Fanclub. Tror han drabbades av storhetsvansinne när det gick hem och därav dagens löjliga försök. Jag låtsades somna och satte sedan igång att vråla när mamma släckte läslampan. Plättlätt.
Mitt största trumfkort är annars nappen.
Utan napp i munen kan jag hålla mig vaken hur länge som helst. Ergo: ifall jag håller på att somna spottar jag ut nappen. Helst på golvet. Då är det lugnt igen och jag kan utan problem gnöla vidare. Skulle det knipa kan jag alltid lägga en pizza på min pyjamas. Då får jag energi för att orka minst 15 minuter lattjolajbans till.
De bästa gångerna är då pappa försöker söva mig, men jag trotsar hans försök och orkar inte bara hålla mig vaken utan även skrika i 10 minuter. Då blir mamma så där festligt grön i ansiktet. Kanske frågar hon vad pappa egentligen sysslar med. Då blir pappa också rolig, fast mer röd i ansiktet än grön. Och då blir mamma ännu grönare. Har jag riktig tur träder i det läget storebror in i bilden och säger "mammamammamammammamamma".
Inte mycket slår den situationen. Faktiskt.
Bra Dag
Har sålt ett (1) exemplar av min bok. Och nej, det var inte min mamma eller min fru som köpte den. Utan någon för mig okänd. Det käns bra och samtidigt lite konstigt att någon som jag inte känner sitter och läser mina hopfantiserade texter. Var i och för sig konstigare när boken var på provläsning hos förlag.
Dessutom håller jag på att göra lite reklam för boken på olika bibliotek. Och nu snackar vi om häftiga grejer.
Tänk att ha en egenhändigt författad bok på ett bibliotek!
Jag har tillbringat en hel del tid på bibliotek. Jag har lånekort i Kiruna, Karlstad, Kramfors, Luleå, Sollefteå, Uppsala, Eskilstuna och Piteå.
Bibliotek är bra.
Speciell är förstås bibblan på Örnäset i Luleå. Jag gick förförskola där och lärde mig läsa ordentligt. Jag plöjde större delen av deras barnavdelning. Speciellt minns jag Sagan Om Det Röda Äpplet av Jan Lööf. Den var alltid svår att få tag på, eftersom vi alla ville läsa den. Gång på gång.
Lite senare gick vi till Örnäsets bibliotek från min låg- och mellanstadieskola. Då började man ana en smått hotfull atmosfär. Trots allt låg bibblan på en högstadieskola, befolkad av långhåriga personer som gillade att kasta snus och vråla "ÖÖÖhhhh!!" till skräckslagna mellanstadielever. Jag läste Det Blåser På Månen och den var fantastisk. Likaså En Världsomsegling Under Havet. För att inte tala om olika upplagor av Guiness Rekordbok.
På mellanstadiet började jag fiffla med böcker av Stephen King och Alistair McLean. Minns att jag trodde Alistair McLean var en kvinna.
Dessvärre är gamla biblioteket på Örnäset stängt. Jag tror man byggt bort ljusgården. Men det finns en ny bibbla som ligger vid äldreboendet. Om - säger om - man tar in min bok där skulle det vara en enormt mäktig känsla. En cirkel som sluts. Typ.
Dessutom håller jag på att göra lite reklam för boken på olika bibliotek. Och nu snackar vi om häftiga grejer.
Tänk att ha en egenhändigt författad bok på ett bibliotek!
Jag har tillbringat en hel del tid på bibliotek. Jag har lånekort i Kiruna, Karlstad, Kramfors, Luleå, Sollefteå, Uppsala, Eskilstuna och Piteå.
Bibliotek är bra.
Speciell är förstås bibblan på Örnäset i Luleå. Jag gick förförskola där och lärde mig läsa ordentligt. Jag plöjde större delen av deras barnavdelning. Speciellt minns jag Sagan Om Det Röda Äpplet av Jan Lööf. Den var alltid svår att få tag på, eftersom vi alla ville läsa den. Gång på gång.
Lite senare gick vi till Örnäsets bibliotek från min låg- och mellanstadieskola. Då började man ana en smått hotfull atmosfär. Trots allt låg bibblan på en högstadieskola, befolkad av långhåriga personer som gillade att kasta snus och vråla "ÖÖÖhhhh!!" till skräckslagna mellanstadielever. Jag läste Det Blåser På Månen och den var fantastisk. Likaså En Världsomsegling Under Havet. För att inte tala om olika upplagor av Guiness Rekordbok.
På mellanstadiet började jag fiffla med böcker av Stephen King och Alistair McLean. Minns att jag trodde Alistair McLean var en kvinna.
Dessvärre är gamla biblioteket på Örnäset stängt. Jag tror man byggt bort ljusgården. Men det finns en ny bibbla som ligger vid äldreboendet. Om - säger om - man tar in min bok där skulle det vara en enormt mäktig känsla. En cirkel som sluts. Typ.
Knivigt
Läser i husorganet om en knivig och obehaglig händelse. Tankeväckande, på många sätt.
En lärare på högstadieskolan har fällts för att ha tafsat på två fjortisar.
Exakt vad som hänt är oklart utifrån tidningsartikeln. Men läraren ska ha tagit en av flickorna på magen och fört sin hand upp mot hennes bröst. Vittnesuppgifter, förutom från tjejerna som det tafsats på verkar det vara klent med. Ord står mot ord och tingsrätten har valt att tro på flickorna.
Får många funderingar av detta. Dels känns det märkligt att läraren fälls enbart på vittnesuppgifter från två personer som nu båda får 10 000 kronor i skadestånd. Skedde inte detta i ett fullt klassrum? Har verkligen ingen annan sett något? Konstigt. Men åandrasidan: hur kan en situation uppstå där läraren överhuvudtaget har fysisk kontakt med sina elever? Kan inte minnas att det någonsin hände under högstadiet. Dessutom är tafsande av lärare ett ovanligt otrevligt brott. Snacka om att utnyttja en maktställning. Och dessutom skönt att flickornas uppgifter blir tagna på allvar.
Fast åandrasidan skulle anklagelser om tafsning vara en perfekt metod att sätta dit en lärare man inte gillar. Och ingen ska påstå att fjortonåringar inte är kapabla till sånt. Speciellt inte om man får 10 000 för besväret.
Ingen förutom de tre huvudpersonerna vet nog vad som egentligen hänt. Läraren är nu hursomhelst fälld, hans identitet är avslöjad i Tidningen Ångermanland. Hans karriär som fritidspolitiker och lärare är därmed körd. Hans barn kan se fram emot en framtid som mobboffer och hans fru kommer få skämmas när hon visar sig på samhället resten av livet.
I artikeln bredvid berättar TÅ om en kvinna som fällts för ofredande och hemfridsbrott. Hon tog sig in hos en man och tafsade på honom. Hennes identitet förblir okänd. Till skillnad från lärarens. Som dömts mot sitt nekande och som väntar på prövning i högre instans.
Kanske gjorde TÅ rätt, kanske inte.
En lärare på högstadieskolan har fällts för att ha tafsat på två fjortisar.
Exakt vad som hänt är oklart utifrån tidningsartikeln. Men läraren ska ha tagit en av flickorna på magen och fört sin hand upp mot hennes bröst. Vittnesuppgifter, förutom från tjejerna som det tafsats på verkar det vara klent med. Ord står mot ord och tingsrätten har valt att tro på flickorna.
Får många funderingar av detta. Dels känns det märkligt att läraren fälls enbart på vittnesuppgifter från två personer som nu båda får 10 000 kronor i skadestånd. Skedde inte detta i ett fullt klassrum? Har verkligen ingen annan sett något? Konstigt. Men åandrasidan: hur kan en situation uppstå där läraren överhuvudtaget har fysisk kontakt med sina elever? Kan inte minnas att det någonsin hände under högstadiet. Dessutom är tafsande av lärare ett ovanligt otrevligt brott. Snacka om att utnyttja en maktställning. Och dessutom skönt att flickornas uppgifter blir tagna på allvar.
Fast åandrasidan skulle anklagelser om tafsning vara en perfekt metod att sätta dit en lärare man inte gillar. Och ingen ska påstå att fjortonåringar inte är kapabla till sånt. Speciellt inte om man får 10 000 för besväret.
Ingen förutom de tre huvudpersonerna vet nog vad som egentligen hänt. Läraren är nu hursomhelst fälld, hans identitet är avslöjad i Tidningen Ångermanland. Hans karriär som fritidspolitiker och lärare är därmed körd. Hans barn kan se fram emot en framtid som mobboffer och hans fru kommer få skämmas när hon visar sig på samhället resten av livet.
I artikeln bredvid berättar TÅ om en kvinna som fällts för ofredande och hemfridsbrott. Hon tog sig in hos en man och tafsade på honom. Hennes identitet förblir okänd. Till skillnad från lärarens. Som dömts mot sitt nekande och som väntar på prövning i högre instans.
Kanske gjorde TÅ rätt, kanske inte.
Efter 7 Sorger, Ett Ospecificerat Antal Bedrövelser Och Svordomar Över Typsnitt Som Ändrar Sig Som De Behagar
Nu äntligen finns min bok i handeln.
Visst lät det bra? Pja. Sanning med modifikation.
Boken finns att köpa via www.vulkan.se . Den ges ut som print-on-demand. Den heter Blomma Ut Efter Kanten - Texter Om Fotboll. Och den är rolig.
Förstås.
Så här ser omslaget ut. Kortet är fotat på Kramfors IP och sedan uppsnofsat av Nicke Wikström i Pi
Visst lät det bra? Pja. Sanning med modifikation.
Boken finns att köpa via www.vulkan.se . Den ges ut som print-on-demand. Den heter Blomma Ut Efter Kanten - Texter Om Fotboll. Och den är rolig.
Förstås.
Så här ser omslaget ut. Kortet är fotat på Kramfors IP och sedan uppsnofsat av Nicke Wikström i Pi
Återuppstånden
Ja.
Lite så har det känts de senaste dagarna. Inte bara för att mitt immunförsvar nästan utrotat det elaka virus som drabbat mig. Utan för att det på ett sätt känns som jag börjar vakna upp ur en dimma jag inträdde i när min semester tog slut.
Och Yngstpojken föddes.
Sedan tidigare hade vi ju han som i min blogg benämnts som "Sonen". Nu har vi en till son. Så nu finns Storpojken och Yngstpojken. Vackert så.
Igår kunde jag utan problem läsa 2 kapitel (!) ostörd (!!) innan jag somnade och hade en kanonbra natt. Har inte hänt sedan början av september. La ner tegelstenen om svensk historia runt Karl XI. Var inte stor mening att läsa 2 sidor i veckan på en bok med runt 1000 sidor. Har istället växlat över till Bokhandlaren Som Slutade Bada. Verkar lovande.
Har dessutom gjort finjusteringar på mitt eget segdragna bokprojekt. Kommer strax ges ut via vulkan.se om jag bara får till layouten exakt som jag vill. Har tagit lång tid. Minns hur jag skrev första kapitlet för hand på Arlanda för säkert 4 år sedan. Men ska bli kul att få hålla eländet i handen som en riktig bok.
Kanske man kan säga att detta med barnfödsel sätter saker lite i perspektiv. Jag får lite annan vinkling på tillvaron.
Det är bra. Lättare att se och uppskatta de bra saker som finns i mitt liv. Min familj, framförallt.
Så. Nu är det dags att logga ut. Klockan är 21.42. Skulle uppskatta att mina tjänster som sövare och underhållare av Yngstpojken kommer bli akuta senast om 6 timmar. Tänkte hinna med lite "Piraten" innan dess.
Over and out för idag.
Lite så har det känts de senaste dagarna. Inte bara för att mitt immunförsvar nästan utrotat det elaka virus som drabbat mig. Utan för att det på ett sätt känns som jag börjar vakna upp ur en dimma jag inträdde i när min semester tog slut.
Och Yngstpojken föddes.
Sedan tidigare hade vi ju han som i min blogg benämnts som "Sonen". Nu har vi en till son. Så nu finns Storpojken och Yngstpojken. Vackert så.
Igår kunde jag utan problem läsa 2 kapitel (!) ostörd (!!) innan jag somnade och hade en kanonbra natt. Har inte hänt sedan början av september. La ner tegelstenen om svensk historia runt Karl XI. Var inte stor mening att läsa 2 sidor i veckan på en bok med runt 1000 sidor. Har istället växlat över till Bokhandlaren Som Slutade Bada. Verkar lovande.
Har dessutom gjort finjusteringar på mitt eget segdragna bokprojekt. Kommer strax ges ut via vulkan.se om jag bara får till layouten exakt som jag vill. Har tagit lång tid. Minns hur jag skrev första kapitlet för hand på Arlanda för säkert 4 år sedan. Men ska bli kul att få hålla eländet i handen som en riktig bok.
Kanske man kan säga att detta med barnfödsel sätter saker lite i perspektiv. Jag får lite annan vinkling på tillvaron.
Det är bra. Lättare att se och uppskatta de bra saker som finns i mitt liv. Min familj, framförallt.
Så. Nu är det dags att logga ut. Klockan är 21.42. Skulle uppskatta att mina tjänster som sövare och underhållare av Yngstpojken kommer bli akuta senast om 6 timmar. Tänkte hinna med lite "Piraten" innan dess.
Over and out för idag.
