Thomas blogg

Dagens grej verkar vara att det ska införas nationella prov i svenska för 8 åringar. Tongångarna går igen från övriga åsikter som regeringen står för:

• För att hjälpa arbetslösa försämrar vi A-kassan.
• För att hjälpa sjukskrivna ser vi till att de får mindre i plånboken.
• För att hjälpa de som har svårt att lära sig läsa ska dessa människor få svart på vitt på sin oförmåga redan i trean.

Jag hörde Jan Björklund på TV idag. Han pratade om att det inte finns några kunskapsmål för lågstadiet. Eftersom det mycket väl passade in på min bild av dagens skola som flummandets högborg gick jag, tvärt emot alla instinkter, in på skolverkets hemsida (www.skolverket.se) för att kolla. Det är inget jag vanligtvis gör utan att samtidigt hotas av en dubbelpipig Remington. Man kan svårligen tänka sig tristare läsning än kursplaner, det enda som kan mäta sig i tråkighet skulle väl vara ett eller annat partiprogram. På sätt och vis hade Björklund rätt. Det finns inga konkreta, mätbara mål för lågstadiet. Det är först i femman som man har de första nationella proven. Men naturligtvis finns det ändå mål uppsatta för vad lågstadiet ska syfta till. Den första punkten på en lång lista gällde just läsande och fastslog hur viktigt det var att eleverna jobbade med sitt läsande och skrivande.

Nästa grej som Björklund sa i TV lät också mycket vettigt. Forskning har visat, sa han, att elever som har problem att läsa i ÅK3 kommer få stora problem med resten av grundskolan. Därför ska extra satsningar göras på dessa elever. Inte många kan argumentera mot det. I alla delar låter det vettigt.

Men, frågan är, måste det till nationella prov för att satsa mer på specialundervisning? Utan att ha riktigt på fötterna så skulle jag ändå vara villig att satsa en av mina pungkulor på att lågstadielärare redan idag, utan några nationella prov, vet precis vilka elever som behöver mer stöd. Det känns för mig som att hela pratet om ökade satsningar på svaga elever bara är en täckmantel för att driva igenom en ideologiskt motiverad förändring av skolan. Kraven ska skärpas och för att sockra den beska medicinen slänger man in några formuleringar om hur det ska hjälpa de svagaste.

Det är inte utan att man börjar fundera i samma banor som vissa skäggprydda skåningar. Vem kan man egentligen lita på? Nutiden är förvirrande, i alla fall för personer utrustade med min högst blygsamma mentala kapacitet.

Volvochefen vill nu höja bensinskatten? Jösses. Vad kommer väl härnäst tänkte jag då jag läste den nyheten? Skulle det börjat flyga vrålande apor ut ur mina kroppsöppningar hade det varit mindre överraskande.

Jag behövde dock inte vänta länge förrän nästa logiska krumsprång i offentligheten kollrade bort mig. Socialdemokraterna vill nu göra avsteg ifrån turordningsreglerna då man ska skära ner sin bemanning i riksdagen. Det vill säga man vill kringgå samma turordningsregler som man anser ska gälla alla andra arbetsgivare. Trovärdigheten i detta närmar sig George W Bush nivåer.

Självfallet är sossarna inte de enda som föredrar att behålla sina egna teorier mer i teorin än i praktiken.

Vår moderate migrationsminister Tobias Billström, exempelvis. Han företräder det parti som mest ihärdigt drivit tesen om att människor medvetet fuskar med sin sjukskrivning eftersom man helt enkelt inte har lust att gå till jobbet.
”Man kan inte sjukskriva sig från livet”, brukar Billströms partivänner grymta innan de far iväg i långa haranger om hur det inte kan vara en arbetsgivares fel att människor har privata problem. Därför måste dessa människor bli bättre på att ”ta sitt ansvar”. Ni vet hur det brukar låta. Därför var det intressant att notera hur Billström själv sjukskrev sig blixtsnabbt då jorden började gunga under fötterna efter valet. Och varför började jorden gunga under fötterna på honom? Jo, eftersom han under ett antal år valt att (cit.) ”avstå” från att betala TV-licens. Detta är speciellt intressant från en företrädare från ett parti som sannolikt inte skulle vara speciellt förstående ifall någon ”avstår” att betala för sig i snabbköpet?
Hur var det nu med ansvaret Billström?

Det var inte heller länge sedan jag läste om hur Svenskt Näringsliv pumpade in mångmiljonbelopp i tankesmedjan Timbro, en organisation som ägnat en ansenlig ansträngning åt att förklara hur skadligt det är med verksamheter som subventioneras på liknande sätt?
Som sagt: vem kan man lita på?
Allraminst kanske de skånska skäggskallar jag refererade till i inledningen.
Hur ska man egentligen betrakta Hoolabandoolornas mycket skickliga maskering av den skånska dialekt som blir mycket hörbar på deras senare alster?

Mitt mål med bloggen är att producera en lista på de 52 bästa skivor jag känner till. Till varje skiva ska det förstås också komma en liten text om just den skivan.
Men.
Då jag nu ändå startar en blogg så får jag ett forum för att skriva av mig annat. När man i likhet med mig är föräldraledig så har jag märkt att tankeverksamheten går upp. I alla fall tankeverksamhet rörande saker som är viktiga. Dvs. saker som inte innefattar mitt avlönade arbete... Vi får se vad det i slutändan blir.

Onwards and upwards. Som brukligt är att säga vid sådana här tillfällen!