Thomas blogg

Idag är det Fettisdag.
Traditionellt sista dagen innan påskfastan inleds. Därför smäller man i sig bruna bönor med fläsk och avrundar med de högoktaniga gräddbullarna fyllda med mandelmassa. Själv har jag drämt i mig tre.
Numer förstås ingen fasta - bara frossa.
Världen går framåt.

Dagens, ja helt klart veckans kommentar fälldes idag av en man som snart fyller 80. Han var artig och timid. Hjälpte honom träna idag. Han skulle göra en övning i knästående. Jag frågade honom ifall det gick bra att stå på knä, tänkte att han trots allt närmar sig 80 bast och kanske inte kastar sig ner i knästående lätt som en plätt. Hans svar var klockrent och blixtsnabbt:
-Jag har inga problem att stå på knä. Jag har ju varit gift.

Jaha. Dags igen.
Minns när min kompis Olle krisade över att fylla 26 år. Idag fyllde jag det. Plus tio.
När Olle jämrade sig över att fylla 26 var jag 23. Och oförstående för hans klagan. Är det på sätt och vis fortfarande. Kan konstatera att förutom midjemåttet är typ allt i mitt liv idag bättre än vad det var då.
Inte så illa.
Fixar midjemåttet innan jag fyller 46.

Står i kö på apoteket.
Längst fram står en man. Han har helt tydligt ett uppdrag.
Helt tydligt ett uppdrag att köpa något till sin fru. Hans fru har noggrannt specificerat exakt vad han ska köpa. Det framgår också tydligt. En inte altför vågad gissning är att han tidigare gjort bort sig i liknande situationer, vilket senare lett till diskussioner enl. modellen: "du borde ju ha förstått...jamen du sa ju inte...men LITE måste du väl kunna räkna ut själv" etc etc. Hustrun har därigenom lärt sig: hon måste ange varenda detalj och inte utgå från att han nog kan räkna ut vad hon tänkt att han ska köpa.
Han som står längst fram i apotekskön idag kan dess värre inte leverera.
Han ger upp inför faktum.
Han ringer upp frun och räcker över telefonen till expediten. Kön växer. Samtalet drar ut på tiden. Det vrids och vänds på förpackningar. Man pratar med andra expediter. Minut läggs till minut. Den ena intrikata läkemedelsrelaterad detaljen efter den andra benas utan tvivel ut. Mannen börjar snegla över axeln. Jag tycker han ser orolig ut. Illa berörd.
Efter fem minuter avslutas telefonsamtalet.
-Jaha, säger expediten. Frugan vill inte ha något.
-Va?! närmast viskar mannen. Ska hon inte ha något? Inget alls?
-Nepp, förtydligar expediten.
Mannen lommar iväg. Förkrossad.
Jag tänker att jag just sett något som säger något om någonting.

Nej. Jag ger upp. Intressant ämne, men tyvärr. Vet inte varför jag tappar koncentrationen. Kanske för att det på varje sida går att hitta uttrycket "helt enkelt" minst en gång? Känns som någon skrivit in en monolog av Fredrik Lindström och tryckt in historiska fakta. Dessvärre har man inte rättat stavfelen när man i så fall gjort den redigeringen.
Finns annat att läsa.

Har nu faktiskt börjat på mitt projekt där jag ska försöka fantisera ihop en historia om en vårdcentral någonstans i norrland.
Det första problemet: behöver tänka ut ett namn på en doktor som ska vara lite som en svensk Dr House. Inte riktigt lika elak, men i gengäld totalt befriad från humor. Jag tänker något riktigt äktsvenskt efternamn, Svensson, Andersson e.dyl. Fattas dock förnamnet.
Idéer mottages tacksamt.