Thomas blogg

Jag läser en blogg av ett par som precis bestämt sig för att skaffa barn.
Det är intressant läsning.
Att skaffa barn har varit den största omställningen någonsin i mitt liv. Större än när Liverpool FC bytte tröjsponsor från Crown Paints eller när jag fick tag på skivan Hatful Of Hollow av The Smiths. Rentav större än när rockgruppen Kiss slutade sminka sig när jag gick på mellanstadiet.
Det har också varit den utan någon tvekan bästa förändringen av mitt liv.
Men det är verkligen en omvälvande förändring.
Hade jag varit i det här parets ställe hade jag nu passat på att njuta på av en del saker som jag själv tidigare tog för givet. Men som jag nu saknar en del ibland. Det är förstås inte säkert att ”Erik” och ”Maria” senare alls kommer känna igen sig i det nedstående. Här talar jag enbart i egen sak. Och jag avgränsar mig till morgonbestyren. Givetvis överdriver jag mina bekymmer en aning (eller mycket egentligen). Rätt ska ändå vara rätt mot mina trots allt snälla barn. 

1. Sömn: hade jag varit ”Erik” eller ”Maria” hade jag idag konstaterat att inte någon gång under natten hade jag avbrutit sömnen för någon persons intag av föda Inte heller för något blöjbyte, åtgärdande av näsblod, tröstande efter mardröm eller något liknande. På helgen hade jag unnat mig sovmorgon. Rentav ända till framåt 0630. Både lördag och söndag.
   Jag hade funnit att detta var av godo.

2. Måltid: efter en god natts obruten sömn hade jag sedan gått upp och intagit min frukost. Jag hade suttit tyst en stund och konstaterat att ingen skriker. Inte heller tittar någon på TV-program som verkar handla om hur man avrättar vrålapor genom att använda medeltida tortyrmetoder. Ingen gnider in fil i håret, ingen petar in havregrynsgröt i ögonen. Efter måltiden hade jag tittat på golvet. Jag hade då kunnat konstatera att det där inte ser ut som en explosion i Wasabrödsfabriken där någon sedan försökt släcka eldsvådan med lättmjölk.
   Jag hade funnit att detta var av godo.

3. Toalett: efter en stillsam frukost hade jag varit förnöjd med att jag inte behövde hota någon med indraget lördagsgodis eller motsvarande för att den enkla sysslan att borsta tänder samt att utföra nödvändiga åtgärder på toalettstolen ska ske. När jag själv sedan går på toaletten hade jag kunnat göra detta ensam. Med stängd dörr. Utan att någon på andra sidan toalettdörren hade hamrat på den. Eller gjort sitt allra bästa för att klättra upp på någon obeskrivligt farlig plats i huset och därefter ramla ner. Eller något värre.
   Jag hade funnit att detta var av godo.

4. Påklädning: efter en smidig morgontoalett hade det varit dags att ta på mig kläderna och gå till jobbet. Detta hade inte skett via diverse omvägar. Inte heller hade min egen påklädning behövts tajmas med påklädning av någon annan. Särskilt inte påklädning av någon som är lika aggressivt ointresserad av påklädning som jag är av A-Ekonomi. Detta motsvarar ungefär hur intresserad en genomsnittlig tjädertupp är av att låta sig plockas på fjädrar.
   Levande.
   Och insatt på centralstimulerande läkemedel.
   Hade jag varit lite långsam i min påklädning hade jag inte heller straffats för det genom att en strid ström otåliga människor rusar ut ur huset i jakt på bilar att kasta sig under eller vattenpölar att dricka ur.
   Jag hade funnit att också detta var av godo.
   
   (Got ´Til It's Gone i inläggets titel syftar på låten Big Yellow Taxi där den snutten återkommer i refrängen. Samma snutt som Janet Jackson för övrigt norpade till en låt som heter just...Got ´Til It's Gone. Big Yellow Taxi är gjord av Joni Mitchell och finns på hennes helt förträffliga skiva Ladies Of The Canyon. Har man inte hört den är den värd att höras. Annars också, för den delen: Joni Mitchell – Ladies Of The Canyon )