Lemmings
Ibland känns det som man spelar Lemmings när man lufsar på med barnen hela dagarna.
Lemmings är ett datorspel där man ska försöka manövrera ett antal figurer genom banor fyllda med olika hinder. Trixet är att tilldela varje figur (”lemming”) exakt rätt uppgift vid exakt rätt tidpunkt.
Om man inte gör det blir allt pannkaka. Där har vi också parallellen till barnen.
Det mest uppenbara exemplet är när vi ska åka iväg någonstans.
Det första man gör är att man lägger fram exakt vilka kläder som det äldsta barnet ska ha på sig. Man kontrollerar sedan att samtliga stolar i huset är i liggande position (för att inte den yngsta ska klättra upp på dem i strävan att taga sig själv av daga). Man tar på sig sina egna ytterkläder inklusive skor.
Därefter löper man på förhoppningsvis lätta fötter ikapp det yngsta barnet. Med hjälp av några enkla grepp ur handboken för brottning i den grekisk-romerska stilen börjar man sedan påklädning av henne. Hon har det bästa tålamodet av barnen och kan hantera en liten väntetid som uppstår när hon är först klar.
Samtidigt som man klär den yngsta försöker man aktivera den äldsta.
Normalt sett är detta helt omöjligt med endast verbala metoder.
Man gör ändå sin bästa imitation av Tackleberry från Polisskolan och håller tummarna.
När detta visar sig verkningslöst snokar man upp det äldsta barnet och tvingar honom att återvända till verkligheten från vad han nu håller på med. Dvs man slår av teven, ställer undan legobilen eller försnillar hans Bakugan. Därefter leds han handfast till de förutbestämda kläder han ska ta på sig.
Vid det här laget bör två av tre barn vara påklädda. Och nu kommer det viktigaste.
Nu och endast nu påbörjas påklädning av mellersta barnet.
Ifall man misslyckas med detta kommer han få en väntetid medan övriga gör sig klara. Detta kommer i så fall inte resultera i att huset läggs i sot och aska. Men nästintill.
Allt detta kan verka enkelt. Nästan överdrivet. Men skulle man t.ex. ha glömt att ta på sig själv ytterkläder eller skor när alla tre barnen är färdiga att gå ligger man risigt till. Likt en ostoppbar tidvattenvåg strömmar de då ut ur huset i besinningslös jakt på bilar att kasta sig under, onämnbara ting att stoppa i munnarna eller träd att ramla ner från. Själv kan man bara hjälplöst titta på medan man famlar efter sina Ecco.
Såhär förlöper alltså mina dagar.
En strävan efter det mest effektiva flödet.
