-Snygga täckbyxor, nu har ni inget tält
Äldsta pojken ska börja skolan nästa vecka. Eller åtminstone s.k. förskoleklass, vilket för mig är lika med lekis. Men för honom är det skola. Det är en stor grej. Alla vet att perioden man går i skolan är viktig för en person. Förstås är alla perioder i livet viktiga på sitt sätt. Men saker som händer under skoltiden verkar lagras mycket djupt i människors hjärnbark och de kan få stor betydelse.
När jag var hemma i Norrbotten i somras såg jag en del personer jag lärde känna på mellanstadiet. Märkligt nog hade de alla åldrats fenomenalt mycket. Till skillnad från mig. Jag såg en kille som nu var helt vithårig. För drygt 25 år sedan var han inte det. Då var han den ende jag kände till som brukade köpa porrtidningar i kvarterskiosken. Hans bästa kompis fick en gång panik när vi åkte slalom med skolan, tappade kontrollen över skidorna och kraschade mot en parkerad bil. Händelser som dessa kommer jag aldrig glömma. Det finns hur många som helst man skulle kunna räkna upp. Jag minns kommentarer och situationer. Även helt meningslösa händelser. Med all säkerhet har de bidragit till att forma min milt motbjudande personlighet. Även om det kanske inte ska överdrivas, så spelar skolgången ändå roll för vilket självförtroende man får i olika situationer. För en persons självkänsla. Upplevelser i skolan bidrar till att forma en persons identitet.
Så visst fasen är det en stor grej, det här med att börja skolan. Det lämnar djupa spår.
Sen kan jag inte undvika att tänka på vilka svårigheter pojken nu kommer ställas inför. Då menar jag inte svårigheter som att använda den s.k. liggande stolen vid räkning eller att substantiv är namn på ting (till exempel boll och ring). För evigheter sedan bloggade jag om några pojkar jag såg leka i en snöhög. En satt högst upp på högen och kastade en snöboll allt han orkade i ansiktet på en kille som såg ut att vara en del yngre och svagare. Bredvid de där två satt en pojke som inte riktigt visste vad han skulle göra. Såna där situationer kommer sonen garanterat att ställas i under skolgången. Han kommer tvingas välja sida. Yla med mobbaren i toppen av snöhögen eller stötta den svagare? Det är ingen enkel situation. Rentav kan han komma att befinna sig i en situation där han själv är den svage. Eller att han är den som mobbar eller retas.
Och när är det förresten ok att slåss? Är det någonsin ok att slåss? Måste man rentav slåss ibland på en skolgård? Vilka konsekvenser får de val man gör i de här situationerna?
Där snackar vi frågor som i svårighet överträffar den snårigaste tyska grammatiken.
Rubriken till den här texten är hämtad från en låttext. Den bör höras även om den inte är en av Mattias Alkbergs bästa. Gillar ändå texten som förstås handlar om mobbning. Så här börjar den: ”Snygga täckbyxor nu har ni inget tält, som du äter dör alla andra av svält. Kolla magen, hela handen sjunker in. Om du tjallar dödar vi lillbrorsan din.”
Tiden går. Nyss var pojken ny på dagis. Nu kommer han till en skola. Sådant som beskrivs i låttexten förekommer på alla skolor skulle jag tro. Det är kanske också en del av tidens gång. I ett liv måste man konfronteras med jävligheter och jävliga människor. Det är en del av att växa upp. De allra flesta klarar av det på ett åtminstone någorlunda sätt. Som förälder har man inte full kontroll över situationen. Det är stressande men förmodligen som det ska vara. Det går oftast bra. Jag försöker intala mig det.
Liggande stolen kan däremot verkligen förstöra en människa.
Och här är länken till låten Mattias Alkberg BD – Här Är Ditt Liv
