Halsfluss

Halsfluss skänker dig inte extra klipp i steget. Det gör dig inte raskare, muntrare eller generellt mer harmonisk. Insjuknade i tisdags. Lunchen jag åt i tisdags kändes som att gnaga småspik när det i själva verket var pizza.
Inget jättebra tecken.
Och det var ändå bara början.
Har nyss ätit min första riktigt normala måltid sedan i tisdags. Nu börjar det ordna upp sig på allvar.

Halsfluss är förstås inte hela världen, om vi nu ska sluta överdriva för ett kort tag. Det är t.ex. lätt avhjälpt med antibiotika. Lite märkligt dock att penicillin endast verkar finnas i tabletter stora som strutsägg. De glider inte problemfritt genom ett varigt svalg invaderat av streptokocker, det där tabletterna. Försökte förhandla mig till en kåvepeninmixtur på apoteket. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det krävdes 3 personer för att räkna om mitt recept till sin motsvarighet i flytande form. Sedan visade det sig att hela kalaset skulle gå på närmare 700:-...Så då valde jag strutsäggen (+smärta) för 92:-.

Inget ont som inte har något gott med sig, dock.
Ett besök på vågen efter dessa asketiska dagar är uppmuntrande om man i likhet med mig har smärre komplex för kalaskulan. Sedan har jag också haft möjlighet att gräva fram mina musiktidningar från början/mitten av 90-talet och grotta ner mig i dem.
Det är slående hur mycket jag minns ordagrant. Långa passager från reportage om rätt anonyma band (Shed Seven, Gene, Echobelly m.fl.) kommer jag ihåg ord för ord.
Märkligt.
Också märkligt att det gått 10-15 år sedan jag första gången läste de där tidningarna, men att jag själv uppfattar det som...tja...nyss. Skivorna som recenseras tillhör de som jag fortfarande spelar mest. Nostalgi på hög nivå, antar jag. Känns faktiskt skönt. På ett vis.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0