Heffaklumpar I Tanken

Pratade med en kille från Afghanistan idag.
Blev då påmind om ett av mina karaktärsdrag som jag verkligen ogillar.
Nämligen följande:
När jag pratar med människor som talar svenska med brytning och som dessutom har en annan hudfärg än jag själv, så blir jag mot min vilja lite extra spänd. Jag blir väldigt noga med att inte säga eller göra något som verkar fördomsfullt. Vill gärna framstå som öppen och fördomsfri. Lite extra o-rasistisk, kanske man kan säga. Det stör mig att hudfärg ska spela någon som helst roll när jag träffar andra människor.
Men dess värre gör det ju det.

Sedan började jag fundera över vilka andra tankeknutar jag dras med.  
Och som dessutom stör mig.
Kom direkt att tänka på att jag - fortfarande - dras med kreddpajastendenser.
Dvs. jag får verkligen bita mig i läppen för att inte leverera kommentarer i stil med:
"Äsch, det där bandet har inte gjort något riktigt bra sedan första singeln. Och bäst av allt var ju baksidan på första singeln. I stort sett har de bara kopierat tidiga Bowie rakt av på allt annat."
eller
"Jaha, du gillar Green Day, men har du hört Buzzcocks första EP?"
(När jag skrev ner förra meningen fick jag t.ex. göra en verklig ansträngning för att inte skriva ut att Buzzcocks första EP hette "Spiral Scratch". Och att Howard Devoto sjöng och att Howard Devoto sedan bildade Magazine, som hade hits som t.ex. Shot By Both Sides. Jag får dessutom anstränga mig lite till för att inte gå vidare och skriva att jag tycker Howard Devoto på vissa bilder är lite lik Steve Albini, producent för bl.a. Nirvana och PJ Harvey, samt musiker med grupper som Big Black och Rapeman. Jag fick också anstränga mig för att inte göra en jämförelse mellan Billy Joe i Green Day och Pete Shelley i Buzzcocks. För att inte tala om vilken frestelse det var att avrunda alltihop med att förklara att Robbie Willams är helt jävla värdelös. DET är att vara en kreddpajas.)

Igår kom jag på en annan "hang-up" som jag har. Nämligen att jag instinktivt misstror människor som använder uttrycket "incitament" oftare än en gång i halvtimmen. Lyssnade på några sådana människor igår och var inte speciellt imponerad.
Är dock osäker på ifall den sistnämnda tankeknuten verkligen är något dåligt.
Kanske är den rentav hälsosam?
Och i övrigt, förutom de ovan beskrivna små tanke-defekterna, så är jag en himla fin kille.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0