"Nära Historien"-Upplevelse
De sveper fram i flock.
Ögonen är vattniga.
Ur de halvöppna munnarna strömmar brölande läten som verkar bestå till 95 % av vokaler. Deras kroppsdelar rycker okontrollerat på grund av de enorma mängder hormon deras kroppar producerar. Under de korta stunder de inte utstöter råmanden fyller de sina talorgan med lössnus och föremål bestående av material med hög kalorihalt.
En del av dem använder till och med brylcreem.
Jo det är sant.
Sådana är de; Tonårsmonstren.
De väller in på min buss på den tredje hållplatsen efter jag själv klivit på. I kölvattnet följer några enstaka, fnittrande Tonårstjejer.
Den kanske största vinsten med min mp3-spelare är att jag kan filtrera bort samtal som det jag idag råkade avlyssna på min buss (Samtalet något förskönande återgivet här. Ett specifikt ord har bytts ut, vilket säkert framgår.):
-Ja fyfan vad jag är less på mitt könsorgan, fnittrade en Tonårstjej.
-Ahöhöhö, sa ett Tonårsmonster.
-Man skulle fantamej sy ihop det.
-Ahöhöhö.
-Eller sätta ett blixtlås.
-Ahöhöhö, jaaa och så skulle jag va´ där direkt med slipmaskin´på blixtlåse´! Brrrrrzzzzzzz! Brrrrzzzz!. AaaHHÖHÖHÖHÖHH!
Stunder som den ovan beskrivna får mig att tänka på vilken tur jag hade som ändå inte valde att bli lärare. Det ger mig också s.k. bad vibes.
För även om det känns avlägset så känner jag igen mig själv.
I någon mån.
Inte främst i brylcreemen. Men i det osäkra brölandet.
Det är en inte helt angenäm känsla av igenkännande.
"Aakollahärnärjagsparkarindenhärskåpdörren. Ahöhöhö"
Typ.
Än värre blir det sedan om man tänker sig sonen i samtal som det ovan beskrivna om sisådär 15 år.
Fy fan.
Hade idag för övrigt vad som kanske bara kan kallas en "Nära Historien"-upplevelse.
Jag pratade idag med en man som växte upp under 40-talet. I perioder bodde han hos en rik familj Sörmland. Till denna rika familj, som hette Von Rosen, kom ibland en tysk vän. En flygare. Han gjorde korta visiter även under pågående världskrig. Barnen kallade honom "Farbror Herman". De satt i hans knä, han rökte cigarr och pratade svenska och tyska om vartannat.
"Farbror Herman" visade sig sedan vara ingen mindre än Hermann Göring.
Chef för Luftwaffe.
En snabb koll på Wikipedia visar att Hermann Göring mycket riktigt har starka band med en familj Von Rosen som ägde Rockelsta slott i Sörmland. Göring var rentav svåger till Eric Von Rosen. En man vars personliga bomärke, redan på 20-talet, var...hakkorset!
Måste säga att jag drog lite efter andan när jag hörde på mannens historia. Det var som att historien, alltså den stora världshistorien, svepte tätt förbi.
