Thomas blogg

Idag är det Fettisdag.
Traditionellt sista dagen innan påskfastan inleds. Därför smäller man i sig bruna bönor med fläsk och avrundar med de högoktaniga gräddbullarna fyllda med mandelmassa. Själv har jag drämt i mig tre.
Numer förstås ingen fasta - bara frossa.
Världen går framåt.

Dagens, ja helt klart veckans kommentar fälldes idag av en man som snart fyller 80. Han var artig och timid. Hjälpte honom träna idag. Han skulle göra en övning i knästående. Jag frågade honom ifall det gick bra att stå på knä, tänkte att han trots allt närmar sig 80 bast och kanske inte kastar sig ner i knästående lätt som en plätt. Hans svar var klockrent och blixtsnabbt:
-Jag har inga problem att stå på knä. Jag har ju varit gift.

Jaha. Dags igen.
Minns när min kompis Olle krisade över att fylla 26 år. Idag fyllde jag det. Plus tio.
När Olle jämrade sig över att fylla 26 var jag 23. Och oförstående för hans klagan. Är det på sätt och vis fortfarande. Kan konstatera att förutom midjemåttet är typ allt i mitt liv idag bättre än vad det var då.
Inte så illa.
Fixar midjemåttet innan jag fyller 46.

Står i kö på apoteket.
Längst fram står en man. Han har helt tydligt ett uppdrag.
Helt tydligt ett uppdrag att köpa något till sin fru. Hans fru har noggrannt specificerat exakt vad han ska köpa. Det framgår också tydligt. En inte altför vågad gissning är att han tidigare gjort bort sig i liknande situationer, vilket senare lett till diskussioner enl. modellen: "du borde ju ha förstått...jamen du sa ju inte...men LITE måste du väl kunna räkna ut själv" etc etc. Hustrun har därigenom lärt sig: hon måste ange varenda detalj och inte utgå från att han nog kan räkna ut vad hon tänkt att han ska köpa.
Han som står längst fram i apotekskön idag kan dess värre inte leverera.
Han ger upp inför faktum.
Han ringer upp frun och räcker över telefonen till expediten. Kön växer. Samtalet drar ut på tiden. Det vrids och vänds på förpackningar. Man pratar med andra expediter. Minut läggs till minut. Den ena intrikata läkemedelsrelaterad detaljen efter den andra benas utan tvivel ut. Mannen börjar snegla över axeln. Jag tycker han ser orolig ut. Illa berörd.
Efter fem minuter avslutas telefonsamtalet.
-Jaha, säger expediten. Frugan vill inte ha något.
-Va?! närmast viskar mannen. Ska hon inte ha något? Inget alls?
-Nepp, förtydligar expediten.
Mannen lommar iväg. Förkrossad.
Jag tänker att jag just sett något som säger något om någonting.

Har nu faktiskt börjat på mitt projekt där jag ska försöka fantisera ihop en historia om en vårdcentral någonstans i norrland.
Det första problemet: behöver tänka ut ett namn på en doktor som ska vara lite som en svensk Dr House. Inte riktigt lika elak, men i gengäld totalt befriad från humor. Jag tänker något riktigt äktsvenskt efternamn, Svensson, Andersson e.dyl. Fattas dock förnamnet.
Idéer mottages tacksamt.

Någonting har verkligen hänt med den yngre generationen.
Kom hem från Uppsala idag. Skulle lägga storpojken. Han var oerhört bestämd över att vi skulle läsa Bamse. Så blev det. I ett avsnitt lurade Husmusen Katten Jansson att försöka gå ut till honom när han stod ute i ett vattendrag. Det fantastiska skämtet var att Husmusen stod på en stor sten under vattenytan, vilket fick Katten Jansson att ta sig vatten över huvudet i bokstavlig bemärkelse.
Följande konversation utspann sig därefter:
"Jo, du pappa. En så där stor sten kan väl ingen lyfta? Inte ens du?"
"Nej det kan jag inte. I och för sig är jag väldigt väldigt stark och kan lyfta hela vårat hus och sådär...
[Sonen nickar här instämmande på ett intelligent och trevligt sätt]
..men inte ens jag kan lyfta den stenen, avslutar jag. Den sitter ju fast i marken under vattnet. "
"Ja. Ingen människa kan lyfta den stenen, eller hur?"
"Ja", instämde jag.
"För att kunna lyfta den stenen måste man först gå in på Bamse-webben", fortsatte sedan sonen. "Så kan man gå in där och gräva bort all jorden. SEN kan man lyfta stenen."
"Eahhee....", avslutade jag.

Olle blir förresten allt bättre. Med lite tur skrivs han ut till ett sjukhus närmare hemmet till helgen. Och med ännu mer tur kommer han hem sådär måndag-tisdag nå´n gång.
Då blir det fest.

Varit hemma en vecka. Imorgon tillbaka till Akademiska Sjukhuset. Allt tyder på att Olle och hans mamma blir kvar där typ 10 dagar till. Någonstans lite drygt 3 veckor på sjukhus. Fy attan. Verkar bli en mindre operation på måndag. Håller alla befintliga tummar för att det inte ska behövas, så de får åka hem lite tidigare. Men. Que sera sera.

För övrigt. Håller lite halvhjärtat på att "marknadsföra" min bok. Skickat ut lite material till olika tidningar och bibliotek och sådär. Funderar på ett nytt bokprojekt. Upplägget ska vara som följer:
Vårdcentral någonstans i Norrland hotas av personalneddragningar. Den heliga budgeten är dessvärre inte i balans och man måste därför justera sina kostnader. Dvs. säga upp personal. Motåtgärder vidtas. Delar av personalen hittar "alternativa inkomstkällor" och med dessa alternativa inkomster mutar man en strategiskt placerad ekonom. Så att budgeten hux-flux befinner sig i balans. Allt går finfint. Tills ekonomen i fråga höjer sina krav. Kanske inte låter såå imponerande, men jag tror det kan bli kanon. Återkommer i frågan. Om 3-4 år. Typ.

4? Sa jag 4? HAHA! Nu har min försäljning med 50%! Till 6.
Jag har sålt 6 exemplar av min bok.
Och då hör det inte hit att de två senaste såldes till en kompis till en förtjänst av exakt 0 kronor per ex.
Sådeså.

Nu har jag sålt fyra (4) exemplar av min bok. Julhandeln klirrar in sköna cash på mitt konto, ja faktiskt hela 20 kr såhär långt! Betyder detta att jag nu är en författare?
Eller?

Jag kan inte riktigt släppa det här.
8 miljarder, så mycket har SSAB gått i vinst. Bara i år. Jag fick slå upp på wikipedia för att ta reda på exakt hur många nollor man ska skriva ut då man skriver en miljard med siffror. Det är väldigt många nollor.
Företaget har 10 000 anställda i Sverige, vilket innebär att vinsten per person är 800 000.
Låter bra? Så inte!
Det är rentav så illa att man måste varsla 1300 pers. På stubben. Bisarrt.
God jul och lycka till, grabbar och tjejer som jobbar åt SSAB!

Plannja ska sedan i princip lägga ner i Luleå och flytta till Småland av anledningar som väldigt få personer verkar förstå. Jag tänker inte analysera Plannjas företagsstruktur, men Plannja är ju förih-vete synonymt med Norrbotten! Det vore snudd på lika bisarrt att flytta Astrid Lindgrens värld till Hertsön. Eller Ulvöns surströmmingsproduktion till öfre Östermalm. Fjällbrynt flyttas till Botzwana och Gränna dräneras på jobb inom polkagristillverkning. Dessa flyttas till Neistenkangas.

Extra spyfärdig blir jag av någon anledning när jag ser hur börsnoteringarna för de här krisdrabbade (?) företagen omedelbart tar ett skutt uppåt som ett direkt resultat av att drygt tusen personer kastas ut i arbetslöshet på en stendöd arbetsmarkna.

Jaha. 1300 varslade på SSAB, över 300 av dessa i Luleå. Alla jäkla företag varslar. Plannja lägger ner i Luleå och flyttar verksamheten till...Småland?
Varför?
Jo, på grund av att man förväntar sig att de företag man vill leverera till kommer gå på lågvarv nästa år. Därför går man på lågvarv själva. Och därför går nästa företag på lågvarv. Och därnästa. Et cetera.
Det är hysteri. Det är massuggstion.
Det påminner om internetsiten Föräldraliv.
Hustrun brukar läsa där. Olika frågor dryftas på diskussionsforumet. Utan att säga för mycket kanske man kan säga att små problem där kan ha en pyttans gnuttans tendens att överdrivas. Spädbarnets hosta är cystisk fibros. Nästäppa är dödligt RS-virus. Drägling är ett pålitligt tecken på neurologisk sjukdom. Barncancer är lika frekvent som influensa. Jag överdriver förstås (lite) men jag ser framför mig hur välvilliga och oroliga mammor hetsar upp sig runt om i landet när de sitter framför sin bildskärm och därefter stegar in hos sin distriktsläkare och i s.k. affekterat tonläge begär lungröntgen på sin förkylda tvååring. Bara utifall att.
Lite grann så känns det nu när man läser om alla varsel. Det är som att våra allra rikaste företagsmyspysare tänker för sig själva att: "alla andra varslar, hm...bäst vi också gör det! Utifall att."
Sorgligt.

Läser i husorganet om en knivig och obehaglig händelse. Tankeväckande, på många sätt.
En lärare på högstadieskolan har fällts för att ha tafsat på två fjortisar.
Exakt vad som hänt är oklart utifrån tidningsartikeln. Men läraren ska ha tagit en av flickorna på magen och fört sin hand upp mot hennes bröst. Vittnesuppgifter, förutom från tjejerna som det tafsats på verkar det vara klent med. Ord står mot ord och tingsrätten har valt att tro på flickorna.
Får många funderingar av detta. Dels känns det märkligt att läraren fälls enbart på vittnesuppgifter från två personer som nu båda får 10 000 kronor i skadestånd. Skedde inte detta i ett fullt klassrum? Har verkligen ingen annan sett något? Konstigt. Men åandrasidan: hur kan en situation uppstå där läraren överhuvudtaget har fysisk kontakt med sina elever? Kan inte minnas att det någonsin hände under högstadiet. Dessutom är tafsande av lärare ett ovanligt otrevligt brott. Snacka om att utnyttja en maktställning. Och dessutom skönt att flickornas uppgifter blir tagna på allvar.
Fast åandrasidan skulle anklagelser om tafsning vara en perfekt metod att sätta dit en lärare man inte gillar. Och ingen ska påstå att fjortonåringar inte är kapabla till sånt. Speciellt inte om man får 10 000 för besväret.
Ingen förutom de tre huvudpersonerna vet nog vad som egentligen hänt. Läraren är nu hursomhelst fälld, hans identitet är avslöjad i Tidningen Ångermanland. Hans karriär som fritidspolitiker och lärare är därmed körd. Hans barn kan se fram emot en framtid som mobboffer och hans fru kommer få skämmas när hon visar sig på samhället resten av livet.
I artikeln bredvid berättar TÅ om en kvinna som fällts för ofredande och hemfridsbrott. Hon tog sig in hos en man och tafsade på honom. Hennes identitet förblir okänd. Till skillnad från lärarens. Som dömts mot sitt nekande och som väntar på prövning i högre instans.
Kanske gjorde TÅ rätt, kanske inte.

Ja.
Lite så har det känts de senaste dagarna. Inte bara för att mitt immunförsvar nästan utrotat det elaka virus som drabbat mig. Utan för att det på ett sätt känns som jag börjar vakna upp ur en dimma jag inträdde i när min semester tog slut.
Och Yngstpojken föddes.
Sedan tidigare hade vi ju han som i min blogg benämnts som "Sonen". Nu har vi en till son. Så nu finns Storpojken och Yngstpojken. Vackert så.

Igår kunde jag utan problem läsa 2 kapitel (!) ostörd (!!) innan jag somnade och hade en kanonbra natt. Har inte hänt sedan början av september. La ner tegelstenen om svensk historia runt Karl XI. Var inte stor mening att läsa 2 sidor i veckan på en bok med runt 1000 sidor. Har istället växlat över till Bokhandlaren Som Slutade Bada. Verkar lovande.
Har dessutom gjort finjusteringar på mitt eget segdragna bokprojekt. Kommer strax ges ut via vulkan.se om jag bara får till layouten exakt som jag vill. Har tagit lång tid. Minns hur jag skrev första kapitlet för hand på Arlanda för säkert 4 år sedan. Men ska bli kul att få hålla eländet i handen som en riktig bok.

Kanske man kan säga att detta med barnfödsel sätter saker lite i perspektiv. Jag får lite annan vinkling på tillvaron.
Det är bra. Lättare att se och uppskatta de bra saker som finns i mitt liv. Min familj, framförallt.
Så. Nu är det dags att logga ut. Klockan är 21.42. Skulle uppskatta att mina tjänster som sövare och underhållare av Yngstpojken kommer bli akuta senast om 6 timmar. Tänkte hinna med lite "Piraten" innan dess.
Over and out för idag.

Från bagarstugan ser man ut över älven
Till saften smörbullar och anisbröd
En koja vid hebre
Smultron under vinbärsbusken
Spöken på vinden

Jag tycker det är roligt. Vi kör influensavaccinationer på jobbet.
Började igår. Ska hålla på någon vecka.
Inte desto mindre är kön utanför receptionen lång, utan överdrift bortåt 20 meter, innan vi börjar. Folk började samlas 90 minuter före vi öppnade.
Som det vore en rockkonsert.
Och när jag skriver att "folk" börjar samlas menar jag givetvis äldre folk. Pensionärer.
De, kanske man kan säga, äger. Eller kanske: rockar.

Låt om detta:

Läser Alf Henrikssons tegelsten om sveriges historia.
Verkligen rolig läsning, även om det inte går med blixtens fart. En två veckor gammal baby i huset ger effekter på många plan, bl.a. att läshastigheten i lästa sidor/dag minskar. Drastiskt.
Hursomhelst.
Nu har jag ändå tagit mig till mitten av 1600-talet och Gustav II Adolf har dött.
Som de flesta vet dog han på ett slagfält. Men om han inte gjort det hade nog en hjärtinfarkt inte varit långt borta. Hans meny var nämligen inte av denna världen.
Nedan följer Gustav II Adolphus middag, den 12/2, 1623. Det är ingen lek. Han lastar in kött med korta avbrott för att ta sig några oliver:
Oxstek, fårstek, stekt järpe, hare, höns och orre.
Oliver, kaprissoppa, slånbär tillagade med vin. 
Ärter och fläsk. Höns med buljong. Oxkött med soppa. Surt oxkött. Vitt oxkött. Fårkött med russin. Fårkött med rosmarin. Gåskött med saffran. Hare med stekt fläsk. Svart älgkött.
Oliver.
Färsk gädda med fläsk. Färsk gädda med salt spad. Bergfisk med smör. Salt lax. Ostron med smör.
Orrtuppspastej. Fårköttspastej.
Sockertårta. Stenkakor.

Burp!

Ring Anna Skipper.
Ring Blossom.

På förekommen anledning (eg. de kommentarer jag fick igår) tänkte jag reda ut några populära missuppfattningar som grasserar i dagens Sverige:

* Filip och Fredrik är faktiskt inte roliga.
* Poker är inte en sport, även ifall det skrivs om svamlet i Sportbladet.
* Idol! är inte ett roligt underhållningsprogram som hittar blivande världsstjärnor.
* Även om man spelar forward i ett italienskt fotbollslag framstår man som en idiot om man uttrycker sig som en idiot.
* Det är inte en mänsklig rättighet att kunna ladda ner upphovsrättsskyddad musik och film gratis.
* Måns Möller är verkligen inte rolig.
* Trötthet är faktiskt oftast inte ett tecken på att du lider av en obotlig, dödlig sjukdom. Även ifall det står så i kvällstidningarna.
* Alex Shulman är  rentut tråkig.
* Det är inte en världsnyhet ifall Britney Spears har ojämn avföring. Även ifall det kan verka som det då man läser kvällstidningarna.
* Viktoria Silvstedt är inte snygg.

Så där.