Manlig/Kvinnligt, Del 132453
Står i kö på apoteket.
Längst fram står en man. Han har helt tydligt ett uppdrag.
Helt tydligt ett uppdrag att köpa något till sin fru. Hans fru har noggrannt specificerat exakt vad han ska köpa. Det framgår också tydligt. En inte altför vågad gissning är att han tidigare gjort bort sig i liknande situationer, vilket senare lett till diskussioner enl. modellen: "du borde ju ha förstått...jamen du sa ju inte...men LITE måste du väl kunna räkna ut själv" etc etc. Hustrun har därigenom lärt sig: hon måste ange varenda detalj och inte utgå från att han nog kan räkna ut vad hon tänkt att han ska köpa.
Han som står längst fram i apotekskön idag kan dess värre inte leverera.
Han ger upp inför faktum.
Han ringer upp frun och räcker över telefonen till expediten. Kön växer. Samtalet drar ut på tiden. Det vrids och vänds på förpackningar. Man pratar med andra expediter. Minut läggs till minut. Den ena intrikata läkemedelsrelaterad detaljen efter den andra benas utan tvivel ut. Mannen börjar snegla över axeln. Jag tycker han ser orolig ut. Illa berörd.
Efter fem minuter avslutas telefonsamtalet.
-Jaha, säger expediten. Frugan vill inte ha något.
-Va?! närmast viskar mannen. Ska hon inte ha något? Inget alls?
-Nepp, förtydligar expediten.
Mannen lommar iväg. Förkrossad.
Jag tänker att jag just sett något som säger något om någonting.
Längst fram står en man. Han har helt tydligt ett uppdrag.
Helt tydligt ett uppdrag att köpa något till sin fru. Hans fru har noggrannt specificerat exakt vad han ska köpa. Det framgår också tydligt. En inte altför vågad gissning är att han tidigare gjort bort sig i liknande situationer, vilket senare lett till diskussioner enl. modellen: "du borde ju ha förstått...jamen du sa ju inte...men LITE måste du väl kunna räkna ut själv" etc etc. Hustrun har därigenom lärt sig: hon måste ange varenda detalj och inte utgå från att han nog kan räkna ut vad hon tänkt att han ska köpa.
Han som står längst fram i apotekskön idag kan dess värre inte leverera.
Han ger upp inför faktum.
Han ringer upp frun och räcker över telefonen till expediten. Kön växer. Samtalet drar ut på tiden. Det vrids och vänds på förpackningar. Man pratar med andra expediter. Minut läggs till minut. Den ena intrikata läkemedelsrelaterad detaljen efter den andra benas utan tvivel ut. Mannen börjar snegla över axeln. Jag tycker han ser orolig ut. Illa berörd.
Efter fem minuter avslutas telefonsamtalet.
-Jaha, säger expediten. Frugan vill inte ha något.
-Va?! närmast viskar mannen. Ska hon inte ha något? Inget alls?
-Nepp, förtydligar expediten.
Mannen lommar iväg. Förkrossad.
Jag tänker att jag just sett något som säger något om någonting.
Kommentarer
Trackback
