Ett Samtal Tar En Besvärande Vändning För Mesiga Svenskar
Trots gårdagens insikter i egna tillkortakommanden...
Vi satt idag några stycken relativa främlingar och småpratade om ditt och datt. En av de närvarande kommer från Libanon och jag frågade lite om Ramadan.
Samtalet gick först fint. Jag kände mig inte alls speciellt spänd, som jag annars lätt blir i liknande situationer.
Sedan glider samtalet in på olika "tråkigheter" man kan råka ut för i Libanon.
Och den libanesiska kvinnan som deltog i samtalet beskrev hur okända män kommit hem till hennes hus, knackat på dörren, klivit in och avrättat hennes bror framför ögonen på henne och hennes mor.
En tystnad som bara kan kallas "besvärad" spred sig bland oss svennar.
Libanesiskan visade sedan sina splitterskador och berättade om hur en av hennes systerdöttrar dödats i en raraketattack. Och hur en annan systerdotter tappade ett ben i en annan raktetattack.
Om jag inte var spänd tidigare så blev jag.
Och strax därefter började en av de (svenska) kvinnorna prata om sina inkontinensproblem...
Det förbättrade inte läget. Det gjorde mig inte mer avspänd.
Men... det kunde varit värre. Eller... kanske inte.
