Odyssé I Ångermanland 2
(scrolla ner för del 1!)
När jag öppnade ögonen igen befann jag mig i en industriort.
Centrala nervsystemet tickade igång, dopaminkranarna i hjärnan vreds på till full fräs.
Är man en gång uppväxt på en industriort känner man genast igen atmosfären. Aromen från koksverket i Luleå kräver möjligen viss tillvänjning för att riktigt uppskatta. Det är litegrann som att lära sig dricka kaffe, äta oliver eller att lyssna på Bob Dylans sångröst: det kan finnas en spärr man måste övervinna.
Doften från Väjafabriken sveper in mig i en trygg, hemtrevlig kokong.
Jag glider sakta över Sandöbron och lamslås av vyn som breder ut sig framför mig. Det är bedövande vackert. Inte som Norrbotten förstås, men vad är väl det? Tänker att här är så fint att man tammefanken kunde bo här. Inser sedan att jag ju faktiskt bor just i den här kommunen sedan flera år och jag blundar av välbehag.
När jag tittar igen befinner jag mig invid en man som knäböjer på en grönvitröd matta.
Framför honom hänger ett fotografi av Peter Forsberg. Mannen vänder ansiktet mot skyarna. Ur hans strupe kommer ett gutturalt läte. Diffust urskiljer jag vad han säger:
”Do-mar-jä-vel, do-mar-jä-vel, do-mar-jä-vel”.
Han vänder ansiktet ner mot mattan.
Hela proceduren upprepas sedan två gånger till.
Jag inser att jag nu befinner mig i Örnsköldsvik.
Jag noterar att mattan är placerad så mannen knäböjer vänd mot Domsjö.
Mannen avslutar sin ceremoni med att göra tecknet hockeydomarna visar för interference och lägga in en snus.
Jag beslutar mig för att försöka lära känna honom lite närmare. Eftersom han helt uppenbart är väldigt intresserad av idrott tycker jag det vore intressant att utvidga min bild av honom. Jag undrar vad han tycker om internationell politik. Jag frågar honom vad han anser om upproren i arabvärlden.
Hans ögon smalnar till springor.
- Jag ska berätta vad jag tycker, väser han. Det är DOMARNAS fel.
- Domarna?
-Ja. Wolmer Edkvist, Patrik Sjöberg, Börje Johansson [han spottar hastigt tre gånger över sin axel efter att ha sagt det sista namnet]...hela det där jävla gänget. De är mänsklighetens fiender. Litegrann är Fredrik Andersson också det. Iallafall är han det när Modo inte vinner.
-Ja Modo är allt er stolthet här i Övik?
-Stolthet och stolthet....Vi vet att vi är bäst så länge vi tillåts vara det. Men vi motarbetas hela tiden. Dels finns en konspiration som omfattar hela domarkåren. Jag brukar inte klaga på domarna men alla vet att det gäller speciella regler just för Modo. Om du undrat varför Modo inte vinner SM varje år så är det därför. Och som om det inte räcker med det motverkas laget av ledningen. En gång fick laget rentav order från klubbledningen att lägga sig. Borta mot Brynäs i SM finalen där Sedinarna var så bra. Alla vet att det var så. Dom fick läggorder, annars hade dom givetvis aldrig förlorat där.
Drömmen börjar nu tangera verkligheten på ett mycket förvirrande sätt.
Exakt den här konversationen har jag hört förut. I verkligheten.
Framför mig ligger E4 öppen. Den leder norrut mot det avlägsna Kaanans land.
Jag går in på Max och beställer ett skrovmål.
