Takida Mongoloida?
Takida är inte mitt favoritband. Det lilla jag hört av dem har rentav varit förfärligt. Det är jag inte ensam om att tycka.
De verkar ha fått någon sorts status av att vara Sveriges minst kreddiga band alla kategorier. Detta att döma av hur det brukar se ut på nätet.
Att kritisera dem är helt riskfritt. Snudd på fegt.
Givetvis menar jag inte att en kritiker ska beskriva något som vederbörande inte gillar som något fantastiskt. Men en aning trött blir jag när recensenter tävlar om att hitta på det lustigaste invektivet för att beskriva Takida. Det är faktiskt inte särskilt fränt att dra paralleller mellan Takidas musik och människor med Downs syndrom. Det tyder mer på en ofantlig brist på känsla för metaforer. Dessutom får jag en mobbkänsla. Högstadiekänsla. Vem kan kalla nollan för den taskigaste grejen? Sånt är bland det värsta jag vet.
