Läst: Fågeln Som Vrider Upp Världen av Haruki Murakami
Vad: Toro Okadas katt försvinner. Inte långt därefter försvinner även hans hustru. Det är så det börjar. Sedan bär det iväg i en alltmer invecklad och drömlik historia.
Jag tyckte: Jag gillar det här jättemycket. Det är en ganska lång bok, men den är också totalt proppad med ideér. Första knappa två tredjedelarna är ganska kronologiskt berättat. Efter en märklig simtur i kommunala simhallen byter berättelsen karaktär en aning. Vatten är för övrigt ett återkommande tema i boken. Det finns ett par andra teman och figurer som återkommer genom hela boken. För mig handlar boken en hel del om identitet. Kanske man kan säga ur ett aningen freudianskt perspektiv? Det är iallafall så jag läser den. Toro Okadas förkärlek för att klättra ner i brunnar förefaller för mig som ett sätt att komma i kontakt med det undermedvetna. Kan inte säga att jag riktigt begriper all symbolik som verkar finnas i boken. Men det stör mig ändå inte så mycket. Bidrar till helhetsintrycket på ett positivt sätt tycker jag faktiskt.
Betyg: 4
Jag tyckte: Jag gillar det här jättemycket. Det är en ganska lång bok, men den är också totalt proppad med ideér. Första knappa två tredjedelarna är ganska kronologiskt berättat. Efter en märklig simtur i kommunala simhallen byter berättelsen karaktär en aning. Vatten är för övrigt ett återkommande tema i boken. Det finns ett par andra teman och figurer som återkommer genom hela boken. För mig handlar boken en hel del om identitet. Kanske man kan säga ur ett aningen freudianskt perspektiv? Det är iallafall så jag läser den. Toro Okadas förkärlek för att klättra ner i brunnar förefaller för mig som ett sätt att komma i kontakt med det undermedvetna. Kan inte säga att jag riktigt begriper all symbolik som verkar finnas i boken. Men det stör mig ändå inte så mycket. Bidrar till helhetsintrycket på ett positivt sätt tycker jag faktiskt.
Betyg: 4
Kommentarer
Trackback
