Läst: Kennedys Hjärna av Henning Mankell

Vad: Arkeologen Louise Cantor hittar sin son död. Självmord säger polisen, men så inte mamma Cantor som drar igång en egen utredning av vad sonen egentligen pysslat med. Bland annat har han intresserat sig för John F Kennedys försvunna (?) hjärna. Till slut blir det dock en spänningsroman där en stor del av handlingen utspelas i Afrika och där AIDS har en central betydelse.
Jag tyckte: Det börjar bra och håller nästan hela vägen. Kanske man kan säga att det är en deckare med många olika spår, bottnar och uppslag, samt dessutom flera intressanta figurer figurerar. Men - och det är ett stort men - slutet tycker jag är katastrofalt. Det är som att Henning Mankell inte förmått att knyta ihop alla de ledtrådar han spritt omkring sig under de föregående dryga 300 sidorna och istället bara lägger av. Jag minns att jag själv avslutade en uppsats på högstadiet på ett liknande sätt. Min lärarinna var inte road. Det är inte heller jag här. Hade Dennis Lehane fått skriva ett patenterat Lehane-slut på den här storyn hade vi snackat om snudd på en femma. Nu blir det istället
Betyg: 3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0