Alienation
Alienation, enligt mitt lexikon, lika med "känsla av främlingsskap" eller "utanförsskap".
Det brukar i vardagligt tal användas för att beskriva situationen för människor som kanske flyttat till ett nytt land eller är arbetslösa. Jag skulle vilja använda det för att beskriva hur det känns att gå på öppna förskolan. Exakt samma visa upprepas med yngre barnet som med äldre. Jag går på "öppnis" och är vilse i pannkakan.
När vi går på öppnings förändras genast antalet föräldrar som innehar Y-kromosomer från noll till ett. Möjligen kan en farfar eller morfar sitta och trycka i ett hörn. Men annars är jag on my own. Och det borde inte ställa till några problem. Jag tycker jag kan kallprata med vem som helst. Jag får mycket träning på detta i mitt arbete. Jag jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats och det är lätt att hitta saker att prata om med de flesta i personalen. Men Öppnis gör verkar göra något med kvinnors psyken. Alla samtalsämnen som inte rör barn eller möjligen hus och hem undviks strikt. Och snackas det hus och hem är inredning, virkning, gardiner och liknande. Men det mesta rör barn. Och då främst inte vad barnen gör eller vad man gjort med barnen. Utan vilka kläder, leksaker etc som barnen har. Jag har inget alls att tillföra till den diskussionen.
Naturligtvis hårddrar jag i det ovanstående Överdriver lite, rentav. Men det är ändå märkligt.
