Del Tre: Save A Prayer, Duran Duran
Duran Duran - Save A Prayer
Ja. Vaddå? Jag gillar den här låten. Ett guilty pleasure, kanhända. Jag tyckte Duran Duran var häftiga åtminstone till 1985. När jag var 12. Vilket väl var ungefär när jag tyckte den här låten var bra. Såhär i efterhand inser jag bättre vad den handlar om: some people call it a one night stand, but we can call it paradise. Sånt låg utanför min begreppssfär på mellanstadiet.
Texten är karaktäristiskt kass. När jag youtubar låten hittar jag live-versioner där sångaren Simon LeBon har enorma problem att hålla ton. Nick Rhodes, synth-killen, hade tydligen sifferlappar klistrade på tangenterna för att veta när han skulle trycka ner vilken. Man kan utan att överdriva slå fast att de inte var klassiskt skolade musiker. Vilket nog enbart bidrog till att göra låtar som denna bättre.
När det kommer till låtar om one night stands gillar jag även One Night Love Affair med Bryan Adams.
Ja? Vaddå? Bryan Adams sa jag. Bryan Adams. Har du problem med det? Va? Va!?
