Väntans Tider
Inget är som väntans tider, sägs det. Så sant. Familjens andra barn var beräknat att födas igår, men har ännu inte behagat komma ut. De flesta vet förstås att det inte är exakt datummärkning på denna typ av leveranser. Men ändå. Dessa väntans tider är som inga andra, vilket alla blivande föräldrar vet.
Är ganska stor skillnad mellan känslan såhär före barn 2 jämfört med hur det kändes inför barn 1. Första gången var det mer mer osäkerhet. Kanske mer spänd förväntan på ett sätt, man visste ju då inte alls vad som väntade.
Nu är det mer en längtan. Efter att få träffa någon som det känns som jag väntat 35 år på att träffa.
Läser i Tidningen om att man nu ska ta krafttag mot missbruket här i Kramfors. Bra! Inte en dag för sent. Kramfors har utsetts till landets barnvänligaste kommun, vilket i mångt och mycket stämmer och det spelade roll för att vi flyttade hit.
Dock måste Kramfors vara en av de orter i landet som har flest missbrukare per capita. Det känns faktiskt...sådär ur perspektivet att man ska uppfostra barn här. Det (talrika) gamla gardet av blandmissbrukare verkar utökas sakta men säkert. Många är unga. Men nu ska Kommunen alltså sätta ner foten, bland annat på grund av omfattande problem med rattfylleri.
Hur ska man göra det?
Genom en informationskampanj...
Tack för kaffet.
Verkar ju troligt att barn som har arbetslösa föräldrar och som gärna tillbringar sina eftermiddagar med att röka hasch kommer räddas från ett eventuellt framtida missbruk genom att få höra hur jätte-jättedumt det är med knark. Varför inte börja med att åtgärda det befintliga problemet?
Är ganska stor skillnad mellan känslan såhär före barn 2 jämfört med hur det kändes inför barn 1. Första gången var det mer mer osäkerhet. Kanske mer spänd förväntan på ett sätt, man visste ju då inte alls vad som väntade.
Nu är det mer en längtan. Efter att få träffa någon som det känns som jag väntat 35 år på att träffa.
Läser i Tidningen om att man nu ska ta krafttag mot missbruket här i Kramfors. Bra! Inte en dag för sent. Kramfors har utsetts till landets barnvänligaste kommun, vilket i mångt och mycket stämmer och det spelade roll för att vi flyttade hit.
Dock måste Kramfors vara en av de orter i landet som har flest missbrukare per capita. Det känns faktiskt...sådär ur perspektivet att man ska uppfostra barn här. Det (talrika) gamla gardet av blandmissbrukare verkar utökas sakta men säkert. Många är unga. Men nu ska Kommunen alltså sätta ner foten, bland annat på grund av omfattande problem med rattfylleri.
Hur ska man göra det?
Genom en informationskampanj...
Tack för kaffet.
Verkar ju troligt att barn som har arbetslösa föräldrar och som gärna tillbringar sina eftermiddagar med att röka hasch kommer räddas från ett eventuellt framtida missbruk genom att få höra hur jätte-jättedumt det är med knark. Varför inte börja med att åtgärda det befintliga problemet?
Kommentarer
Trackback
