Lärdom, Igen
Sonen får en del besök av kompisar numera. Som t.ex. igår.
Det ringde på dörren och där stod en annan treåring som var sugen på att leka. Det var däremot inte sonen. Så han sa helt enkelt:
"Nej, jag vill inte leka med dig nu."
Själv satt jag vid datorn och hajade till.
Så skulle jag aldrig säga själv.
Istället skulle man ju trassla in sig i bortförklaringar om det ena eller det andra:
"Nej förstår du, jag kan inte kolla på fotboll ikväll för jag eeeeh...eeeehh...måste tvätta"
"Nej jag kan inte gå på jazzkonsert eftersom jag eeeeh...måste klippa gräset."
Så skulle jag sagt. Även ifall det verkliga skälet var att jag inte ville kolla på fotboll eller gå på jazzkonsert.
Sonen mycket ärligare och modigare. Än så länge.
"Nej, jag vill inte" - mitt pinsamhetscentrum skakades.
Hur gick det då? För sonen?
Jo. I slutändan lekte de iallafall!
