Standing By The Escalator With Your Leatherjacket On
MSN-ade med min gode vän i Tullinge. Helgen närmar sig snabbt och då är det dags för ett antal norrbottningar i exil, dvs. jag och mina vänner, att återförenas för några dagar. I Kramfors. Jag är fortfarande lite chockad över att de andra gick med på att komma hit. Men kul ska det bli, hursomhaver.
Tullinge-Per gnetar på. Är med i ett nytt band och sådär. Spelar in låtar. Lägger ut på myspace. Verkar roligt.
Vi pratade lite om våra egna alster och det slog mig att de första låtarna vi spelade gjorde jag 1991. Det är snart 18 år sedan.
Tanken svindlar.
18 goddamn år.
Jag var typ 18 när jag skrev de där låtarna, insåg jag och det kändes overkligt.
Tvingade ikväll mig själv att läsa några texter från början av 90-talet. Det är inte lätt att göra det helt oberörd. Mest blir det lite rodnade kinder. Men det finns en del tendenser till något som skulle ha kunnat bli bra.
Alla texter är naturligtvis på engelska. Svenska hade varit för pinsamt. Flertalet låtar tillkom när jag försökte lista ut hur jag skulle spela andras låtar Om någon av dessa mina alster någonsin ser dagens ljus kommer Evan Dando från The Lemonheads ha en del att säga mig. Eller åtm hans advokater. Och de kommer helt klart ha en poäng. Den låt jag själv är mest nöjd med från de åren är i stort sett ett misslyckat försök att ta ut början på Rudderless av Lemonheads kombinerat med ett försök att skriva en text om en helt okänd person jag såg vid rulltrappan på gamla Domus i Luleå.
Det vore roligt att ha ett band igen. Ska försöka lobba in den idén i helgen.
Tullinge-Per gnetar på. Är med i ett nytt band och sådär. Spelar in låtar. Lägger ut på myspace. Verkar roligt.
Vi pratade lite om våra egna alster och det slog mig att de första låtarna vi spelade gjorde jag 1991. Det är snart 18 år sedan.
Tanken svindlar.
18 goddamn år.
Jag var typ 18 när jag skrev de där låtarna, insåg jag och det kändes overkligt.
Tvingade ikväll mig själv att läsa några texter från början av 90-talet. Det är inte lätt att göra det helt oberörd. Mest blir det lite rodnade kinder. Men det finns en del tendenser till något som skulle ha kunnat bli bra.
Alla texter är naturligtvis på engelska. Svenska hade varit för pinsamt. Flertalet låtar tillkom när jag försökte lista ut hur jag skulle spela andras låtar Om någon av dessa mina alster någonsin ser dagens ljus kommer Evan Dando från The Lemonheads ha en del att säga mig. Eller åtm hans advokater. Och de kommer helt klart ha en poäng. Den låt jag själv är mest nöjd med från de åren är i stort sett ett misslyckat försök att ta ut början på Rudderless av Lemonheads kombinerat med ett försök att skriva en text om en helt okänd person jag såg vid rulltrappan på gamla Domus i Luleå.
Det vore roligt att ha ett band igen. Ska försöka lobba in den idén i helgen.
Kommentarer
Trackback
