Gästskribent
Ja hej, Olle här. Det vill säga Thomas yngste pojk. Har fått äran att bli den förste gästskribenten här. Fick ta över tangentbordet. Pappa gick iväg någonstans. Han bar på en snara och mumlade något om att "nu får det f-n räcka". Jag vet inte vad han menade med det. Möjligen var det något om min sömn. Mina föräldrar pratar en hel del om just det.
Min sömn.
Mamma har många olika teorier om varför jag sover så oroligt och så lite. Pappa å sin sida säger att det bara beror på att jag är tjorvig. Helt enkelt. Båda har fel. Jag vill helt enkelt inte sova. Och då blir det så.
Inte så att jag inte är trött. Det blir jag. Fast det är lite som hur de vuxna tänker när de vill gå ner i vikt; självklart är de sugna att tappa några kilon precis som jag ibland blir sugen att sova. Men bara för att de vill minska sin vikt är de uppenbarligen inte beredda att äta mindre. Och jag tänker tamigfan inte sova bara för att jag är trött!
Roligast är det under senare delen av natten. Då är mamma och pappa så lättretade. Mamma påminner i de lägena inte så lite om den där gröna seriefiguren storebror pratar om ibland, Hulken tror jag han heter. Pappa är kanske mer lik en hålögd Basil Fawlty. Stor underhållning.
Stor underhållning är även deras försök att söva mig. Pappa försökte ikväll med att spela Leonard Cohen för mig. HAHAHA! Tror han att jag är en klimakterietant? Igår lyckades han söva mig när han spelade Teenage Fanclub. Tror han drabbades av storhetsvansinne när det gick hem och därav dagens löjliga försök. Jag låtsades somna och satte sedan igång att vråla när mamma släckte läslampan. Plättlätt.
Mitt största trumfkort är annars nappen.
Utan napp i munen kan jag hålla mig vaken hur länge som helst. Ergo: ifall jag håller på att somna spottar jag ut nappen. Helst på golvet. Då är det lugnt igen och jag kan utan problem gnöla vidare. Skulle det knipa kan jag alltid lägga en pizza på min pyjamas. Då får jag energi för att orka minst 15 minuter lattjolajbans till.
De bästa gångerna är då pappa försöker söva mig, men jag trotsar hans försök och orkar inte bara hålla mig vaken utan även skrika i 10 minuter. Då blir mamma så där festligt grön i ansiktet. Kanske frågar hon vad pappa egentligen sysslar med. Då blir pappa också rolig, fast mer röd i ansiktet än grön. Och då blir mamma ännu grönare. Har jag riktig tur träder i det läget storebror in i bilden och säger "mammamammamammammamamma".
Inte mycket slår den situationen. Faktiskt.
Min sömn.
Mamma har många olika teorier om varför jag sover så oroligt och så lite. Pappa å sin sida säger att det bara beror på att jag är tjorvig. Helt enkelt. Båda har fel. Jag vill helt enkelt inte sova. Och då blir det så.
Inte så att jag inte är trött. Det blir jag. Fast det är lite som hur de vuxna tänker när de vill gå ner i vikt; självklart är de sugna att tappa några kilon precis som jag ibland blir sugen att sova. Men bara för att de vill minska sin vikt är de uppenbarligen inte beredda att äta mindre. Och jag tänker tamigfan inte sova bara för att jag är trött!
Roligast är det under senare delen av natten. Då är mamma och pappa så lättretade. Mamma påminner i de lägena inte så lite om den där gröna seriefiguren storebror pratar om ibland, Hulken tror jag han heter. Pappa är kanske mer lik en hålögd Basil Fawlty. Stor underhållning.
Stor underhållning är även deras försök att söva mig. Pappa försökte ikväll med att spela Leonard Cohen för mig. HAHAHA! Tror han att jag är en klimakterietant? Igår lyckades han söva mig när han spelade Teenage Fanclub. Tror han drabbades av storhetsvansinne när det gick hem och därav dagens löjliga försök. Jag låtsades somna och satte sedan igång att vråla när mamma släckte läslampan. Plättlätt.
Mitt största trumfkort är annars nappen.
Utan napp i munen kan jag hålla mig vaken hur länge som helst. Ergo: ifall jag håller på att somna spottar jag ut nappen. Helst på golvet. Då är det lugnt igen och jag kan utan problem gnöla vidare. Skulle det knipa kan jag alltid lägga en pizza på min pyjamas. Då får jag energi för att orka minst 15 minuter lattjolajbans till.
De bästa gångerna är då pappa försöker söva mig, men jag trotsar hans försök och orkar inte bara hålla mig vaken utan även skrika i 10 minuter. Då blir mamma så där festligt grön i ansiktet. Kanske frågar hon vad pappa egentligen sysslar med. Då blir pappa också rolig, fast mer röd i ansiktet än grön. Och då blir mamma ännu grönare. Har jag riktig tur träder i det läget storebror in i bilden och säger "mammamammamammammamamma".
Inte mycket slår den situationen. Faktiskt.
Kommentarer
Trackback
