Norman

Finns ju ett par Norman jag gillar. Ej att förväxla med "ett par Norrmän". Ur den norska manliga populationen uppskattar jag nog bara Erlend Loe. 
Men.
Norman.
Jag tänker på bl.a. Norman Blake (Teenage Fanclubs bäste låtskrivare), Norman Cook (eller Fatboy Slim), Norman Hunter (brysk fotbollsspelare) och Norman Bates (motellägare).  
Till den listan kan nu läggas Norman Mailer.

Det visar sig att lösningsmedlet jag använt för att förbereda huset för ommålning inte bara löst upp alger, mögel och smuts som grott in i vår fasad. Även den teflonhinna som har täckt min hjärna sedan ganska lång tid tillbaka och förhindrat mig från att läsa böcker verkar ha släppt.
Läser Norman Mailer. "Hårda Killar Dansar Inte". Och gillar det.
Kollar upp honom på wikipedia. Läser att han var gift 6 gånger (det kortaste äktenskapet varade en dag). Att hans debutroman, som han skrev vid 25 års ålder, blev hans mest kända verk ("De Nakna Och De Döda"). Att han tjänstgjort i krig. Att han (självklart) hade en massa problem med sprit och droger.
Gillar stilen. Tänker på Raymond Chandler och noir-deckare, fast i någon sorts halvmodern, dekadent tappning.
Det är bra.
Ska dra mig tillbaka med Norman strax. Allt som håller mig från Champions League finalen är av godo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0