Joggare
Står och gräver i gammalt skräp i trädgården när en joggare glider förbi på cykelvägen. Inget ovanligt med det. Häromdagen var det t.ex. en orienteringstävling i trakterna och ett antal Annichen Kringstad look-alikes knattrade fram längs asfalten med för ändamålet till synes mycket olämpliga orienteringsskor.
Hursomhelst.
Igår:
Då sprang (eller åtminstone framskred) en kvinna förbi vår tomt. Hon såg för jäkla kul ut.
Och då menar jag inte som någon sorts lyteskomik. Det var inte hennes löpstil, hastiget eller annat som var roande. Gudarna ska veta att jag själv verkligen inte har löpstil som en ung Henry Rono (för att inte tala om hastighet).
Det som var roligt var istället hennes ansiktsuttryck.
Skulle tro hon lyssnade på en talbok i sin mp3-spelare. Hon såg ut som någon just berättat någon klokskap hon kände igen sig i.
Som att hon ville säga "jamen, preciiiis".
Som att hon tänkte att "ja, det är exakt så där det är!"
Hon såg ut att ha nått upplysning.
Och hon såg ut att gilla det. Underhållande.
Först tänkte jag att det var förekomsten av mp3-spelare som orsakade beteenden som det ovan beskrivna.
Sen tänkte jag på hur jag själv (förmodligen) brukar se ut ibland, speciellt när jag springer lite längre pass. Det blir lätt att tankarna far iväg. Även helt utan mp3-spelare.
Mer än en gång har det hänt att jag skrattat för mig själv ute på någon gudsförgäten raksträcka.
Tur att det då inte stått någon och grävt i gammalt skräp i sin trädgård precis vid just de tillfällena.
Vad jag vet.
hahha, jag kan känna igen mig i det där också. Har alltid musik när jag springe och ibland gör man säkert någon rolig min, fall man hör nåt kul. Ha en trevlig kväll!
