Thomas blogg

Ja, det var det där med det manliga psyket.
Har tänkt lite mer på det.
Att förlora är inte roligt för någon.
Rent allmänt skulle jag tro att män är sämre förlorare än kvinnor. Speciellt när det gäller sport. Vissa (män) sätter till och med stolthet i att vara dålig förlorare: "visa mig en god förlorare och jag ska visa dig en förlorare" är det visst någon som sagt.
Men.
Man kan hantera nederlag på olika sätt. Det var det jag tänkte på idag.

Såsom supporter av Luleå Hockey (för att inte tala om IFK Luleå)  har man fått uppleva både framgångar och motgångar. Många, många förluster har genomlidits i Delfinen eller i någon TV-soffa.
När det gått dåligt har min och mina kamraters reaktioner varit ungefär så här:
"Vilka jävla clowner som spelar i det här laget!"
eller
"Amen GUD vad dom är dåliga!"
eller
"Inte konstigt att det går dåligt med såna här spelare som hellre dricker öl än tränar".
eller, klassikern:
"Vad var det jag sa!? Det är ändå ingen idé! Det här går inte! Det kommer ALDRIG att gå!"

Nu bor jag i Västernorrland. Har sammanlagt bott här i runt 5 år. Har även studerat det Västernorrländska psyket i motgångens stund:
"Jävla domare!"
eller:
"Jag är så jävla besviken på Börje"
eller:
"Det är synd att domaren vill sätta sig själv i fokus"
eller
"Grabbarna gör det bra idag, men jag har inga kommentarer till domarens insats".
En viss skillnad i attityd kan anas.

Norrbottenskuriren och NSD avrättar (verbalt) mer än gärna Luleå Hockeys tränare, spelare och styrelse.
Tidningen Ångermanland ägnar idag ett helt uppslag åt att avrätta gårdagens domare. Som vanligt.
Jag vet nu inte vad detta betyder. Men intressant är det.
Kanske är det helt enkelt så att MoDo har mer lojala supporters, som inte kan förmå sig själva till att se de egna felen och bristerna? Medan vi Lule-supporters mer än gärna vältrar oss i vår egen upplevda uselhet?
Undrar varför det är så. Om det är så.

"Det är ändå ingen idé! Vad var det jag sa!"