Göte
Jag brukar ibland köpa tidningen Runners World.
En i grund och botten fjantig tidning där det står nästan samma sak varje vecka. Det är reportage om träning, kåserier, intervjuer med mer eller mindre avdankade löpare etc. Jag älskar det förstås.
I senaste numret intervjuas en herre som heter Göte. Efternamnet minns jag inte i hastigheten. Han är 84-årig sprinter. Han gör 200 m. på runt 34 sekunder. Hans löparkarriär började vid 54 års ålder. Innan dess hade han jobbat på sjön.
Han berättar om hur han försakat sin familj under åren på sjön. Speciellt hustrun Dolly, som fick dra ett tungt lass med hem och barn. Det gav honom ständigt dåligt samvete.
Därför åkte han nu ingenstans utan Dolly.
Hon fick följa med på alla hans tävlingar. Och tävla verkade han göra rätt ofta.
Det där är en artikel man kan se ur många olika synvinklar.
Först och främst presterar han fantastiskt bra.
Men.
Kom att tänka på Dolly när jag själv var ute och sprang ikväll. När maken arbetade var han aldrig hemma så hon fick sköta allt. Efter att maken sedermera gick i pension och började löpträna som en tok har hon kuskat land och rike runt var och varannan helg för att se honom springa i olika veterantävlingar...
Vet inte vad man ska kalla Dollys hängivenhet. Kanske imponerande? Kanske något annat.
En i grund och botten fjantig tidning där det står nästan samma sak varje vecka. Det är reportage om träning, kåserier, intervjuer med mer eller mindre avdankade löpare etc. Jag älskar det förstås.
I senaste numret intervjuas en herre som heter Göte. Efternamnet minns jag inte i hastigheten. Han är 84-årig sprinter. Han gör 200 m. på runt 34 sekunder. Hans löparkarriär började vid 54 års ålder. Innan dess hade han jobbat på sjön.
Han berättar om hur han försakat sin familj under åren på sjön. Speciellt hustrun Dolly, som fick dra ett tungt lass med hem och barn. Det gav honom ständigt dåligt samvete.
Därför åkte han nu ingenstans utan Dolly.
Hon fick följa med på alla hans tävlingar. Och tävla verkade han göra rätt ofta.
Det där är en artikel man kan se ur många olika synvinklar.
Först och främst presterar han fantastiskt bra.
Men.
Kom att tänka på Dolly när jag själv var ute och sprang ikväll. När maken arbetade var han aldrig hemma så hon fick sköta allt. Efter att maken sedermera gick i pension och började löpträna som en tok har hon kuskat land och rike runt var och varannan helg för att se honom springa i olika veterantävlingar...
Vet inte vad man ska kalla Dollys hängivenhet. Kanske imponerande? Kanske något annat.
Kommentarer
Trackback
