Tandläkaren
Sonens första tandläkarundersökning idag.
Vi har varit på någon sorts information hos tandhygienist för ca 1,5 år sedan, men idag var det på riktigt.
Han fick sitta i stolen. Man fällde bak den. Långt bak.
Man petade på hans tänder med ett sånt där långt, vasst spröt. Och man blåste med luft-puffen.
Det gick enormt o-traumatiskt, från början till slut.
Skönt. Jag vet ju att detta med tandläkaren för vissa är som IKEA eller kanske den kinesiska vattentortyren är för mig. Dvs. en inte alltigenom lustfylld upplevelse.
Hursom haver visade sonen (återigen) sin genialitet.
När besöket började gå mot sitt slut och sittandet i stolen och petandet med sprötet var över, frågade tandsköterskan oss hur ofta grabben äter godis.
"Varje dag!", påstod han. Glatt.
"Nejnejnej! Varfårdomalltifrån heheheh!", ursäktade jag. Mindre glatt. Mer stressat.
Senare, i bilen på väg därifrån, förklarade han hur han tänkt:
Sonen förväntade sig en present efter att ha varit duktig hos tandläkaren. Jag tror de hade pratat om det på dagis. Och när sedan sköterskan började prata om godis, ja då signalerade givetvis hans instinkter "PRESENT!" med stora bokstäver.
Och om han i det läget hade sagt att han bara äter godis på lördagar, när det som bekant är måndag idag, så hade han straffat ut sig själv direkt från alla chanser till belöning i form av godis.
Således: "jag äter godis varje dag!"
Vi har varit på någon sorts information hos tandhygienist för ca 1,5 år sedan, men idag var det på riktigt.
Han fick sitta i stolen. Man fällde bak den. Långt bak.
Man petade på hans tänder med ett sånt där långt, vasst spröt. Och man blåste med luft-puffen.
Det gick enormt o-traumatiskt, från början till slut.
Skönt. Jag vet ju att detta med tandläkaren för vissa är som IKEA eller kanske den kinesiska vattentortyren är för mig. Dvs. en inte alltigenom lustfylld upplevelse.
Hursom haver visade sonen (återigen) sin genialitet.
När besöket började gå mot sitt slut och sittandet i stolen och petandet med sprötet var över, frågade tandsköterskan oss hur ofta grabben äter godis.
"Varje dag!", påstod han. Glatt.
"Nejnejnej! Varfårdomalltifrån heheheh!", ursäktade jag. Mindre glatt. Mer stressat.
Senare, i bilen på väg därifrån, förklarade han hur han tänkt:
Sonen förväntade sig en present efter att ha varit duktig hos tandläkaren. Jag tror de hade pratat om det på dagis. Och när sedan sköterskan började prata om godis, ja då signalerade givetvis hans instinkter "PRESENT!" med stora bokstäver.
Och om han i det läget hade sagt att han bara äter godis på lördagar, när det som bekant är måndag idag, så hade han straffat ut sig själv direkt från alla chanser till belöning i form av godis.
Således: "jag äter godis varje dag!"
Kommentarer
Postat av: Sojan
Känner igen det där, man är som lite nervös inför tandläkeribesöket när barnens munnar ska granskas. Värst är att det, när man har flera barn, rätt lätt blir så att den yngste somnar utan att man märkt det på kvällarna (typ framför Bolibompa) - och då inte har borstat tänderna. Några sådana kvällar, så har man rejäl kariesångest som förälder...
Trackback
