Too Late To Stop Now
Klassiska rockalbum skrivs det ofta om, bland annat i musiktidningar. Oftast är det samma album som dyker upp som de högst rankade: Revolver och Sgt. Pepper med Beatles, Pet Sounds med Beach Boys, London Calling med Clash, Exile On Main Street med Stones, någon med Dylan.
Bra skivor allihop.
Men.
En skiva som absolut platsar bland de ovan nämnda men som man sällan ser uppräknad i sådana sammanhang är Moondance med Van Morrisson.
Har lyssnat en hel del på den i helgen.
Ett rent och skärt mästerverk. Till skillnad från t.ex. Sgt. Pepper, Revolver och Pet Sounds saknar den svaga låtar, utan är superb från början till slut. Ändå rankas den inte högre än #65 på (tidningen) Rolling Stones lista över världshistoriens 500 bästa plattor.
De flesta verkar hålla Astral Weeks som Van Morrissons bästa skiva. Jag håller inte med, även om båda förstås är kanonplattor. Jag tycker Astral Weeks är mer stilistiskt sammanhållen, skivan genomsyras av samma stämning medan Moondance spretar mer. Låtarna är bättre och mer fokuserade och spänner över jazz, soul, country, blues, pop och younameit.
(Inom parentes tycker jag inte att Astral Weeks ens är Van Morrissons näst bästa skiva, det tycker jag No Guru, No Method, No Teacher är. Det kan dessutom vara världshistoriens bästa albumtitel.)
Den mest kända låten på Moondance är nog det jazziga titelspåret.
Soulpoppiga Come Running var skivans mest framgångsrika singel. Lite grann i samma stil är Glad Tidings och Caravan. Om Jackie Wilson hade växt upp på Irland (och ägnat sig åt att röka marijuana) hade det kanske låtit så här.
Anrättningen kryddas också av ett antal långsammare låtar. These Dreams Of You är vit Stax-soul. Soulkänslan blir närmast gospelliknande på Brand New Day och Crazy Love.
Textmässigt fokuseras en hel del på natur och "mystik" (ja, det var ju det där med rökvanorna på den tiden...)
Skivans bästa låtar tycker jag är Caravan och Into The Mystic. Den sistnämnda av låtarna avslutas med att Van The Man hojtar att det är "too late to stop now", vilket han tydligen brukade avsluta sina konserter med på 70-talet.
Och tydligen tyckte han det. Att det liksom inte var någon idé att lägga av. Moondance hade föregåtts med ca ett år av Astral Weeks. Senare samma år (1970) släppte han ännu ett album och sedan ett varje år till och med 1974.
Herreminskapare!
