Lekar
En av de allra roligaste sakerna med att ha en treårig son är att jag har återupptäckt förmågan att leka.
Alltså, inte leka såsom t.ex. att skriva, egentligen rätt fjantiga, blogginlägg eller någon annan barnslig sak jag gillar att göra.
Utan att verkligen leka. Att föreställa sig.
Fantisera så intensivt att en säng mycket väl kan vara en skoter för att i nästa sekund vara en båt. En plastspade kan vara en gräsklippare och i nästa sekund ett gevär.
Och då låtsas man inte att spaden är ett gevär eller att sängen är en skoter: de är faktiskt precis på det viset.
Det är roligt att hänga på sonens fantasier. Jag dras med.
Minns hur det kändes, även ifall jag själv inte haft den riktiga lekförmågan på 25 år.
Det är en bra förmåga att ha. Man skulle kunna kalla den för The Force, lite a´la Luke Skywalker.
När du har The Force har du mycket sällan riktigt tråkigt. Eftersom du kan fantisera ihop egna historier, nästan egna världar, utifrån i princip inget alls: en källartrappa kan bli militärhögkvarter och ett fält fyllt med rallarrosor kan vara en fientlig armé. För att ta några av mina bäst bevarade minnen av fantasilekar.
Det är roligt att leka själv. Det är lika roligt att leka tillsammans med någon, att dela fantasi.
Hade nästan glömt hur det var.
Alltså, inte leka såsom t.ex. att skriva, egentligen rätt fjantiga, blogginlägg eller någon annan barnslig sak jag gillar att göra.
Utan att verkligen leka. Att föreställa sig.
Fantisera så intensivt att en säng mycket väl kan vara en skoter för att i nästa sekund vara en båt. En plastspade kan vara en gräsklippare och i nästa sekund ett gevär.
Och då låtsas man inte att spaden är ett gevär eller att sängen är en skoter: de är faktiskt precis på det viset.
Det är roligt att hänga på sonens fantasier. Jag dras med.
Minns hur det kändes, även ifall jag själv inte haft den riktiga lekförmågan på 25 år.
Det är en bra förmåga att ha. Man skulle kunna kalla den för The Force, lite a´la Luke Skywalker.
När du har The Force har du mycket sällan riktigt tråkigt. Eftersom du kan fantisera ihop egna historier, nästan egna världar, utifrån i princip inget alls: en källartrappa kan bli militärhögkvarter och ett fält fyllt med rallarrosor kan vara en fientlig armé. För att ta några av mina bäst bevarade minnen av fantasilekar.
Det är roligt att leka själv. Det är lika roligt att leka tillsammans med någon, att dela fantasi.
Hade nästan glömt hur det var.
Kommentarer
Trackback
