Groundhog Day
Ibland är det som i den där filmen, Groundhog Day eller "Måndag Hela Veckan" på svenska.
Man vaknar, man gör sin morgonrutin i exakt samma följd, man går till jobbet och träffar på vägen till jobbet exakt samma människor vid exakt samma tidpunkter.
För min del ringer klockan 05.59. Nästan alltid har jag vaknat 05.58.
Sedan: duschsättapåkaffethämtatidningenätafrukosttalunchenurfrysengåiväg.
När jag väl gått iväg och hunnit ca 20 m på cykelvägen brukar jag passeras av en skäggig cyklist. Nu har han semester.
Sedan möter jag ett par bilar. Bl.a. en SAAB med en man som har mustach och framför sin SAAB medan han gapar och ser ut att vara generellt konfunderad över tillvaron. För tillfället har även han semester.
Jag passerar Gränsgatan. Vid idrottsplatsen kan jag konstatera att den urdruckna Gainomax som legat där sedan snön försvann förflyttat sig ungefär 15 meter i västlig riktning sedan början av maj månad.
Vanligtvis brukar jag vid det här skedet bli omkörd av en drös tennisgymnasister, eller åtminstone skulle jag tro det är tennisgymnasister som döljs bakom de enorma ryggsäckar de har på ryggen. Nu är det sommarlov och istället brukar jag vid det här stället möta en röd firmabil tillhörande en hantverkarfirma. Han som kör ser ut att vara ca 15 år gammal. Jag är rätt säker på att han sommarjobbar. Kvinnorna som brukar gå sin morgonpromenad iförda gula reflexvästar har tagit sommarledigt. Annars brukar jag nu möta dem.
Kommer fram till Ådalsskolan. Möter en kvinna med blonderat hår med en slinga mörkt i pannan. Hon har inte semester. Duckar för måsarna som sveper fram från Ådalshallens tak och utstöter hotfulla läten. Blir förbicyklad av min arbetskamrat Anita som hälsar glatt.
Kollar på klockan och ser att den är fem i sju. In på jobbet en minut i sju och in i korridoren där mitt kontor ligger prick 07.00.
Slår på datorn, öppnar vädringsfönstret, går bort med lunchen.
Tar ett djupt andetag - och så är klockant 10.00. Och det är fika. Sen är arbetsdagen i stort sett över.
Det gäller bara att komma igenom de tre första timmarna så är man hemma.
Därefter kommer avbrotten i täta intervall: fika, lunch, fika igen och så adios.
Knallar hem och går igenom en del av det som hänt på jobbet under dagen. Förutom när jag passerar Ådalsskolan igen och får passa mig för att inte snava över människor med förkärlek att inta alkoholhaltiga drycker. Dessa har nämligen utsett ortens gymnasieskola som lämplig lokal för sommarens supande.
Sådär.
Klipp ut, klistra in fem gånger i rad och du har min arbetsvecka.
Idag dock ett lite oroväckande inslag i bilden.
Strax innan jag kommit fram till parkbänkarna fullproppade med det lokala a-laget möts jag av en mindre flock killar i 15-årsåldern. Även de utrustade med ölburkar samt ett generöst antal promille alkohol i sina blodomlopp.
Kändes inte alls bra.
När jag skyndade förbi deras äldre kolleger på parkbänkarna kunde jag dessvärre i ögonvrån konstatera att åtminstone en yrkesgrupp här på orten inte lider av problem att rekrytera unga människor. Iallafall om man räknar att vara blandmissbrukare som ett yrke.
Dystert.
Stack ut på motionsrunda senare ikväll. Såg de unga ölburkskillarna jag träffat efter jobbet.
De satt i parken med bara överkroppar och sannolikt inte allför lysande framtidsutsikter. Alkoholen föreföll ha haft sedvanlig verkan.
Dystert var ordet.
"It´s groundhog day", som sagt.
Tror tamigattan att jag gjort ett inlägg nästan precis som detta tidigare! Undrar vad det egentligen står för i så fall.
Man vaknar, man gör sin morgonrutin i exakt samma följd, man går till jobbet och träffar på vägen till jobbet exakt samma människor vid exakt samma tidpunkter.
För min del ringer klockan 05.59. Nästan alltid har jag vaknat 05.58.
Sedan: duschsättapåkaffethämtatidningenätafrukosttalunchenurfrysengåiväg.
När jag väl gått iväg och hunnit ca 20 m på cykelvägen brukar jag passeras av en skäggig cyklist. Nu har han semester.
Sedan möter jag ett par bilar. Bl.a. en SAAB med en man som har mustach och framför sin SAAB medan han gapar och ser ut att vara generellt konfunderad över tillvaron. För tillfället har även han semester.
Jag passerar Gränsgatan. Vid idrottsplatsen kan jag konstatera att den urdruckna Gainomax som legat där sedan snön försvann förflyttat sig ungefär 15 meter i västlig riktning sedan början av maj månad.
Vanligtvis brukar jag vid det här skedet bli omkörd av en drös tennisgymnasister, eller åtminstone skulle jag tro det är tennisgymnasister som döljs bakom de enorma ryggsäckar de har på ryggen. Nu är det sommarlov och istället brukar jag vid det här stället möta en röd firmabil tillhörande en hantverkarfirma. Han som kör ser ut att vara ca 15 år gammal. Jag är rätt säker på att han sommarjobbar. Kvinnorna som brukar gå sin morgonpromenad iförda gula reflexvästar har tagit sommarledigt. Annars brukar jag nu möta dem.
Kommer fram till Ådalsskolan. Möter en kvinna med blonderat hår med en slinga mörkt i pannan. Hon har inte semester. Duckar för måsarna som sveper fram från Ådalshallens tak och utstöter hotfulla läten. Blir förbicyklad av min arbetskamrat Anita som hälsar glatt.
Kollar på klockan och ser att den är fem i sju. In på jobbet en minut i sju och in i korridoren där mitt kontor ligger prick 07.00.
Slår på datorn, öppnar vädringsfönstret, går bort med lunchen.
Tar ett djupt andetag - och så är klockant 10.00. Och det är fika. Sen är arbetsdagen i stort sett över.
Det gäller bara att komma igenom de tre första timmarna så är man hemma.
Därefter kommer avbrotten i täta intervall: fika, lunch, fika igen och så adios.
Knallar hem och går igenom en del av det som hänt på jobbet under dagen. Förutom när jag passerar Ådalsskolan igen och får passa mig för att inte snava över människor med förkärlek att inta alkoholhaltiga drycker. Dessa har nämligen utsett ortens gymnasieskola som lämplig lokal för sommarens supande.
Sådär.
Klipp ut, klistra in fem gånger i rad och du har min arbetsvecka.
Idag dock ett lite oroväckande inslag i bilden.
Strax innan jag kommit fram till parkbänkarna fullproppade med det lokala a-laget möts jag av en mindre flock killar i 15-årsåldern. Även de utrustade med ölburkar samt ett generöst antal promille alkohol i sina blodomlopp.
Kändes inte alls bra.
När jag skyndade förbi deras äldre kolleger på parkbänkarna kunde jag dessvärre i ögonvrån konstatera att åtminstone en yrkesgrupp här på orten inte lider av problem att rekrytera unga människor. Iallafall om man räknar att vara blandmissbrukare som ett yrke.
Dystert.
Stack ut på motionsrunda senare ikväll. Såg de unga ölburkskillarna jag träffat efter jobbet.
De satt i parken med bara överkroppar och sannolikt inte allför lysande framtidsutsikter. Alkoholen föreföll ha haft sedvanlig verkan.
Dystert var ordet.
"It´s groundhog day", som sagt.
Tror tamigattan att jag gjort ett inlägg nästan precis som detta tidigare! Undrar vad det egentligen står för i så fall.
Kommentarer
Trackback
