Äsch

Äsch.
Försöker undvika såna här tråkiga inlägg. Men tyvärr.
Har läst två artiklar idag som förtjänar att kommenteras: 

Först är det SvD som kör en artikel som heter Fler Omkommer På Arbetsplatsen. Man kopplar där ihop det faktum att antalet dödsolyckor ökat på svenska arbetsplatser sista tiden och ett annat faktum, nämligen att bland det allra första Alliansen gjorde var att skära ner anslagen till Arbetsmiljöverkets kraftigt (samtidigt som man helt la ner Arbetslivsinstitutet (ALI)).
Om man läser artikeln gör ingen av de tillfrågade som den kristallklara kopplingen som SvD gör mellan ovan nämda faktum.
Men med all sannolikhet är det väl så att ifall de stora neddragningar som AMV tvingats till påverkat olycksfallsstatistiken så är det ju inte till det positiva?
Minskad tillsyn torde väl knappast ge färre olyckor?

Ur den synvinkeln tycker jag det är intressant att fundera över varför Alliansen lagt ner det internationellt mycket välrenommerade ALI och vingklippt AMV. Det är knappast eftersom dessa myndigheter kostade enorma pengar.
Istället är det väl så att man dels anser att båda myndigheterna är lite vagt socialdemokratiska, så där i största allmänhet. Och därför verkar man tycka att de är i biblisk mening av ondo. När det begav sig såg jag Per Schlingmann i TV motivera nedläggningen av ALI med att "skattepengar inte ska användas för att sprida socialdemokratisk propaganda". Det är rätt anmärkningsvärt sagt faktiskt.
Den andra anledningen att Alliansen vill motarbeta myndigheter som ALI och AMV är nog också att de, liksom en del arbetsgivare jag träffat, verkar anse att preventivt arbetsmiljöarbete, riskinventeringar etc. bara är en onödig kostnad som ger svenska företag konkurrensnackdel. Speciellt gentemot företag från länder där människor håller till godo med mycket mindre lön och ganska vedervärdiga arbetsförhållanden. Sådana arbetsgivare finns, även ifall jag inte stött på speciellt många.
Jag tycker man kan fråga sig ifall de ovan beskrivna skälen för att åderlåta AMV verkligen är nog viktiga för att ens riskera att antalet döda inom det svenska arbetslivet ökar? Eller...jag vet förstås vad jag tycker i den frågan. Men jag tycker fler borde fundera över det.

Sen så var det ju detta med FRA.
Om man nu snackar om tröttsamma grejer så tar väl FRA priset.
Allt är ju sagt. Sedan länge.
Men ändå tycker jag dagens debattartikel i DN är rätt...pja...jag vet inte vad jag ska säga.
Ett antal folkpartister förklarar i artikeln varför de inte tror på den omtalade, DDR-inspirerade, lagen. Bland de som undertecknat ingår tre riksdagsledamöter som avstod att rösta mot förslaget när det klubbades igenom för inte alls länge sedan.
Så fegt!
Det är lätt att skriva debattartiklar, visar det sig. Snacka går ju, som det brukade heta på högstadiet. Allra helst när man får backup av ett antal före detta partiledare. Men när det kom till kritan, ja då vek Birgitta Olsson et al ner sig.
Otroligt att komma och bjäbba i såhär i efterhand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0