Suicaine Gratifaction
Ja, sådär heter en kanonplatta. Av Paul Westerberg.
Nu ska jag försöka förklara vad det är jag tycker är bra med skivan i fråga:
Paul W. var alltså med i The Replacements när det begav sig. Det var ett band som började med att spela punkrock och som gjorde sig kända som ett gäng riktiga fyllskallar. Man gjorde en skiva som hette "Let It Be", vilket det sannolikt finns någon sorts lag som egentligen förbjuder. Man spelade in en cover på "Black Diamond" av Kiss. Man gjorde låtar som handlade om att ha stånd. Et cetera. Dessutom visade man sig ha en förmåga att skriva kanonlåtar och såväl välformulerade som roliga och cyniska/sarkastiska texter. Så småningom började de låta mer mainstream och mindre punk. Och det var ändå bra. De flesta skulle nog säga att de rentav blev bättre när de drog ner på det mest hysteriska tempot i låtarna. Och så var det då det där med kröken och olika droger, vilket så småningom kom att kosta en medlem livet.
Suicane Gratifacation låter precis som något en f.d. medlem i ett rövargäng som det ovan beskrivna skulle kunna prestera när han närmar sig 40 och drabbas av depression. Och får för sig att skriva ett album delvis bestående av pianoballader.
Av någon anledning tycker jag slutresultatet är mycket tilltalande.
Kan inte säga att jag har någon sorts grepp på exakt vad alla låtar handlar om. Det finns inget texthäfte och jag har inte orkat leta reda på texterna på nätet heller. Dessutom tveksamt om texterna skulle göra sig rättvisa i nedskriven form, för övrigt. Men "Bookmark" handlar utan tvekan om en flicka det är riktigt synd om. Gripande. "Born For Me" är en tja...kärlekssång skriven av en trött f.d. punkrocker som varit med om det mesta. Låter det som. "It´s A Wonderful Lie" är självutlämning av en ultracyniker. Men ändå bra. "Lookin´ Out Forever" verkar åtminstone delvis handla om döden. Osv.
Som synes inte plattan man slår på som soundtrack när man tömmer sista groggarna innan krogen.
Men bra.
Och riktigt bra som bakgrundsmusik när man städar.
Jag har förstått att Suicaine Gratifacation mer eller mindre floppade. Paul Westerbergs solokarriär började tydligen annars rätt lovande, även kommersiellt. Men inte många har hört S.G. Det är synd. Och dessutom inte busenkelt att åtgärda, skivan finns vare sig på Ginza eller CDON. Finns däremot på Amazon.. Har inte hört hans soloskivor innan S.G., men har köpt de efterföljande och de har inte varit alls lika bra.
Rekommenderas!
Nu ska jag försöka förklara vad det är jag tycker är bra med skivan i fråga:
Paul W. var alltså med i The Replacements när det begav sig. Det var ett band som började med att spela punkrock och som gjorde sig kända som ett gäng riktiga fyllskallar. Man gjorde en skiva som hette "Let It Be", vilket det sannolikt finns någon sorts lag som egentligen förbjuder. Man spelade in en cover på "Black Diamond" av Kiss. Man gjorde låtar som handlade om att ha stånd. Et cetera. Dessutom visade man sig ha en förmåga att skriva kanonlåtar och såväl välformulerade som roliga och cyniska/sarkastiska texter. Så småningom började de låta mer mainstream och mindre punk. Och det var ändå bra. De flesta skulle nog säga att de rentav blev bättre när de drog ner på det mest hysteriska tempot i låtarna. Och så var det då det där med kröken och olika droger, vilket så småningom kom att kosta en medlem livet.
Suicane Gratifacation låter precis som något en f.d. medlem i ett rövargäng som det ovan beskrivna skulle kunna prestera när han närmar sig 40 och drabbas av depression. Och får för sig att skriva ett album delvis bestående av pianoballader.
Av någon anledning tycker jag slutresultatet är mycket tilltalande.
Kan inte säga att jag har någon sorts grepp på exakt vad alla låtar handlar om. Det finns inget texthäfte och jag har inte orkat leta reda på texterna på nätet heller. Dessutom tveksamt om texterna skulle göra sig rättvisa i nedskriven form, för övrigt. Men "Bookmark" handlar utan tvekan om en flicka det är riktigt synd om. Gripande. "Born For Me" är en tja...kärlekssång skriven av en trött f.d. punkrocker som varit med om det mesta. Låter det som. "It´s A Wonderful Lie" är självutlämning av en ultracyniker. Men ändå bra. "Lookin´ Out Forever" verkar åtminstone delvis handla om döden. Osv.
Som synes inte plattan man slår på som soundtrack när man tömmer sista groggarna innan krogen.
Men bra.
Och riktigt bra som bakgrundsmusik när man städar.
Jag har förstått att Suicaine Gratifacation mer eller mindre floppade. Paul Westerbergs solokarriär började tydligen annars rätt lovande, även kommersiellt. Men inte många har hört S.G. Det är synd. Och dessutom inte busenkelt att åtgärda, skivan finns vare sig på Ginza eller CDON. Finns däremot på Amazon.. Har inte hört hans soloskivor innan S.G., men har köpt de efterföljande och de har inte varit alls lika bra.
Rekommenderas!
Kommentarer
Postat av: Sojan
Jag har i ärlighetens namn inte någon större susning om bandet eller PW (har bara hört talas om dem i många år), så det var intressant att få lite bakgrund. Är nog inte min kopp te, men som sagt; intressant.
Trackback
