Thomas blogg

När jag var sisådär 11-12 år gillade jag Scorpions. Ja, jag vet. Men jag var som sagt ung och oförståndig.
Och så hade de inte gjort den där j-a vissellåten ännu. Och ingen av dem var flintis.
Iallafall hade Mathias Jabs en svårartat häftig gitarr. Nu vet jag att det är en Gibson Explorer. Speciallackad, vit med fräsiga svarta ränder. Att gitarren hette så visste jag inte när det begav sig. Däremot hade jag en (nästan exakt) kopia som farsan sågat ur en bit vitmålad masonit och som jag sedan dekorerat med eltejp.
Den gitarren var mycket användbar i luftgitarrsammanhang.
Säkert mycket roande för min omgivning, har jag senare tänkt.
Men då kunde jag stänga in mig i timmar och låtsas spela Rock You Like A Hurricane.
Fortfarande kan jag göra (nästan exakt) detsamma.


Och då gör jag som idag:
Fick huset för mig själv i en knapp timme.
Direkt galopperade jag upp på övervåningen.
Fram med gitarren (nu en riktig, ej eltejpdekorerad).
Pluggar in förstärkaren. Höjer volymen. Höjer lite mer, tills det uppstår s.k. rundgång.
Slår på stereon och spelar med.
Först till detta och sedan spelar man detta och därefter detta.
Å ljuva känsla!
Kan inte hålla mig från att hoppa omkring, där i min ensamhet på övervåningen. Och plötsligt är det som att Mathias Jabs ande svävar över Kramfors.