The Owls Are Not What They Seem
Dags att förnya körkörtet. Nytt foto måste ordnas. Eftersom staden jag valt att bo i är en stad av lite mindre modell så finns här inga fotoautomater. Det finns faktiskt bara en enda fotoaffär.
Där kan man förvisso ta körkortsbilder.
Om man förbokat en tid, vill säga
Och om man har en halvtimme på sig.
Och är beredd att hosta upp 250:- för fyra st. foton i formatet 2*3 cm.
Jag kanske låter lite missnöjd? Nej, mittåt!
Det är 250 väl investerade spänn.
Scenariot är som följer:
Jag inträder i affären där expediten är invecklad i ett invecklat samtal med en kund. Jag tror det handlar om ett kamerastativ som krånglar. De (expediten och kunden) går verkligen till botten med problemet. De skärskådar kamerastativet ur alla upptänkliga vinklar och vrår, de bryter ny mark, de är kamerastativens motsvarighet till Marco Polo och Vasco Da Gama.
De ignorerar givetvis övriga kunder (=jag).
De ignorerar även en telefon som ringer. "Telefoner? Ah! Värdsliga ting!", såg de ut att tänka.
När ungefär 40 signaler gått fram gör en sällsam figur entré.
Det kan ha varit min inbillning, men någonstans i bakgrunden tyckte jag mig i det här skedet höra en dvärg som pratade baklänges ackompanjerad av titelmusiken till Twin Peaks.
Mannen som gör entré ser ut lite grann som "Janos" från TV-serien "Tårtan" (googla, ni under 30).
"Janos" för mig in i ett rum.
In i det han kallar "atiljén".
In i butikens allra heligaste.
Handlingen tätnar alltmer.
Jag får slå mig ner på en pall mitt i den spartanskt möblerade "atiljén".
"Janos" tar med ett leende fram en skål och något som liknar en pudervippa.
Han rör om i skålen och jag undrar för mig själv varför han ska pudra sin kamera.
Det visar sig att han inte alls tänkt sig att pudra någon kamera.
Istället är måltavlan för hans pudervippa min panna och mina kinder.
Flinkt vispar han med pudervippan över mitt ansikte och jag går in i någon sorts chocktillstånd.
Jag har sminkats för första gången i mitt liv.
Hela tiden ler "Janos" vänligt.
En sällsam upplevelse.
Någon borde ringa David Lynch
Där kan man förvisso ta körkortsbilder.
Om man förbokat en tid, vill säga
Och om man har en halvtimme på sig.
Och är beredd att hosta upp 250:- för fyra st. foton i formatet 2*3 cm.
Jag kanske låter lite missnöjd? Nej, mittåt!
Det är 250 väl investerade spänn.
Scenariot är som följer:
Jag inträder i affären där expediten är invecklad i ett invecklat samtal med en kund. Jag tror det handlar om ett kamerastativ som krånglar. De (expediten och kunden) går verkligen till botten med problemet. De skärskådar kamerastativet ur alla upptänkliga vinklar och vrår, de bryter ny mark, de är kamerastativens motsvarighet till Marco Polo och Vasco Da Gama.
De ignorerar givetvis övriga kunder (=jag).
De ignorerar även en telefon som ringer. "Telefoner? Ah! Värdsliga ting!", såg de ut att tänka.
När ungefär 40 signaler gått fram gör en sällsam figur entré.
Det kan ha varit min inbillning, men någonstans i bakgrunden tyckte jag mig i det här skedet höra en dvärg som pratade baklänges ackompanjerad av titelmusiken till Twin Peaks.
Mannen som gör entré ser ut lite grann som "Janos" från TV-serien "Tårtan" (googla, ni under 30).
"Janos" för mig in i ett rum.
In i det han kallar "atiljén".
In i butikens allra heligaste.
Handlingen tätnar alltmer.
Jag får slå mig ner på en pall mitt i den spartanskt möblerade "atiljén".
"Janos" tar med ett leende fram en skål och något som liknar en pudervippa.
Han rör om i skålen och jag undrar för mig själv varför han ska pudra sin kamera.
Det visar sig att han inte alls tänkt sig att pudra någon kamera.
Istället är måltavlan för hans pudervippa min panna och mina kinder.
Flinkt vispar han med pudervippan över mitt ansikte och jag går in i någon sorts chocktillstånd.
Jag har sminkats för första gången i mitt liv.
Hela tiden ler "Janos" vänligt.
En sällsam upplevelse.
Någon borde ringa David Lynch
Kommentarer
Postat av: din Svärmor
är detta sant?
jag har köpt en kamera till jobbet.Polyfoto är ju en fantastisk kvarleva tyckte jag då (fem år sen!)
smink? Fabulerar du?
Postat av: T
Sanning! Jag överdriver förstås. Som vanligt. Men utan tvivel blev jag pudrad utan föregående varning.
Trackback
