Thomas blogg

På systembolaget på Örnäset rådde tystnad.
Det är så jag minns det.
Pappa talade med lite lägre röst när han stod och väntade på sin tur.
Det kändes högtidligt.
Ingen gapade och skrek.
Utom vissa.

Jag försökte undvika att ens titta på dem.

Som alla andra.

Edeforsgatan var alltid öde

Det är så jag minns det.

Men bakom teglet fanns förstås Faran.

Utanför bolaget låg kyrkan.

De gulgrå höghusen.

Konsum, posten och en korvkiosk från Sibylla.

Dörrarna stängs.

Knappt att jag minns dem mer.