Mid-life Crisis
Det närmar sig födelsedag.
35 jäkla år. Det är inte så illa.
Vissa gillar inte att fylla år. Det gör däremot jag. Inte bara för att jag gillar tårtor med jordgubbar och gelehallon.
Det finns som bekant bara exakt ett alternativ till att bli äldre. Och det alternativet är inte tilltalande för mig.
Alexander Den Store, Jimi Hendrix och Kurt Cobain var alla utan tvivel skapligt framgångsrika. De åstadkom många saker.
I och förty och emedan klarade ingen av dem att nå samma ålder som jag.
Så det så.
Naturligtvis känner jag till att det finns vissa risker med att bli lite äldre.
Bland annat kan man drabbas av det som engelsmännen kallar "midlife crisis".
Det drabbar runt 10% av alla i åldrarna 35-50 år. Det är en sorts livskris som kan utlösas av åldrande i sig självt eller av vissa externa faktorer. (Dvs. det är inte bara en låt av Faith No More)
Läser om det fenomenet på wikipedia:
Några kännetecken för medelålders livskris:
"Individuals experiencing a mid-life crisis are said to have some of these feelings:
- search of an undefined dream or goal
- a deep sense of remorse for goals not accomplished
- desire to achieve a feeling of youthfulness
- need to spend more time alone or with certain peers "
Jag vet inte jag.
I vissa avseenden känns beskrivningen av midlife crisis som en beskrivning av hur jag alltid varit. Åtminstone sedan puberteten
Så det ska nog gå bra även i fortsättningen. Tack så mycket.
