Urkult
Bevistade Urkult i fredags.
Urkult är, för den som inte vet det, en festival som går av stapeln i Näsåker. Som namnet på festivalen kanske antyder är det inte fråga om RIX FM Festival. Istället är det folkmusik från alla världens hörn. Dessutom är det blues, det är rock, det är nästan allt utom den musikgenre som representeras av t.ex. EMD (vet inte riktigt vad den genren heter för att vara ärlig).
Det är också ett stort antal kurser, i dans, i målning etc. Det är berättarstugor, det är försäljning av näbbskor.
Hippefestival? Kanske det. Men något man verkligen tänker på är hur blandad publik festivalen drar till sig. Det är verkligen alla åldrar och stilar av människor (även ifall frekvensen av flätade skägg och dreadlocks förstås är lite högre än vad den är på t.ex. Stadsfesten här i Kramfors).
Det är också en mycket barnvänlig festival. Hur många musikfestivaler har ett speciellt, väl tilltaget lekområde för barn? Komplett med en speciell stuga för blöjbyten och ett tält för vila och sagoläsning?
Stämningen är avslappnad. Vad än motsatsen till uttrycket att "smockan hänger i luften" kan tänkas vara kommer man nog rätt nära på Urkult.
Musiken då?
Pja. Vi såg inte så många band. Kom lite sent, efter arbetsdag + resa och åkte hem relativt tidigt. Men lite såg vi, trots allt.
Först var det Janne Schaffer och Björn J:Son Lind.
Vackert, kanske. Men också lite segt. Och dessutom ett effektindränkt gitarr- och synthljud som kanske var hot shit på 80-talet, men som nu mest låter som bakgrundsmusik man anar medan man shoppar på Åhléns. Vi gick iaf. efter några låtar. En thaitallrik lockade mer. På vägen till maten såg vi ett indiskt brassband som ute på festivalområdet (dvs inte på ngn scen) spelade någon variant av indisk folkmusik med - som sagt - en hel del blås. Dessutom var det en hel del dansande. Bl.a. dansades det med en kruka vatten balanserad på ett glas som i sin tur balanserades på ett huvud. Inte illa.
Stärkta av gott (men dyrt) thaikäk gick vi till Räfvens spelning.
Det var tur att vi gjorde det.
Hade hört talas lite om dem inför årets spelning. Tydligen hade de kuppat in sig på förra årets festival och gått hem så bra att de bokades i år.
Det var ett jäkla ös. De spelade någon sorts balkan-inspirerad folkmusik och satsade som vore de samtliga Tomas Öberg i bob hund. Man frågar sig hur de orkar. Publiken gick bananas. Jag och den gravid-magade hustrun avvek, bl.a. därför, redan halvvägs. Trots att det var mycket bra.
Istället gick vi och kollade Timber, som spelade mer typisk folkmusik. Polskor, schottis et cetera. Och folk dansade dessa folkdanser som galna. Bandet gick hem bra och såg nästan lite generade ut inför publikens tjoanden, dans och jubel.
Därnäst Ale Möller Band, ett av kvällens stora dragplåster. Också bra, om än kanske lite segt bitvis. Kanske tyckte man det var segt eftersom man nyss sett Räfven? Men iallafall. Delar av konserten kanske var sånt som hade gjort sig bättre på skiva? Spännande musik, iallafall. Man sitter och lyssnar på något som känns som afrikansk musik när man plötsligt inser att det man hör i själva verket har övergått till att vara svensk knätofs. Märkligt. Publiken fullständigt älskar det och dansar benen av sig. Strax bredvid oss jonglerar man med eld. Bara en sån sak.
Och trumsolot man fick höra var inte tråkigt. Bara en sån sak!
Efter Ale Möller är vi ganska nöjda. På vägen ut hör vi, lite på håll, ett bluesband och kollar en duo som spelar fiol och det (västafrikanska stränginstrumentet) kora.
Ja, sa jag inte att det var den sortens festival?
Nöjda och glada hemma i Kramfors ca 01.00.
Då hade etnodiscot som bäst sparkat igång i Danslogen i Näsåker.
