S**ans J***a H*****es S**t
När ska vi någonsin få se ett äkta bygg- och heminredningsprogram?
Ett program där oförutsedda problem hanteras på ett realistiskt sätt.
Ifall man t.ex. upptäcker en vattenskada, som de gjorde i Sommartorpet, är det inte sannolikt att man suckar lite bekymrat och att problemet sedan hux-flux är ur världen några minuter senare. Som i programmet.
Hade det varit jag som hittat en vattenskada hemma hos mig hade jag gråtit okontrollerat.
Ifall det jävlas blir man arg.
Åtminstone blir jag arg. Ilska kombinerat med en känsla jag inte riktigt vet vad den heter, men som känns typ som när man 8 år gammal, totalt genomfrusen, trött och hungrig spelade ishockey och för miljonte gången slog knäskålarna mot den obarmhärtiga isen.
Kanske är det en känsla av förtvivlan som blandas med ilskan?
Må så vara med den saken.
Dagens håltagning i vägg framkallade naturligtvis samtliga ovan beskrivna känslor.
Det blev inte alls lika kostsamt som t.ex. när jag monterade markiser. Såväl hovtången som skruvmejseln som jag rasande kastade i marken höll nämligen för den hanteringen.
Mina bekymmer med borrandet skapade inte heller speciellt stor missämja människor emellan idag. Som de kan göra ibland. Som t.ex. när hustrun kommer med s.k. "goda råd" (=självklara uppmaningar att göra saker man redan provat och misslyckats med). Den typen av råd vill jag inte ha i stunder när jag är så förbenad att hjärnan nästan förångas. Hustrun lät mig ikväll tack och lov genomlida min plåga på trappstegen i enskildhet. Jag fick gå min golgatavandring utan störande avbrott.
Jag tog faktiskt bara två pauser i mitt arbete. Först ett kort uppehåll när jag med tårarna i ögonen satt med huvudet i händerna och uppgivet undrade vad i all världen jag skulle ta mig till för att rädda situationen. Dock blev det endast ett sådant avbrott idag, det kan annars mycket väl bli 3-4 sådana kriser under ett genomsnittligt hantverkarpass.
Det andra avbrottet var grannen som kom inklivandes på gården och undrade vad i allsin dar jag egentligen sysslade med. Erkännes att mitt blodtryck steg en 20-30 enheter i det skedet. Men jag lyckades hålla sinnet (och hammaren) i styr och lugnade strax ner mig på ett bra sätt.
Jag skulle vilja se ett inredningsprogram som hjäper mig med detta.
Jag behöver inte se vilka fondtapeter som passar till Ernst Kirchsteigers blommiga krinoliner eller engelsktalande homofiler som tycker det är en "really super idea" att sätta takplattor av tegel inomhus.
Jag behöver några handfasta råd hur jag ska undvika att bli så jäkla arg när jag snickrar. Och vad jag ska göra för att inte skada mig själv och min omgivning om/när jag väl blir arg.
Där har ni grundplåten till ett homestylingprogram jag skulle följa mycket noggrant, kanalchefer.
Ett program där oförutsedda problem hanteras på ett realistiskt sätt.
Ifall man t.ex. upptäcker en vattenskada, som de gjorde i Sommartorpet, är det inte sannolikt att man suckar lite bekymrat och att problemet sedan hux-flux är ur världen några minuter senare. Som i programmet.
Hade det varit jag som hittat en vattenskada hemma hos mig hade jag gråtit okontrollerat.
Ifall det jävlas blir man arg.
Åtminstone blir jag arg. Ilska kombinerat med en känsla jag inte riktigt vet vad den heter, men som känns typ som när man 8 år gammal, totalt genomfrusen, trött och hungrig spelade ishockey och för miljonte gången slog knäskålarna mot den obarmhärtiga isen.
Kanske är det en känsla av förtvivlan som blandas med ilskan?
Må så vara med den saken.
Dagens håltagning i vägg framkallade naturligtvis samtliga ovan beskrivna känslor.
Det blev inte alls lika kostsamt som t.ex. när jag monterade markiser. Såväl hovtången som skruvmejseln som jag rasande kastade i marken höll nämligen för den hanteringen.
Mina bekymmer med borrandet skapade inte heller speciellt stor missämja människor emellan idag. Som de kan göra ibland. Som t.ex. när hustrun kommer med s.k. "goda råd" (=självklara uppmaningar att göra saker man redan provat och misslyckats med). Den typen av råd vill jag inte ha i stunder när jag är så förbenad att hjärnan nästan förångas. Hustrun lät mig ikväll tack och lov genomlida min plåga på trappstegen i enskildhet. Jag fick gå min golgatavandring utan störande avbrott.
Jag tog faktiskt bara två pauser i mitt arbete. Först ett kort uppehåll när jag med tårarna i ögonen satt med huvudet i händerna och uppgivet undrade vad i all världen jag skulle ta mig till för att rädda situationen. Dock blev det endast ett sådant avbrott idag, det kan annars mycket väl bli 3-4 sådana kriser under ett genomsnittligt hantverkarpass.
Det andra avbrottet var grannen som kom inklivandes på gården och undrade vad i allsin dar jag egentligen sysslade med. Erkännes att mitt blodtryck steg en 20-30 enheter i det skedet. Men jag lyckades hålla sinnet (och hammaren) i styr och lugnade strax ner mig på ett bra sätt.
Jag skulle vilja se ett inredningsprogram som hjäper mig med detta.
Jag behöver inte se vilka fondtapeter som passar till Ernst Kirchsteigers blommiga krinoliner eller engelsktalande homofiler som tycker det är en "really super idea" att sätta takplattor av tegel inomhus.
Jag behöver några handfasta råd hur jag ska undvika att bli så jäkla arg när jag snickrar. Och vad jag ska göra för att inte skada mig själv och min omgivning om/när jag väl blir arg.
Där har ni grundplåten till ett homestylingprogram jag skulle följa mycket noggrant, kanalchefer.
Kommentarer
Trackback
