GAH!
Då var vi där igen.
Sitter framför datorn och försöker lugna ner mig efter att ha gått 15 ronder mot Djävulens
reinkarnation på jorden. I det här fallet var Djävulen förklädd till en grindstolpe jag behövde
byta och som på alla upptänkliga sätt (och dessutom på ett par helt oväntade sätt) jävlades
med mig och i största allmänhet gjorde mitt liv till en plåga.
Bara att bita ihop, jobba igenom skiten och lyssna lite på Husker Du.
Humöret blir inte bättre av att, som jag gör just nu, idiotsurfa mig fram på kvällstidningarnas
hemsidor. "Nyansering" är något som verkar ha glömts bort.
Antingen är det braksuccé eller praktfiasko.
Antingen är det hysterisk glädje eller bottenlös sorg.
Mustafa Mohammed "kollapsade" idag, om man ska tro Aftonbladet. Det kanske är ett sätt att se saken.
Dock måste jag få säga att jag sett löpare kollapsa på riktigt. Och det är viss skillnad mot att totalhaverera i ett dike någonstans i det mörkaste av Västerbottens inland (vilket jag sett en löpare göra under ett race)
eller att komma tia i en OS-final.
3000 m hinder på 8.20 - kollaps?
Jag undrar vad man tycker att "Musse" skulle gjort istället? Han hade att välja på att dra upp
tempot eller försöka spurta ner ett antal motståndare som skulle bli oerhört svåra att just spurta ner.
Vad f-n tycker de att han skulle gjort?
Gett upp?
Nu satsade han iallafall. Han hade inget val. Det höll inte, men han försökte.
Kollaps? Dra åt pipsvängen!
Sen läser man om Susanna Kallurs sorliga fall på 110m. häck.
AB gör ett stort nummer av att läsare "rasar" mot Peter Jonssons intervju med henne efter loppet.
("Rasa" är, som bekant, kvällstidningssvenska för att anse något. Den lite mer moderna varianten av att "rasa" är "attack", som i "läsarnas attack på...". Inte en dag går förbi utan en "attack" eller att någon "rasar". Ursäkta utvikningen)
Iallafall.
Peter Jonsson var kanske inte en uppenbarelse av fingertoppskänsla. Men just när det gäller fingertoppskänsla
och finkänslighet är just AB kanske inte den som först ska öppna näbben. Trots allt pratar vi om en tidning som inte drar sig för att publicera paparazzifotade bilder på allt ifrån när Sanna Kallur får injektioner i sin skadade vad till Angela Merkels blottade röv.
Är det något jag "rasar" mot så är det möjligtvis att konfronteras med Förbundskansler Merkels bara arsel till eftermiddagskaffet.
Så där.
Nu känns det bättre.
