The 90´s
Läser om Henrik Schyfferts föreställning "The 90´s - ett försvarstal."
Eftersom jag bor i en trakt som oftare besöks av rådjur och rävar (båda dessa djur har siktats genom köksfönstret idag) än komiker från Stockholm får jag också nöja mig med att läsa om föreställningen istället för att se den.
Således svårt för mig att ha åsikter om vad Schyffert säger. Men jag tänker på att nästan alla som recenserar beskriver 90-talet som ett alltigenom ironiskt årtionde.
Som att ingen tog något på allvar då.
Dags att nyansera lite.
En Whale gör inte ett decennium.
Killinggänget och Blur till trots.
90-talets viktigaste band var Nirvana och där stod ironin inte som spön i backen.
Näst viktigast kanske var Oasis. Inte mycket ironi där heller.
De största (=bäst säljande) ironikerna var kanske U2. Och deras ironi sträckte väl sig inte mycket djupare än ett par svarta solglasögon och Bono utklädd till Mephisto?
U2 känns för mig hursomhelst som ett 80-talsband.
90-talet var nog kanske mer ett medvetet årtionde. Dålig formulering, kanhända.
Men jag menar ungefär såhär: mycket av 90-talets popkultur referade till annan populärkultur. Det kunde vara gangsters som analyserade "Like A Virgin", det kunde vara Nirvanas "In Bloom" video eller det kunde vara att namedroppa Chips Kiesby (som Killinggänget minnesvärt gjorde).
Henrik Schyffert har nog rätt när han beskriver 90-talet som ett årtionde där man kunde känna starkt för rakt motsatta saker. Inte så tvärsäkert.
Hursomhelst.
Sitter precis och lyssnar på Definetly Maybe av Oasis. Den "viktigaste skivan under de senaste 20 åren" enligt Q Magazine.
Tänker att jag såg Oasis på Hultsfred i samma veva som de släppte den skivan. Och att jag gick efter 2-3 låtar eftersom de var så trista. De var inte bättre än t.ex. Pelé (det fanns ett band som hette så då) eller Shed Seven.
Så vad vet jag egentligen om 90-talsmusik?
