Spårlöst
"Spårlöst" på TV ikväll.
Har vanligtvis ohemult svårt att stå ut med den typen av program (dvs program som går runt 20.00 på vardagkvällarna och som verkar har som yttersta syfte att få sin företrädesvis kvinnliga målgrupp att grina i chipspåsarna hemma i sina soffor. Sjukhuset, Greys´ Anatomy etc etc)
Men skulle samtidigt säga att det nog krävs en person med ett hjärta som Riddar Kato för att inte bli rörd av just det här programmet.
Idén är alltså att återförena barn med sina försvunna föräldrar. I vissa fall har barnet aldrig träffat sin förälder.
Jag tycker att programmet är rörande. Tyckte det redan då det gick på trean. Och man blir inte mindre rörd när man ser det efter att själv ha blivit förälder.
Men samtidigt är programmet på ett vis hemskt.
Ikväll fick vi t.ex. bevittna hur en flicka i tjugoårsåldern träffar sin pappa för första gången. Pappan grinar så glasögonen immar igen.
Man känner sig lite som en fluktare när man ser såna, egentligen otroligt privata, ögonblick.
Men samtidigt mår man också bra.
Märkligt, det där.
Har vanligtvis ohemult svårt att stå ut med den typen av program (dvs program som går runt 20.00 på vardagkvällarna och som verkar har som yttersta syfte att få sin företrädesvis kvinnliga målgrupp att grina i chipspåsarna hemma i sina soffor. Sjukhuset, Greys´ Anatomy etc etc)
Men skulle samtidigt säga att det nog krävs en person med ett hjärta som Riddar Kato för att inte bli rörd av just det här programmet.
Idén är alltså att återförena barn med sina försvunna föräldrar. I vissa fall har barnet aldrig träffat sin förälder.
Jag tycker att programmet är rörande. Tyckte det redan då det gick på trean. Och man blir inte mindre rörd när man ser det efter att själv ha blivit förälder.
Men samtidigt är programmet på ett vis hemskt.
Ikväll fick vi t.ex. bevittna hur en flicka i tjugoårsåldern träffar sin pappa för första gången. Pappan grinar så glasögonen immar igen.
Man känner sig lite som en fluktare när man ser såna, egentligen otroligt privata, ögonblick.
Men samtidigt mår man också bra.
Märkligt, det där.
Kommentarer
Trackback
