Thomas blogg

Detta med att vara supporter till Liverpool FC har sina sidor.
På minuskontot finns de flesta av ligasäsongerna från 1990 till dags dato. Man har fått ut med att se spelare värvas till klubben som fått en att skämmas hemma i TV-soffan (inte bara El-Hadji Diouf och Julian Dicks, tyvärr). Och allra senast nu har man fått bevittna hur klubben sålts till två amerikaner som uteslutande verkar vara intresserade av att använda klubben som mjölkkossa.
Men.
Man har också fått uppleva händelser som Champions League finalen 2005, UEFA-cupfinalen 2001 och den otroliga matchen mot Olympiakos 2005.
Och så matchen igår.
Helt galet.
Fotboll blir inte mycket mer spännande än vad det var igår. Den fotboll som presterades för dagen var väl sådär. Det fanns enstaka ljuspunkter, förstås. Torres 2-1 mål till exempel. Eller Theo Walcotts långa löpning till 2-2.
Men matchens behållning var dramatiken.
Den blev nog lite för mycket för undertecknad.
När jag till slut, efter stora svårigheter, somnade vaknade jag strax av att jag skrek i sömnen:
"GERRARD! HJÄLP!"
För att vara mer exakt vaknade jag av skriket samt av att den märkligt nog ganska roade hustrun knuffade till mig. Hon påstår dessutom att jag inte ropade "GERRARD!".
Visar bara hur mycket hon vet.